onsdag 21 mars 2012

Ständigt könsmisstagande

Ja.. idag var det då dax för utvecklingssamtal på förskolan Biskopen. 4åringen skulle utvärderas efter hösten/vintern som varit.
Mycket positivt denna gång.
Hon hade blivit lugnare i talet och fokuserar då hon ska berätta något då hon förut skulle se och göra hundra grejor samtidigt som hon skulle berätta något.
Hon ritar allt fler gubbar och hon älskar att vara i Fantasian där hon får skapa och använda limpistolen.
Hon är superduktig på bokstäver och kan räkna väldigt bra. Hon minns alla barns namn på hela förskolan och har koll på alla lärare på alla 4 avdelningar.
Hon är duktig på att dansa och en ny grej hon börjat med är att hon sjunger en sång om varje djur hon ser antingen på en bild eller på ett puzzel, oavsett om den finns sedan tidigare eller om hon hittar på en ny.
Hon ser upp till fröken Anders otroligt mycket och det känns superkul att hon är trygg på förskolan. Hon känns mer trygg där än på det tidigare faktiskt.
På det stora hela så är hon otroligt kreativ, påhittig och full av bus :)

På väg hem med Diamanten i vagnen så höll jag på att gå om en mamma och hennes dotter. Dom hade varsin hund att ha hand om, dottern hade sin hund kopplad medans mamman inte hade det(fast den var nog gammal...hunden alltså).
Då vi kommer upp i jämnhöjd så börjar mamman prata med mig, hon tittar ner i vagnen och följande samtal utspelar sig.
Hon: - Men så söööt.Vilken glaskit.
Ja ser du hunden?..

Jag: - Jo hon är fin, alltid glad..tur det för tänk om hon gråtit jämt?

Hon: - mmm..vilken söt liten pojke.

Jag: - Det är en sötliten tjej. Du ser dom där rosa detaljerna.

Hon: - Jasså är det? Ja nu för tiden så bär ju alltid pojkar rosa så det är svårt att avgöra.


Är det verkligen så att pojkar ALLTID bär rosa?
Umgås jag i fel kretsar för jag har då aldrig sett det. Jag har hört talas av nån som känner nån att denne klärsin son i rosa. Jag har inget emot det, men jag själv skulle inte göra det.
Men är det verkligen så vanligt?

Bilden nedan är på min äldsta då hon var en månad gammal. Vi var ut den dagen på bla på Boom och Trollet hade denna gröna lejonbody och gröna byxor på sig, men hade en rosa tutthållare.
Folk som kommenterade henne benämnde henne som en han, dels för att hon knappt hade nå synbart hår (så då tyckte folk att det automatiskt var en pojke) och dels för att hon var helt grönklädd. Ingen såg det rosa. Varken tutthållaren eller strumporna.

Varför tar man alltid för givet att det är en pojke eller flicka beroendepå vad dom bär, eller vad för slags färg det är på vagneneller dylikt?
Det där med vagnen har jag råkat ut för ett par gånger. Jag har en fantastisk vagn, gröna nyanser, lite militärmönstrad kan man säga, fast med älgar som mönster.
Love it, men då är det automatiskt en pojke som rullar i vagnen.

Galet vad man tar för givet, fråga vad "den" heter som ligger i vagnen istället för att ta för givet. You might be surprised! ;)

1 kommentar:

Anonym sa...

Benjamin har bla en rosa piketröja fran polarn och pyret, han hade tidigare vitrosa joggingskor. Han vill ofta ha harspännen pa sig. Men hans favorittröja är en med fotbollar pa sig som han för övrigt ärvt av Miriam. :-)
Sa, jo, han har rosa kläder ibland. Men även bla, gröna, gula osv...
För mig spelar det faktiskt inte sa stor roll om folk gissar fel. Tids nog blir barnen stora nog att säga till själva- om de känner för det :-)
Helena