God morgon.
Ja som ni förstår så är det tyvärr grötiga inlägg som blir framöver, tyvärr så blir dom så då man bloggar från mobilen. Ja... Igår var väl en okej dag.
Hämtar dottern från dagis.
Får frågan om jag kan börja tidigare på jobbet som idag, och det kan jag.
Gör middag och senare på kvällen så skulle vi byta sängkläder som jag kallar det. Då upptäcker T ett brunt hårstrå av den längre modellen.
Kommer genast in till mig på toa (bytte blöja)och visar. Ja så då fick man skit för det också. Jag sa till honom: "varför kollar du på mig för? Du kan ju lika gärna ha haft någon här då jag jobbat så mycket." men det var inte troligt, och det visste jag så väl tyckte han.
Sen då jag frågade honom vart han hade hittat hårstrået så kunde han inte bestämma sig för om det var madrassen eller lakanet. Jag sa till han att både jag, Linnea och Emilia låg i sängen då Linnea var upp sist, för då busade vi med Emilia. Nej men Linneas hårstrå var det då inte, håret kändes ju så grovt som tagel.
Vet ni att jag är helt slut. Jag vet inte hur det där jävla hårstrået kom dit. Av de människor som jag känner här uppe så är det ingen som har sånna där hårstrån.
Det kan lika gärna ha följt med då man som vi var nu i förra helgen förbi hans mamma och hälsa på. För där kan man komma hem med antingen hundhår eller nåt annat på byxorna. Men nej inte troligt det heller.
Gud blir så utmattad. Igår så konstigt nog erbjöd han sig att rensa min hårborste. Jag har sedan förlossningen tappat jättemycket hår. Jag får inte bukt med det.
Då står han och rensar borsten och säger: "jag har läst på nätet, vet du bla en anledning till att man kan tappa mycket hår, man kan tappa väldigt mycket hår om man mår dåligt psykiskt." Jag avslutar här med doktor T.s analys. Nu är jag så trött, vet inte om jag ska gräva ner mig eller kliva upp ur sängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar