Gott nytt!

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
* I Februari utförde jag en abort som jag aldrig trodde att jag skulle behöva utföra någonsin.

2. Höll du några av dina nyårslöften?

* Japp, mitt nyårslöfte var att inte fega utan chansa och köra. Och det funkade.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
*Jag tänker och tänker, det var nog bara arbetskollegan som vart det.

4. Dog någon som stod dig nära?
* Nej inte någon som stod nära.

5. Vilka länder besökte du?
* De förvirrades och de panikartades land.

6. Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?
* En matlagande-boxershortsbärande-sitter när han kissar-sambo.

7. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
* 20 februari då jag och min Kärlek gick på våran första date.

8. Din största framgång 2010?
* Uppfostringen av min dotter, det är ett tufft jobb som utföres själv, men hon är så förbannat klok den tösen, riktigt roligt.

9. Största misstaget?
* Hanteringen utav dotterns trots under graviditeten.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
* Förkyld och strul med magen, dock inga allvarligare skador.

11. Bästa köpet?
* Min Nikon D5000

12. Vad spenderade du mest pengar på?
* Det var nog på min Nikon.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
* Då Kärleken friade, och då Emilia sa "mamma, älskar dig" första gången.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
* Sean Banan och Mohombi

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
* Jag var mycket mer ledsnare.


16. Vad önskar du att du gjort mer?
* Sett mer film och älskat mer.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
* Önskat att jag gråtit mindre.

18. Hur ska du tillbringa julen?
* Tillbringade den utan Emilia :-( och var med Kärleken och hans familj.

19. Blev du kär i år?
* Ja det vart jag, Big time!

20. Hur många one night stands?
* 2 st.

21. Favoritprogram på TV?
* Oj dom är många färre nu för tiden då jag så sällan ser på tv.. men sporten på söndagar försöker jag följa.

23. Bästa boken du läste i år?
* Alla böcker med Mark Levengood...(förutom hans sista, den har jag inte)

24. Största musikaliska upptäckten?
* Anna Ternheim (bättre sent än aldrig)

25. Något du önskade dig och fick?
* Önskade mig mycket...men trodde inte att jag skulle få parfymen som jag drömde om i julklapp.

26. Något du önskade dig men inte fick?
* mmm.. men det håller jag hemligt.

27. [FRÅGA SAKNAS]

HURRA!

28. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
* Jag hade min dotter på besök (pappavecka), svärmor och C på besök...

29.Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
* En mindre panikslagen särbo?

30. Hur skulle du beskriva din stil 2010?

* Normalklädd. I början av året kände jag mig mer självsäker.
Sen vart det mest mamma-kläder och arbetskläder i slutet av året.

31. Vad fick dig att må bra?

* Kärlek från dottern och Kärleken, närhet och värme, mjuka romantiska ord, saknad + mycket mer.

32. Vilken kändis dyrkade du under 2010?

* Den skådespelare jag alltid dyrkar - Colin Firth.

33. Vem saknade du?

* Min pappa helt klart. Saker och ting är inte desamma utan honom.

34. De bästa nya människorna du träffa?

* Kärleken, svärmor och tomten som kom ut från toaletten.

Mitt 900de inlägg

Spenderas på detta sätt:

De finns alltid lite ärlighet bakom " ja skojar bara ".
Lite kunskap bakom " ja vet inte ".
Lite känslor bakom " ja bryr mig inte " &
Lite smärta bakom " de e lugnt "


Stort grattis till min bästaste syster på födelsedagen.
Puss och kram från din lillasyster i norr.

Känner mig inte trygg

Fick ett kärleksbrev utav särbon som jag egentligen hade önskat mig i julklapp, men fick det i måndags.
Vart lycklig och kände stor glädje och mer trygghet då jag läste det.
Men det var ord i ett mail.

Sedan idag så är jag inte så trygg längre. Han är så underbar på så många plan...men det finns en sak han verkligen inte verkar kunna vara ärlig med.
Har frågat han så många gånger nu och fått samma svar, ändå får jag svar på annat håll som säger annat.
Är det verkligen så att han inte kan känna sig trygg med mig och berätta som det är?
Känner han verkligen att det blir bättre av att ljuga eller dölja det?

Nu vet jag inte hur jag ska göra, jag blir bara så ledsen för att han inte kan vara ärlig mot mig.

Julen som kom

Julen kom och for lika snabbt igen.
Vilken jul...sämsta julen på länge.

Emilia var ju hos sin pappa denna vecka...med betoning på var.
Han ska fira jul i Härnösand och åker ner den 23dje. Efter strul med boplats och att han inte vågar fråga sin pappas förra sambo (pappan dog i cancer) om att få bo i hennes lillstuga med full värme dock inget vatten (det överlevde han förut så varför inte denna gång?) så dumpar han sitt eget barn hos min morsa med en massa ursäkter..han åker hem till Umeå på kvällen den 23dje och jobbar hela julhelgen.

Får man göra så här som förälder? Att man bara dumpar sitt barn så att han hellre kan jobba än att fira jul med sitt eget barn?
Första julen för oss som separerade, första julen utan att båda föräldrarna finns där och så lämnatr han bort ansvaret.
Det jag sedan fick höra var att han inte ens hade haft med sig sina julklappar till henne med sig ner, nej för dom skulle hon få nästa gång han hade henne..då skulle dom ha som lilla julafton. Han har inte henne förrän om 16 dagar. Ska dom verkligen ha lilla julafton då?

Jag jobbade till 12 igår, hade jag vetat om i tid om hans idioti gällande detta så hade jag krävt att han skulle haft henne tills att jag slutade igår så hade hon fått varit med oss och fått firat en riktig jul men en förälder som faktiskt bryr sig.
Jävla skit!
Sådär gör man bara inte, och jag grät så mycket igår för jag tyckte hon blivit så orättvist behandlad av sin egen far. Saknade henne så grymt mycket igår så jag kände ju ingen som helst glädje igår över att det var julafton.
Nu får jag träffa henne i morrn hos mormor. I morrn först! Jag blir hemma i morrn från jobbet, kommer inte orka köra idag då jag hade feber i morse, måste försöka kurera mig nu, för jag ska ju ha henne i 2 veckor nu och kommer behöva all kraft.

Gud hjälpe mig!

Örhängen

Någon utav dessa smycken kommer jag ha i mina öron på nyårsafton till klänningen på bilden längst ner. Frågan är bara vilka som passar. Kommer dock inte ha tunna vita leggings denna gång utan svarta strumpbyxor (kommer ju annars frysa arslet av mig)...helst skulle jag vilja ha underställ på mig, men men. Svårt att välja vilket utav paren som jag ska använda.

Snön som kom

Ja det har kommit ett par dm hos oss med. Se bara på snöhögen som blivit på första bilden, tyvärr fotad uppifrån, men tror ändå ni förstår att den är ganska hög.

Detta är in mot gården, ut mot bussvägen är snövallarna ganska höga.

Det blir en vit jul på två sätt. Kan det komma mer snö nu? Känns som om detta är tillräckligt.

Såg på vädret igår att det skulle bli uppåt 27-29 minusgrader i Umeå på Julafton. Idag är det -18 här hos mig.

Skulle ha gått på stan idag, men vaknade 11.25 otroligt nog och vaknade med att upptäcka att förkylningen kommit till stan. Måste försöka kurera mig nu så jag kan klara av julhelgen med dess arbete.

Nä nu ska jag ta och dricka något varmt.

Ta hand om er i julstressen.

Kram till er!

Julhjälpen som försvann

Det jag nu ska blogga om utspelade sig för ett år sedan...det började för lite mer än ett år sedan, men nådde sin kulmen kring detta datum.

Jag och T separerade i September men vi hittade inte var sin lägenhet förrän lite senare då inflytten skedde i Januari.
Hur som helst så var jag bekant med en man som bodde kring Öviks-trakten.
Vi kände varandra från Härnösandstiden men vi umgicks då inte i samma sällskap direkt, men visste vilka vi var.
Vi började att umgås...jag hälsade alltid på han de gånger jag åkte ner eller från Härnösand... ni kan vara lugn, det hände ingenting mellan oss..vi drack bara kaffe och surrade. Jag var inte intresserad av något mer heller.
Vänner kan man inte få för många av.

Det var i slutet av november och eftersom att T och jag fortfarande delade en lägenhet så hade vi fortfarande gemensamma utgifter...det fräcka där var väl att jag fortfarande eller egentligen fick vara med och betala för en utgift som var hans intresse och inte mitt, jag satt som sällan på den där skotern och ändå skulle jag betala för den. Hur som helst så steg våra räkningar till 14500:- den månaden. Allt kom den månaden, skatten på bilen osv.
Den månaden hade jag fått lite över 8000:- i lön och skulle nu betala över 7tusen i räkningar. Jag fick en chock.
Hade knappt köpt julklappar....tidigare samma år hade jag försökt införa i min sk familj att vi vuxna köper en julklapp för ca 150-200kr som vi sedan lottar ut, men som ska passa både man som kvinna och sen att man handlar till barnen för ca 300kr typ. De flesta gick med på det, utom 1-2 personer.. ja dom tillhör samma lilla familj. Jag gick ut med en förfrågan redan i mars 2009 men fick ett blankt nej redan då med svaret "vi har redan börjat köpa julklappar".....tack vare det så skulle det alltså bli en dyr jul!

Jag hade knappt pengar att köpa mat för..inga pengar att ens fortsätta julklappsinköpen.
Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag var så förtvivlad. Mina föräldrar kunde man inte låna av för pappa gick ju bort i november det året och mamma hade ju knappt så hon kunde klara sig. Vad göra?
Jag ville bara gräva ner mig och glömma allt.
Jag minns att jag skrev ut på Facebook hur dålig jul det skulle bli, att jag inte ens skulle få köpa julklappar till mitt eget barn.

Och ska bara poängtera det att detta var innan jag ens visste att A i Övik hade mer pengar än vad han gav sken av.

Jag var så ledsen den dagen då allt bara gick åt fanders.
Senare på dagen så sms:ar den personen som detta inlägg handlar om. Han skrev att han hade läst på facebook och skrev rakt ut att han skulle hjälpa mig för självklart skulle min dotter få julklappar.
Jag vart så fundersam på varför han ville hjälpa mig, varför skulle just jag få hjälpen? Vart skulle han få pengarna ifrån?
Jag tackade men sa att han inte behövde hjälpa mig, det skulle nog lösa sig på nåt sätt.

Någon dag senare så ringer han..det hade fortfarande inte blivit December ännu vid den tidpunkten. Han säger att han ska hjälpa mig, att jag ska dels få ett presentkort på Barnens Hus till ett värde av 8000kr och ett presentkort på Coop på 5000kr..han sa att presentkortet på Coop var för att jag och Emilia inte skulle behöva tänka på pengar i samband med mat då vi fått flytta..utan att det skulle finnas pengar till mat ett bra tag framåt för mig och henne.

To good to be true.

Det gick ett par dagar.. vi hade sporadisk kontakt via sms och via telefonsamtal.
I varje samtal så poängterade han att jag skulle få pengar, att jag skulle få en ljus glimt den julen. Att jag skulle få göra min dotter och syskonbarn glada i form av julklappar. Han hade ju själv en son som han skulle köpa julklappar till.
Men kände mig inte riktigt säker så jag försökte luska fram pengar på annat sätt.
För jag tänkte hela tiden att det är för bra för att vara sant.

Någon gång i början av december så var jag åter igen ner till Härnösand och stannade till i Övik. Men den gången hände något som jag inte hade förväntat mig... när jag hade tagit på mig jackan och skorna och skulle åka därifrån så sa han "kom så ska jag visa dig en sak".
Då loggar han in på sitt Swedbank-konto och visar mig hur mycket pengar han fått efter sin påstådda pappas bortgång. Det var närmare 45miljoner kronor!

Under hela min uppväxt har min familj haft det knapert pga att enbart pappa varit den som jobbat. Jag har alltså den vägen fått lära mig att leva efter lönen. Leva efter hur mycket pengar man har, inte överskridit sina gränser som dom i Lyxfällan-programmen.
Skulle mina vänner vinna pengar så skulle ingen bli gladare än jag, för ingen av dom har det särskilt fett ställt. Men jag skulle aldrig över huvud taget snylta på någon som hade mycket pengar. Jag har haft vänner som snyltat på mig, men skulle aldrig ta mig vatten över huvudet att göra det mot någon. Det har min pappa lärt mig.

Varför visade han mig hur mycket han hade? Hade han fram tills dess inte fattat att jag inte var ute efter något annat än vänskap? Varför ville han skryta om pengar?
Det är väl det sista man vill göra om man har mycket utav dom?

Dagarna gick och sedan ringde han igen..det var väl före min födelsedag den 10de så sa han att han fixat korten nu. Det vart 10tusen kr på Coop och 10tusen på Barnens hus. Sen sa han att jag skulle få i födelsedagspresent presentkort på typ OK.
Tveksamt okej, tyckte jag. Varför har du höjt summan? För du sa mindre summa i början.
Du förtjänar det säger han då.

Saker och ting kändes mer och mer skumt.
Det gick yyterligare några dagar så ringde han igen och sa att han hade nu fixat 20tusen kronor på Coop och 12tusen kronor på barnens hus.
Bara det att summan höjdes varje gång vi pratades vid fick mig osäker på han och vad han hade för baktankar.

En kollega på jobbet försökte peppa mig och sa att det fanns nog en mening med det här, att just jag skulle få sån tur, att någon vänlig själ fanns som ville hjälpa mig.

Tack vare henne så kände jag att "ja kanske det är så, kanske jag har gjort mig förtjänt utav detta, kanske är jag och min dotter värd att få en trygg och fin jul då det hänt så mycket tråkigt i år".

Det började närma sig jul..Julafton var förra året på en torsdag. Den 14 december så pratas vi vid. Jag hade faktiskt börjat tänka positivt och känt att trots allt det tråkiga som hänt så skulle julen bli bra och inte ångestfylld.
Han säger i samtalet att han skickat upp korten till mig med rek-brev så att det skulle hinna komma upp innan jul. Summan på coop hade ökat till 30tusen kr och 20tusen på Barnens Hus. Jag tyckte det var galet mycket. "Nä vaddå, säger han då, du förtjänar det ju".

När det var den 18 december så sms:ade han och sa att korten var på väg, men att posten hade så mycket att göra så det skulle komma senast på tisdagen efter (22/12).
Förut då jag fått rek-brev så har det kommit upp dagen efter, för rek-brev funkar ju så.
Så det var då som jag blev förbannad.
Jag har aldrig bett honom om pengar. Jag har aldrig bett honom om att hjälpa just mig. Inte ens efter att han konstigt nog visade mig sitt konto. För tack vare uppfostran från min pappa så gör man inte så.

Varför gör en person så? Hade han så att säga velat köpa min vänskap (för han hade inte så många vänner) så hade han kunnat försökt för länge sen. Vart han besviken för att jag inte ville släppa till och att detta var ett sätt för han att hämnas?
Var detta ett sätt att försöka köpa mig och sedan skylla på att posten har strulat?

Det vart helg och jag kände mig inte särskilt trygg. Det var första julen utan pappa, det var den julen som skulle firas nere i Härnösand.
Måndag den 21:a så pratar jag med morsan och är ledsen. Kände mig lurad..och berättade allt.
Jag vill inte vara en dålig förälder som inte kan köpa julklappar till sitt barn.
Morsan skulle få arvet efter pappa den 22/12 och sa att jag skulle få låna pengar utav henne så att Emilia skulle få julklappar.
Luften gick ur mig och jag grät mer. Äntligen skulle jag få köpa julklappar till bla Emilia.

Det vart tisdag den 22 december och morsan förde över pengar till mig.
Jag köpte julklappar och kände hur en sten släppte från hjärtat.

Julen kom och allt var bara tomt då..tomt efter pappa. Stor saknad. Inte ens Kalle Anka spelade någon roll.

Hur det gick med han i Övik?
Ja... 14 dagar efter att han sagt att han skickat rek-brevet så sms:ade han och skrev att rek-brevet hade kommit tillbaka till honom. Vilket jag svarade tillbaka: "Jaha vad konstigt, det som inte ens kom fram!".
På hans blogg kunde man läsa om folk som kommenterat hans inlägg med stora tack, hur han hade hjälpt folk till ett bättre liv, hur han hade givit folk gåvor inför julen som vart väldigt betydelsefulla för dom.
Mina tankar vart dessa; Varför hjälper han andra, då det var Han själv som sa att han skulle hjälpa mig att få en glad jul.
Eller var det egentligen så att han hittat på olika namn och skrivit kommentarerna själv?
Oavsett så var han förbannat tragisk. Jag bad aldrig han om pengar, jag bad aldrig honom om hjälp, så varför behandlar han en på detta sätt? Är det på ett sånt sätt han tror att han får vänner? Genom att köpa dom?

Nä fy fan för personer som utnyttjar sårade och fattiga människor till deras egen vinning!

Tankarna snurrar

Idag var en sådan dag då jag för en gångs skull bara arbetade till 12.
Hade planerat att gå på stan och införskaffa åtminstonde ett par örhängen.
Jag hittade 2 par och ett sött diadem som jag ska ha på bröllopet som matchar klänningen någorlunda.

Gick på stan med finaste Nina...hon frågade om vi skulle gå då vi satt och åt lunch på jobbet och sällskap är aldrig fel.. är ju alltid ensam på tisdagarna så det var skoj med tjejsällskap på storstan.
Vi gick på Station så jag fick min kaffedryck.. en Latte Macchiato...mumma... vart pigg i alla fall :-D

Men sen kom jag ju hem, min lönespec hade kommit, and guess what.. det jag skulle få retroaktivt kom inte denna månad och min chefs svar: Den kanske kommer nästa månad".
Jag som hade sett fram emot en extra julbonus, men icke.

Sen hade jag fått postavin att julpaketet från min älskade syster hade kommit, så det får jag hämta ut i morrneftermiddag.

Har hunnit gråta en vända också, ovanligt va? Igår var första dagen på länge som jag var glad..en dag, det är allt jag får liksom.

Jag är så löjligt känslig nu att jag själv börjar bli så trött, och bloggen är min ENDA vädringsmöjlighet nu.

Jag är ledsen för att detta blir första julen utan mitt gostroll. Hon är med sin pappa i jul och jag jobbar för att slippa tänka på all saknad (förnekelse jag vet) efter henne. Jag vill ju att hon ska vara med mig på julen. Får inte träffa henne förrän på annandagen.

Sen kommer inte min älskade syster upp till mellandagarna heller vilket gör mig ledsen också. Har inte träffat henne på länge nu och det lär dröja innan vi ses nästa gång då hon inte kan ta ledigt hur som helst.

Emilia som har längtat så mycket efter "nasse".

Är ledsen för att det är just tisdag...dagen som vi aldrig umgås..om vi inte har någon terapitid eller läkartid...jag slutade 12..han visste det..men jag vart ignorerad hela för och eftermiddagen..hörde inte av han förrän på kvällen då han ringde.

Han hade varit hos sin bästis O och sett på film.

Varje tisdag kommer jag hem, och varje tisdag finns han inte där..jag tycker det är mysigt om man lagar mat till sin kärlek då den jobbat eller liknande så att man slipper stå vid spisen hela tiden.

Han vet att det skulle betyda mycket för mig och han har sagt att han ska tänka på det.. men ännu har inget hänt och det har gått snart 2 månader sedan det samtalet.

Ja jag är tjinkig...men va fan...jag bjuder väl på det då.

Har bara fått i mig lunch på jobbet dessa dagar..inget mer..är endast hungrig då och har känt mig ganska deppad och inte orkat äta helt enkelt.

Sen förstår jag inte.. han har sagt att jag ska få följa med till hans kompisar..men det har inte blivit av på länge nu... jag kan inte följa med under Emiliaveckorna så jag förstår inte varför han frågar då liksom.. jag tar inte med henne till O...är inte det renaste stället att vara på för ett litet barn.

Mitt enda sociala liv jag har här uppe är mitt jobb.. men vill ha något utanför jobbet också. Någon/några som man inte har jobbet gemensamt med. Tänk att det ska vara så svårt att få ett socialt liv!

Önskar mig ett enklare liv i julklapp. Hur mycket kan det kosta?

Är trött och less på att alltid få vara hemma. Jag är inte miljonär så jag kan inte gå på stan jämt och göra av med pengar heller. Jag vill göra saker utanför lägenheten också.

Han har alltid gnällt på att "Vi" gör ju allt tillsammans, jag säger att vi inte gör det..han ser liksom inte det faktum att vi enbart syns på kvällstid och är sällan eller aldrig utanför lägenheten då..samtidigt- varför ska vi vara det då klockan är mycket och man ska sova för jobbet kallar dagen efter?

Vi ses sällan dagtid..vi ses sällan eller aldrig på hans lediga dag....

Han är den som säger att det är tack vare mig som vi aldrig kommer i säng i tid på kvällarna, vilket är konstigt för jag är ständigt trött, och då jag oftast sover själv så är jag alltid i säng långt före 23 för att orka upp morgonen efter.

Vi har aldrig morgonsex, alltid kvällssex och på hans initiativ varje gång..vilket leder till att klockan då är efter 24 då vi väl kommer i säng.

Och hur ska vi kunna ha morgonsex..vi ses aldrig på morgonen då han antingen är ledig eller börjar senare...personligen är morgonsex det bästa som finns, man har fått kommit i säng i tid och vaknar utvilad...men det verkar bara gälla mig.

Jag har fått förföra han 2 gånger på 10 månader. Första gången på våran date och senaste gången var på försommaren då vi var ut på restaurang...2 gånger!

Jag vill förföra och framkalla passionen i han... men platt fall varje gång. Ständigt på hans villkor.

Vill inte ha en massa kommentarer om att sex inte är det viktigaste i en relation, jag vet det redan.

Men det är en enorm krydda i relationen, främst då det är på bådas villkor, och inte bara då den ena känner för det.

Vi behöver inte hålla på som kaniner... men nån gång vore trevligt.

Man mår bra av sex, man blir så jäkla lycklig efteråt och man blir utvilad och finner ork att göra en massa saker. Nu har jag grävt ner mig helt och tar mig inte upp.

Så jäkla less på att vara så här deppig...vill ju vara så lycklig som man bara kan vid det här laget ju. Vilken gravid kvinna vill inte det?

Som gravid vill man verkligen känna sig uppskattad och älskad. Känna sig vacker och enastående.

Tur man har vårdtagare som kan klämma ur sig "Men så roligt att du kommer, jag trodde du hade gjort slut med mig".

Våran grupp har dom bästa vårdtagarna som alltid får en på gott humör.

Nä nu ska jag gräva ner mig i en nybäddad säng och sova, sova och sova lite till.

Är ledig i morrn så kliva upp är det sista jag tänker göra, om inte bebisen tycker annat (typ trycker på blåsan som är populärt).

På söndag åker jag ner till Härnösand efter jobbet..själv, Emilia är redan där nere då.

Ska försöka köra lugnt då trots jultrafiken.. hoppas bara att inget händer efter vägen.

Ta hand om er mina vänner.
Kram

Lunchblogga

Är inne en snabbis och bloggar.
Tack för tipset om Grannar , jag ska spana in sen och se vad det är för något.

Sen så är inte min Kärlek helt hopplös, han får förståelse då han ser hur slutkörd jag verkligen blir, som igår så hämtade vi honom från jobbet i samband med handling. Berättade i bilen hur tuff helgen varit och jag började att gråta för jag var verkligen slut.
Han smekte min kind och då vi kom hem så sa han åt mig att gå på en promenad.. vilket jag egentligen inte var sugen på men jag gick ut med soppåsar och källsorteringen och då jag väl kom in igen så hade han börjat dammsuga och torkat golvet och rengjort toaletten. Började gråta av bara den hjälpen. Är så tacksam för den lilla hjälp jag får.
Han har svårt för att läsa av situationer..det vet jag...eller det har jag fått erfara, men heller inte hur man kan förebygga det heller.

Jag har senast i lördagskväll skrivit i ett sms att jag inte vill leva själv längre och fick till svar av han att han inte heller vill det och att han inte tänker tjata mer om det utan vill tjäna min tillit först och då jag känner att jag har tillit för honom så vill han att jag ska be han att flytta in... låter ju rätt okej ändå.
Vi kom fram till ganska mycket på mötet, både positivt och negativt..sak som jag fick veta fast jag egentligen inte ville veta nu när man ser på saken i efterhand...har bokat upp 2 besök i januari redan så att vi får träffas igen och reda ut saker ordentligt.

Men som jag förstått det så är han väl medveten om min osäkerhet och rädsla, han är medveten om att jag inte har så mycket tillit för honom nu..och han har själv sagt att han är beredd att kämpa för att vinna tillbaka den...
Men får ändå en känsla av att han är väldigt kluven och försöker luska ut vad det kan vara men enligt han är det inget...

Nä nu sparkar bebis på tok för mycket, dags för käk.

Kram till er i snöovädret!

Tyvärr

Svar på delar av kommentarerna till tidigare inlägget.



Har ingen barnvakt. Är inflyttad till Umeå och även om jag känner folk här uppe så finns det ingen som jag kan anlita som barnvakt. Känner ju främst kollegor så det är ganska kört.

Flyttade upp hit för en chans till nytt liv, nystart...folk säger att det tar tid att lära känna folk när man kommer till en ny stad... men frågan är hur jäkla lång tid ska det ta?

Så det är lite svårt.

Trotsen var maximal ikväll med..nu är jag helt slut i kroppen..varm dusch hjälpte ingenting denna gång.

Nej dax att slappna av och andas ut i soffan med en kopp te. Eller kanske kaffe så man får sova i natt.

Kram till er.

Ännu en gång

Ännu en gång sitter man här och bloggar, frustrerad, ledsen och totalt slutkörd.

I torsdags så var vi på möte nr 2. Det började bra.. men det framkom en sak som jag inte var beredd på att höra. Jag trodde inte att det var så pass.

Jag är så trött på att vara gravid. Jag har läst att man kan bli deprimerad under en graviditet.. men nu börjar det bli tröttsamt.
Trött på att sällan få vara glad. Trött på alltid oroa mig. Trött på att då jag är som mest ledsen; att jag alltid är själv dom gångerna.

Nu sitter jag och bölar igen.
Emilia har varit ett.. vi kan kalla det för ett kraftpaket.
Hon har varit så otroligt trotsig idag.
Jag förstår inte hur ni supermammor gör det, just nu är jag helt slut i kroppen, slut mentalt så det finns som inget pedagogiskt kvar i mig.
Jag orkar verkligen inte. Hon är trotsig även då Kärleken är med oss, men på ett helt annat sätt, dessutom är vi två då och då ger hon med sig ganska snart ändå.
Men nu vet hon att jag är själv, hon vet att jag är slut, hon vet att jag somnar lätt nu av total utmattning..vilket jag också gjorde idag under eftermiddagen. Sov säkert inge länge, men tillräckligt för att sovrummet skulle vändas upp och ner på plus att mina öronproppar skulle finnas utspridda i halva lägenheten och att skoskydden fanns överallt på hennes kropp.

Det var ett sånt väder idag och jag har ingen ork eller kraft att dra omkring henne på en bob i det vädret som var så vi vart inne idag.
Klart att hon var understimulerad idag... fattar ni? Jag förstår totalt.
Nu saknar jag verkligen någon att bo med, någon att dela ansvaret med, någon som finns där som kan avlasta så att man åtminstonde kan få gå på toa själv och andas ut för en stund.
Någon som kan avlasta så att man någon gång kan få duscha på dagen istället för sent varje kväll.

Jag vill inte leva själv längre.
Det värsta är att det är en hel söndag i morrn... vet att det inte finna halva söndagar.. men en hel dag till där hon måste aktiveras på ett sätt som jag är värdelös på.

Växer

Fortsätter växa...v 21+5.

Fick ett sånt jäkla roligt besked idag. I måndags var jag på möte hos chefen där jag bla bad henne att kolla upp om jag har rätt lön eller ej, och om det verkligen kunde bero på att jag har IG i naturkunskap - att det ska resultera i lägre usk:a lön, det har jag fått höra sedan 2002.

Jag låg nu på 19000kr per månad (räknat på en heltid) och hon tittade på datorn vad jag borde ligga på..19200 borde jag minst ligga på sa hon.
Hon mailade en som satte löner och frågade vad som stämmer.. ikväll kom sms:et jag väntat på...så här skrev hon :
"Du får upp lönen till 19500kr. Sätter in det retroaktivt från September. Att du hade ett IG spelade ingen roll i sammanhanget".
Så jäkla skönt. Äntligen får jag den lön jag är berättigad till, äntligen får jag full usk:a lön!

I morrn är det torsdag, i morrn är det mycket för mig. Ska först på parrådgivning, sedan väntar ett besök hos sjukgymnasten för att sedan avsluta dagen hos frisören... nä jag ska inte fixa håret.
Fick presentkort på Clip för håltagning. Jag ska för första gången i mitt liv ta hål i öronen. Jag är korthårig nu, passar man ens i örhängen då?
Eller vilka örhängen ska man undvika?
Huga.. har inte tagit något hål i mina arma öron fram tills jag träffade Kärleken... Det kommer kännas så konstigt att ha det sen.

Vilken underbar vinter vi haft hittills. Fram tills idag då det från igår var -24 ner idag till -5 bara...eller -3 som det är nu...det har blåst ganska kraftigt ute under kvällen..så det där som var så fint på träden lär ju ha försvunnit :-(

Nä hörrni, dax att sova..orkar inte diska, gör det i morrn efter frukost i stället då förhoppningsvis energin är mer på topp.

Ta hand om er.
Kram

Antar utmaningen!

Fick en utmaning utav söta Fangoria, självklart hänger jag med på den då jag utmanat henne ett par gånger :-D


Här kommer utmaningen:

HAR DU:
Ett förhållande: Ja, har en söt särbo.

En bästa vän: Nej faktiskt inte, men några nära vänner istället.

Haft ett seriöst förhållande: Jo har haft några få förhållande, detta jag har nu is one of a kind.

Blivit kär vid första ögonkastet: Japp, hände med särbon.

Fått ditt hjärta krossat: Ja tyvärr, men det ska ju ske någon gång i livet.

Skrikit åt en lärare: Jo det har jag gjort. Men personen ville ju inte lyssna.

Kysst någon och sedan ångrat dig: Jo det har hänt *haha*, blir tokigt med alkohol i kroppen.

Ljugit för dina föräldrar om vart du är: Japp.

Några smycken som kostat över 1000 kr: Jo har halsband och sen så gick ju min underbart vackra förlovningsring på ett par tusen.

VAL:
Sommar eller vinter: Det är något speciellt med vintern ändå.

Sova på sida, mage eller rygg: Alltid på sidan..lite jobbigt nu då höfterna säger emot både sidan, ryggläge och magläget.

Kramar eller kyssar: Det är något speciellt med återföreningskramar och kyssarna som kommer därefter :-)

DAGENS:
Klädsel: Svarta mammabyxor, strumpbyxor, turkosa strumpor och tjocksockar och efter arbetströjorna så tog jag på mig ett vitt skönt linne.

Frisyr: Espressofärgt rufs åt vänster.

Låt: Mikronfonkåt - Septembers version såklart.

Vill ha: Någon som kan diska, städa och hänga tvätten åt mig då min kropp inte vill vara med.

Saknad: Ork, sömn och Kärleken.

Köp: Parisarna som jag sedan stansade ut katter, igelkott, fjäril, ekorre och stjärna. Hon åt mer och det var jag ju ute efter.

Godis: Ja tyvärr så har det hunnit blivit det..min kropp har fastnat för Guld Nougat.

Attityd: Var låg, men vart lycklig så jag fick sms:et utav chefen för 10 minuter sen. Får löneförhöjning med 500kr..vi som båda trodde att det skulle bli på bara 200.. vart så jäkla glad.

FÖRSTA:
Bästa kompis: Oj, min första bästa kompis hette nog Anna....

Bil: Lånar mitt ex bil de veckor jag har Emilia.

Husdjur: Första var väl snobben och snuttan (katter)..hund var Trixi och dammråttorna Steve och Sven har alltid funnits där hos mig :-D

Jobb: På Ädelhem..var ett sommarjobb 2002, men sträckte ryggen...sedan var mitt riktiga första jobb som personlig assistent 2003.

Riktiga kärlek: Oj...tyvärr var nog det Daniel.

Piercing: Ingen... men i morrn Torsdag så blir mina 2 absolut första hål i öronen äkta. Fick presentkort då jag fyllde år.

SISTA/SENASTE:
Personen som smsade dig: Min Kärlek

Personen som du kramade: Emilia

Personen som ringde dig: Min Barnmorska

Personen som du ringde: Karin på mitt jobb

Personen du sa 'jag älskar dig' till: Emilia

Bilfärd: Idag från jobbet för att hämta trollet från dagis.

Filmen du såg : Corps Bride.

Gången du grät: Ikväll då chefen skickade ett sånt glatt sms.

SKULLE DU:
Våga hoppa fallskärm: Absolut... hellre det än Bungy Jump.

Hoppa bungyjump: Läs vad jag skrev ovan.

Kalla dig själv lycklig: Ja just nu.

Hellre ta bilden än vara med på den: Både och, förut var jag hellre med på den, nu står jag gärna bakom.

Ljuga för någon: Ja ibland måste man dra en vit lögn...

Utmanar de som får tid över!!

möte + rädd för bebis

Om knappt 10 minuter har jag ett möte med chefen som vi skulle haft för länge sen men tack och lov har hon haft fullt upp :-D... fast har ganska mycket som måste tas upp nu själv också..less på vissa situationer som är.

Idag råder fullt schema...Först jobb, möte, sedan luciafirande på trollets förskola (spännande) och sedan hämta Kärleken och äta...sist men inte minst blir det luciafirande för oss 3. Väldigt mysigt och mycket folk lär det bli. Vore skoj för Emilia att få se ett riktigt luciatåg och se hennes reaktion.

Nä nu är det bäst man går upp. Mycket att göra....

Ta hand om er.

p.s: jo förresten, bebisen i magen är väldigt aktiv, antingen så hickar den mycket..eller så sparkas det...heeeela tiden, den är lugn då jag går, och än så länge relativt lugn på nätterna... så det känns som om det kommer bli ett väldigt aktivt barn sen.

Fast njuter av att magen verkligen växer nu..märks på naveln speciellt :-D
d.s

Tårta + önskan om brevskrivning

Nu har det gått ett par dagar igen,

Handlade sista julklapparna idag och har nu suttit och slagit in allihopa.

Just nu sitter jag och gråter till SATC, är så känslig nu och det är ju så rörande :-D

Saknar Kärleken även fast jag sagt ifrån att vi skulle ses.

Jag har blivit så .. ja deppad helt enkelt. Har läst att det är normalt under en graviditet.

Men tänk så annorlunda det är, då jag väntade Emilia så var jag ofta glad och grät vid romantiska eller sorgliga händelser på tex tv.n. Nu gråter jag ofta. Känner mig sällan glad.

Ständigt oroande över livet och framtiden.

Ständigt rädd.

Ständigt vilsen.

Känner inte samma glädje och kärlek längre.

Nu undviker jag att umgås så mycket med Kärleken..vill inte försinka honom i livet.

Fast jag egentligen vill ha honom hos mig nästan hela tiden...saker och ting är inte ömsesidigt ibland.

Jag önskar.. jag önskar att han kunde skriva ett brev till mig där han förklarade sina känslor, vad han vill med oss nu och i framtiden..varför han älskar mig, skriva om vad han föll för mig då vi träffades första gången, skriva om vad han känner gällande barnet som kommer... kort och gott skriva om allt som dyker upp i hans huvud när han tänker på oss.
Jag har skrivit så många brev till honom, men vill att han ska skriva ett till mig. Jag behöver det för att kunna få känna mig mer säker, säker på att det är vi. Säker på att jag vågar flytta ihop med honom.

Han vet om att jag är rädd, rädd för att flytta ihop, rädd för att han ska fly igen.

Jag vill att han ska skriva ett brev...men har inte vågat säga det till honom...Han har förändrat mig.

jag är långt ifrån den person jag var då vi träffades. Mycket mer osäker, och han har frågat vad han kan göra för att få mig att känna mig mer säker.

Älska mig! Välj mig!...skriv ett brev.

Ja ni ser ju bilden ovan, det ska föreställa en fjärilstårta..fyllde år igår och ville ha något jag aldrig haft förut..voila!

Fick ett presentkort utav Kärleken på håltagning, och var på stan idag och bokade tid till veckan för det. Lika bra att ta tjuren i hornen liksom.

Den smärtan ser jag inte fram emot, föder hellre barn :-p

Har ingen mat hemma..vilket idag resulterade i att det som var kvar av tårtan från födelsedagen vart min middag. Bättre än inget... det blir så..är som sagt nere så jag orkar verkligen inte laga mat. Orkar inte äta som jag borde. Känns som om det inte spelar någon roll längre.

Bitter och deppig, kan det bli värre?

Nej nu ska jag ta en dusch och sedan hoppa i sängen. Jobbar i morrn med.

Ta hand om er.

Kram

skralt + julbak + träningsvideo

Jag vet, det har varit skralt med inlägg sista tiden, men har helt enkelt inte haft..orken helt enkelt..svårt att fokusera på vad jag skulle blogga om. Hände en väldigt tråkig sak vid den här tiden förra året som jag egentligen vill bearbeta via bloggen, men väntar då jag inte vet hur jag ska formulera mig.

Julklappsinköpen är på det stora hela klara. Gjorde en kompletering idag då Emilias förskolebilder kom - en extra julklapp till mormor - Check!

Idag ska jag försöka julbaka och främst baka inför fredagen. Får se om kroppen orkar med två sorters bak.
På fredag ska jag dessutom baka tårta, funderar på om jag ska vara barnslig och göra en fjärilstårta.... värt att prova.

Hänt en del saker på sista tiden, dock inga jordsomfattande ändringar i livet.
Min kropp har börjat säga ifrån allt mer nu. Mitt bäcken samarbetar inte fullt ut, vilket förstör för resterande del av kroppen dvs nacken bla.
När jag var till sjukgymnasten sist så var jag 3 cm kortare på ena kroppshalvan. Jag var helt sned. Det drog han ju till, men man kan inte dra i all evighet med tanke på graviditeten.
Men ringde han idag och när han ringde upp så hade han tid åt mig nästa torsdag, hoppas på att han kan göra underverk för min nacke.
Nu har vi setts så mycket så när han ringer säger han bara hej nu för tiden, förut presenterade han sig alltid...
Skulle vilja bli sjukskriven 25% men hur stora är oddsen att det kommer ske med dagens försäkringskassa?

Jag har gjort julkorten klara men behöver tips... som ni kan se på bilderna (som förhoppningsvis är klickbara) så är ena kortet röd i grunden och det andra är grönt. Tycker ni att man ska skriva med guldfärgad penna julhälsningen, eller ska jag använda svart (på det röda) vs vit penna (på den gröna) och skriva med i stället?

Tips mottages.

Till sist vill jag bara lägga in gummans hemmagjorda träningsvideo. Hon brukar ofta titta på då Kärleken tränar..och detta är hennes ... ja egna version helt enkelt :-D.

Kram

soon it's christmas they say

Julklappslistan(det rör på sig):

Morsan: Check! + komplettering
Robert: Check!
Kärleken: Check!
Oscar: Check!
Lilltrollet: Check!
Louise: Check!
Åsa: Snart har jag köpt miljonvinsten

snart så...

Julklappslistan

Julklappslistan(det rör på sig):

Morsan: Check!
Robert: Check!
Kärleken: Check!
Oscar: Delvis check.
Lilltrollet: Check!
Louise:
Åsa:

snart så...

Check

Julklappslistan(det rör på sig):

Morsan:
Robert:
Kärleken: Check!
Oscar: Delvis check.
Lilltrollet: Check!
Louise:
Åsa:

snart så...

sakta men säkert

börjar mitt hjärta och min själ att ge upp.

Lussebullsreceptet med Vit choklad

• Ugnstemp: 250 grader, Varmluft: 200 grader.

50 g margarin eller smör
5 dl mjölk
50 g jäst
1 tsk salt
2 tsk socker
ca 1,5 liter vetemjöl
2 påsar saffran som du stöter med en sockerbit.

125 g margarin eller smör
1 ½ dl socker
1 ägg

Pensling/garnering:
1 ägg, russin och vit choklad(100g till enkel sats, 200 till dubbel).

• Smält matfettet och häll i mjölken. Ljumma degspadet tills det är 37 grader (fingervarmt).
• Smula ner jästen i degbunken. Häll i lite av degspadet och rör om tills jästen är upplöst. Tillsätt resten av degspadet, saltet, sockret och det mesta av mjölet.
• Arbeta degen för hand eller i maskin tills den släpper bunkens kanter. Strö på lite mjöl och låt degen jäsa övertäckt till dubbel storlek eller i ca 45 minuter.
• Stöt under tiden saffranet med en sockerbit i en mortel.
• Rör mafettet poröst med sockret. Tillsätt saffranet och ägget.
• Arbeta in "saffranssmeten" i den uppjästa degen i bunken. Tillsätt resten av mjölet, men spar lite till utbakningen.
• Börja smält den vita chokladen så den är klar till utbakningen.
• Häll upp degen på mjölat bakbord eller arbetsbänk och knåda in resten av mjölet .

Nu följer lite bilder på hur jag fått in den vita chokladen i katterna och såklart slutresultatet.

Du kavlar ut degen ungefär som när du bakar vanliga kanelbullar.
Du penslar på vit choklad, men ta inte allt för mycket, det behöver inte täcka hela ytan.

Vik sedan utbaket en gång så att vitchokladen så att säga ramas in.

Skär sedan i bitar så som bilden visar. Ni väljer själva hur stora katterna ska vara..

..själv valde jag lite större bitar, mellan ungefär 0,5cm - 1,5cm ca.

Rulla sedan ihop som en orm, och det är inte alltid man får ihop den skåra som blir där chokladen ligger (beroende på hur mycket choklad det är på den biten just då).

Forma dom och stoppa i russin om ni vill ha det. Lägg på plåt och låt sedan jäsa till dubbel storlek. Sedan pensla med uppvispat ägg och svisch in i ugnen i sisådär 8-10 minuter.

Slutresultatet!.
Katterna blir inte torra inuti, det är perfekt att baka med, och goda med :-D

Våran bebis

Detta är våran bebis. Ultraljudet var underbart.

Dax att grilla

Vi ska chocka grannarna med att grilla, iklär mig min grilloutfit. Trevlig kväll!

Lördagsbaket

Hoppsan, degen åkte ner på golvet .
Vi försöker igen, fast ni ser ju att hon håller tummen på kaveln, så den rullade sällan bra.

Min älskling i sin nya favoritoutfit.

Ej gravidanpassad

Alltså, kan ju säga att Busplaneten inte är gravidanpassat. Då man försöker flänga runt där med dottern så kommer man inte igenom vissa grejor alls... :-D

Tur att Kärleken var med så att han fick vara den som sprang mest.



Kram.



p.s: Fick mitt schema nu för 8 veckor framåt. Fatta att jag fick precis allt jag hade önskat mig tidsmässigt.

Allt! Känns så bra.

Pepparkaksbak

Nu blir det ärtsoppa till tösen och sen ska vi ge oss på hon och jag och baka pepparkakor. Det var så lyckat för jag handlade till det igår och då jag hämtade henne från dagis så satt hon och fröken och såg på Astrid Lindgrens jul där Pippi bakar pepparkakor på golvet. Så hon är ju inspirerad i alla fall tösen.
Blir dock inga hästar eller apor eller skor... men vi får se vart fantasin sätter gränsen.
I morrn är det söndag. Har väl inget speciellt planerat, får se om det blir å bus på nåt hus.

Ha det bra idag!

Kram.

Det växer

Och det känns också kan jag säga.

Pratat med samordnaren

Jag har pratat med samordnaren idag, berättat om värken i kroppen jag har på kvällarna och det resulterade i att hon tog bort mina kvällar och satte mig på dagen istället.
Det var väldigt tacksamt, så bra att hon lyssnar och förstår.

Om det ändå fanns någon som kunde få Kärleken att förstå hur hans beteende ger för resultat.
Jag har inte förbisett honom alls, jag har gett han gåvor, fått han att känna sig speciell och älskad genom massager, lagad mat på bordet då han kommer hem osv. Jag har behandlat han som en prins.

På pappas årsdag valde han att åka hem till sig, trots att han visste vilken dag det var och hur ledsen jag var.
I måndags då jag ringde han på kvällen (jag trodde han skulle komma eftersom han var ledig på tisdagen) så grät jag och sa uttryckligen "Jag behöver dig här och trodde att du skulle komma".
Varpå han svarade: "ja men nu är det så här idag".

Fattar ni?... nu då jag bad honom så kommer han inte. Inte fan kan jag räkna med att han kommer finnas där för mig då det är tid för förlossning, då kommer jag inte att ha någon.
Han sa att vi skulle bo varannan vecka hos varandra tills Emilia fått dagisplats, och det första han gör då han flyttat var att säga "jag tycker inte om att vara på Tomtebo, det är så långt till jobbet och så drygt att kliva upp tidigt".
I tisdags förmiddag så satt jag öga mot öga hos honom och sa vad han hade sagt, och enligt han hade han inte sagt det bara för att göra mig glad utan han hade menat det, och jag sa till han att jag ville att han skulle göra den uppoffringen för oss, för bebisen för det var en sådan kort period det handlar om, det handlar inte ens om ett år.
Han log och tittade på mig som att han förstod det jag sa och att det var okej för han.

Nu är vi tillbaka på det stadie..tillbaka på ruta ett som vi började på då vi dejtade.
Han struntar i att ta ansvar och vill träffas då HAN föreslår det.
Vad gör jag för fel?
Varför ska jag behöva acceptera hans beteende och agerande?
Varför ska jag ensamt kämpa med att få han och förstå att han måste sluta vara egoistisk och hjälpa till?

Hur många gånger ska jag behöva säga åt honom att "jag bn ehöver ha dig här för jag mår dåligt?"
Han kommer ju ändå inte, han är inte den som kan offra sig att då hans tjej mår dåligt av värk och sånt ta bussen och komma över, nej antingen eller.

Till er som läser, jag börjar bli trött nu. Slutkörd mentalt. Ännu en relation där jag är själv!

:'(

Orkeslös

Är det okej att jag ligger ner medans jag skriver detta inlägg?

Klart det är...det är bara på min blogg som jag har rätt att tycka och skriva det jag vill.

Jag börjar bli trött nu. Trött mentalt, trött i kroppen. Lyfter och donar, jag gör saker jag inte borde göra som jag egentligen borde få hjälp med, men har ingen som hjälper mig.

Jag känner ju att mitt bäcken hör av sig då och då. Kan inte ligga länge på sidan längre för att det värker, kan ej heller ligga på rygg för att svanken värker.

Jag ska ständigt roa min dotter med spännande saker för att inte hon ska bli uttråkad.

Jag måste lyfta tunga grejor för att jag har ingen som kan lyfta dom åt mig.

Jag har ingen hjälp och min kropp börjar ta slut nu, just nu kan jag inte ens räta på ryggen för att jag är så slut efter dagen.

Grymma värld.

Jag är trött och vill bara skrika..skrika rakt ut..bara få ur mig..skrika tills luften tar slut.

JAG ORKAR INTE MER!!!

SLUTA BEHANDLA MIG SOM OM JAG BARA FINNS DÅ DU KÄNNER FÖR DET!!!

Jag är så trött mentalt och vill bara få må bra. Jag vill ha kramar och ha någon som bryr sig om mig, som hjälper mig nu då jag har det så jobbigt med kroppen.

Jag har ingen. Jag är så förbannat less på att tycka synd om mig själv, men just nu orkar jag fan inte annat.

Jag får så ont i kroppen av att hänga tvätt, får ont av att städa..får så förbannat ont av att stå och handdiska...

Snälla befria mig från mina smärtor.

Har jag rätt till hemtjänst?

Snälla hjälp mig.

Jag längtar tills den dag då jag får skriva glada inlägg. Men nu ligger allt i ett mörker.

Stackars min kollega D som fått ta mycket av mina gråtande inlägg ikväll på fejjan, men du anar inte hur förlösande det är att bara få skriva av sig (fast det är ju inte tillräckligt egentligen...men bättre än inget antar jag).

Kommer han någonsin ta sitt ansvar?

Kommer han någonsin höra då jag säger "jag behöver dig här"?

Kommer han någonsin höra då jag säger "jag behöver din hjälp, snälla finns här, snälla stanna" eller "snälla kom hit, jag är ledsen"?

Han väljer att inte lyssna.

Han sa att inget skulle förändras då han fick sin nya lägenhet.

Allt har förändras... och jag kan inte ens känna gravidglädje. Känner ingen glädje över att vänta barn och det skäms jag så mycket för, hur kan man inte känna glädje över sitt barn?

Jag kan inte förklara det.

Känner mig värdelös och dålig som inte ens kan hålla modet eller tålamodet uppe för Emilia, och det märks så väl på henne för nu vill hon inte åka hem med mig längre från dagis... hon vill stanna där för hon verkar ha det bättre där och slippa se hur dåligt hennes mamma mår.

Men hon är allt jag har nu, hon är min solstråle som alltid finns där. Utan henne vore jag ingenting.

Jag hade verkligen velat att han skulle ta mer ansvar nu och för ett tag sen...

Men kan man lära gamla hundar att sitta?

En kompis frågade mig ikväll vad jag skulle göra i helgen och jag svarade

"vet inte, Emilia är hos mig så jag får se vad vi gör".

"Ska du inte vara med gubben din då?" frågade hon

"Nej vi har inte bestämt något och jag vågar inte uppehålla han så att han blir uttråkad, dessutom så kan han ju inte sova hos mig så det är kanske ingen mening"

"han är ledig i helgen men han har väl annat för sig" svarade jag lite uppgivet då.

Han finns inte, han sa att inget skulle förändras. Jag sa till han att jag oroade mig för att det skulle gå tillbaka till hur det var förut om inte värre. Men nej sa han då.

Han älskar mig lika mycket ändå.

Men vad hjälper det då han inte ens vill vara här, då han inte vill finnas här för mig, då han inte vill hjälpa.

Fick blodtrycksfall idag igen hos en tant denna gång istället för Ica. Jag väger mindre än jag bör och bebis suger åt sig all näring min kropp har...

Jag är trött nu och orkeslös. Är mentalt körd i botten.

Jag har ingen och orkar snart inte mer.

Lill-lördag

Idag är det lill-lördag som det sägs. Härligt kallt ute och solen som sken i morse gjorde en pigg.
Gårdagskvällen var lite skum, får som lite dåligt självförtroende, fast syrran tycker inte att det borde bero på mig..men man tar ju ändå åt sig.

Idag har jag världens bästa pass. 9-16 jobbar jag, hur perfekt som helst.
Sovmorgon plus att lilltrollet inte behöver gå så länge på dagis.

Igår på personalmötet så kände jag bebis sparka för första gången :-)
Trodde inte det var sant först, men när jag satte dit handen så kändes det..så mysigt.
Nu känns det otroligt verkligt :-D

Nej nu ska jag ta och arbeta vidare.

ta hand om er.
Kram!

Ledsen då han inte offrar sig

Denna graviditet är den mest ledsamma. Jag vet att jag säkert är extra känslig nu.

Men har varit ledig idag och kommit fram till följande : Det här är inte det liv jag vill leva.

Tänk er själva, att vara ihop med en man som inte vill bo med dig, som inte ens för ett fåtal månader kan offra sig att bo med dig, då du är gravid.

Fram tills att Emilia får dagisplats ute på Umedalen så måste ju jag bo på Tomtebo... fram tills dess så kan inte ens Kärleken tänka sig att då och då bo hos mig, nej för han tycker inte om Tomtebo, han måste ha nära till jobbet. Han är less på att kliva upp tidigt, men vem f*n är inte det?

Jag är tokless på att kliva upp tidigt men har inget val utan måste offra mig så länge. Han kan inte ens tänka sig att göra det för ett kortare tag. :'(

Fast redan då han bokade upp sig på den lägenhet han har idag så sa han att vi kunde bo varannan vecka hos varandra tills dagisplatsen var fixad, så varför i sånna fall står han inte vid sitt ord eller har han glömt bort redan vad han sagt, eller sa han det bara för att göra mig lugn?

När vi bråkade i fredags så tog han katterna och for hem till sig och det var väl perfekt planerat utav honom, för nu har han ingenting här som tvingar honom att komma till mig.

Han har sagt själv att han tycker inte om att vara på Tomtebo för det är så långt ifrån jobbet.

Då frågade jag honom hur det blir som om bebis kommer före att Emilia får dagisplats där ute, ja men då måste jag ju svarade han då.

Han stod ut en månad för att då var han tvungen (då han inte hade tillgång till sin lägenhet)..

Jag blir så sårad.... och jag är ledsen, men det här, det här tycker jag inte är okej.

Han totalt vägrar bo hos mig pga avstånd till jobb (vilket är närmare för han än för mig)...ta morgondagen som exempel..i morgon är det tisdag och han är ledig, då hade han kunnat sova hos mig i natt, men icke. Han offrar sig ingenting och jag måste hela tiden offra mig.

Är det så det ska vara i en relation?

Jag blir så ledsen då jag inte tycker att han ens försöker.

:'(

Och varför står jag ständigt kvar, varför försöker jag ständigt och offrar mig.. jo för att jag är ju så förbannat förälskad i honom. Jag älskar ju honom.

Varför kan han då inte försöka?

Hur länge ska jag orka?

Han kan verkligen inte försöka, inte ens för våran skull, vad gör man då?

*gråter*

ny design

Vad tycks?
Vart rätt nöjd

Jävla skämtsystem

Jag blir så arg på försäkringskassan.
Senaste nytt:

En god vän till mig som varit heltidssjukskriven så pass länge nu fick NEJ då hon skulle ut och arbetsträna.
Hon har fått på rehab länge nu, hon har fått grönt ljus från rehab, från terapeut, arbetsplats m.m, allt var klart, hon skulle ha börjat idag den 15/11 och får ett blankt NEJ från försäkringskärringen. Bara för att dom inte valt att informera henne tidigare om att hon var på väg att kunna arbetsträna nu så säger hon nej. FK-tanten säger att HON ska göra en bedömning om min kompis är redo att arbetsträna 3 timmar per dag 3 gånger i veckan. Sen när vart hon en doktor? För det är väl ändå dom som ska göra den bedömningen?
N's doktor har gett grönt ljus så vad sitter det då i?

Hon vill ju verkligen börja arbetsträna nu och ha något att göra om dagarna. Hon vill inte sitta hemma, hon vill aktivera kroppen så den får må som bäst. Fattar inte FK-tanten det?
För FK-tanten var det helt okej att N gick hemma med full sjukersättning, inga problem där inte.
Det är förbannat konstigt, i vissa lägen kräver dom att folk som är döende i cancer m.fl ska ställa sig i ams-kön och söka jobb, och när det finns dom som inte vill annat än att komma igång igen efter lång sjukskrivning så blir dom nekade.

Vilket jävla skämtsystem!

fram och tillbaka

Så mycket fram och tillbaka, tyvärr är han underbar men han blir så dramatisk varje gång vi bråkar..gärma att börja jämnföra om vi verkligen är anpassade för varann eller ej, om vi är för olika etc.. så blir det varje gång, och man får varje gång ta ner han på jorden.

Jag älskar honom, och han älskar mig... nu försöker vi igen så får vi se vart vi hamnar... vill ju faktiskt leva ihop med min bebis far.

Kram

så ledsen..vill inte vara singel

Vill inte vara utan honom... nu blir jag ensam med två barn...ja..igår så gick han. Igår var det slut.

hittat saker

Gårdagskvällen var toppen...vart dock inget lussebak som jag längtat efter då vi kom hem sent. I morrn så ska vi gå på bio...vi ska ha en biodag.
Först blir det Cornelis och sedan ska vi käka... efter maten ska vi gå på Due Date..har bokat upp hångelsofforna på den filmen *haha*...

Men idag har jag hittat något som kan komma och sätta saker och ting på sin spets.
Vet inte hur jag ska agera....inte längre...blir tom.

Min sötnos

Min dotter är rolig... vissa gånger har hon sagt " mamma, jag vill titta på din bebis" och jag har inte riktigt förstått vad hon menat och alltid svarat "men vännen, det går inte, vi har inte sett den än".

Men igår då hon var hos mig slog det mig plötsligt, jag har ju alltid suttit vid datorn då hon frågat så då menade hon bebisen på babystrology som jag har.
Sen då hon fått titta på den så är hon nöjd.
Igår satt hon också och tittade i sitt babyalbum och sa "mamma här är din bebis!", på ett sätt har hon ju rätt..Hon var ju min bebis då hon var mindre...



Nej nu ska jag ta och plumsa vidare. Härligt med snö måste jag säga.


Kram

Ht 2010

Min dotters förskolebild HT 2010.

Hon ger mig kraft och smilgropar.

vilken styrka?

Jag känner mig verkligen inte stark nog nu... inte efter hans svar.... giv mig styrka

Nu var det gjort

Idag har jag haft en tung dag rent tankemässigt. Igår var den viktigaste dagen för mig förutom den dagen Emilia föddes såklart.
Han skickade ett sms på förmiddan där han bla skrev "Förlåt om jag var hjärtlös som lämnade dig igår"
Och jag svarade bara helt sonika "ja det var du faktiskt!"

Sen gick jag hela förmiddan och halva eftermiddagen och tänkte och tänkte...
Jag kan inte riktigt förklara det på ett annat sätt än att jag skickade detta sms på eftermiddagen:
"Jag tror inte att vi ska ses på ett par dar :-(. Jag behövde verkligen dig igår men något annat var tydligen så mycket viktigare. Gårdagen var den dagen jag bävat för länge nu, och jag vet hur dåligt jag skulle må, så valde du att lämna mig och inte finnas där då jag verkligen behövde stödet. Emilia kunde inte trösta mig för hon förstod inte varför jag var ledsen hela kvällen. Igår var enda dagen som jag inte ville vara själv. Då min pappa dog fick jag inget stöd av T utan han sa bara "nu vet du hur jag kände mig då min pappa gick bort". Jag älskar dig så att det värker i hjärtat, du är mitt allt, du är min diamant. Men du har verkligen gjort mig ledsen. I sorg ska man inte behöva vara själv för den är nog svår som den är. I glädje och sorg vill jag att du finns där, för jag kommer finnas där för dig min kärlek. Puss och kram"

Jag kan inte vara hård i sms. Vill att han samtidigt ska förstå hur mycket jag älskar honom, men samtidigt inte vill acceptera att han behandlar mig så nonchalant.
Jag har inte hört något utav honom, och tror alltid det värsta..så jag lär väl inte få göra det heller. I morgon är han ju sedvanligt ledig så då lär han väl komma hit och packa alla andra kläder och böcker han har här medans jag inte är här.
I sånna fall försöker jag se det som att det är hans förlust, men det går som inte riktigt än.
Jag älskar han av hela mitt hjärta. Synd att han ska vara hjärtlös. För igår behövde jag verkligen honom mer än någonsin.

Alltid lika roligt

Det är alltid lika roligt och intressant att scrolla ner och se vart ifrån ni kommer ni som läser bloggen....


Idag är det en vacker höstdag med solen som står så högt den kan just nu..kallt så att det biter i kinderna.
Tack och lov blåser det inte.
Haft en totalt värdelös natt. Vilket också syns på mina naglar idag, nej dax att klippa ner odjuren och börja om från början igen.


Någon som sett min matlust någonstans? Om någon hittar det så hör av er. Matlusten är borta....jag som trodde att den hade kommit för att stanna.
Ibland blir man bra lurad.

Katten hade bajsat i hallen i morse igen... gissa hur lycklig jag var över det?
På med halsband och ut i kylan för han så han får ruscha av sig.


Idag vet jag inte vad det blir.. är ju helt själv nu sen dottern åker till sin pappa idag efter dagis...
Har ju tvättat upp julgardinerna ( i år ska dom banne mig upp och klättra på stolar är ju så skoj :S ) så dom ska strykas....ugnen måste kanske rengöras ja...glömmer alltid bort den tills jag ska använda den och då jag öppnar den för att stoppa in något där så kommer det ut svart rök det första det gör, tur i oturen att man inte har brandlarm sånna gånger.
Det är jag fashinerad över. Att det inte finns brandlarm... är det inte lag på att sånt ska finnas?
Vissa bostadsföretag står för dom, men kan det vara så att man ska behöva stå för en sådan själv då man bara hyr och inte äger den?


Städa måste man göra kanske...torka golven vore inte så dumt.
Köpte förresten mer påsar med saffran idag, dom kostar ju bara 21,90 st. Rykten säger att dom kan hamna uppe vid 60krs strecket närmare jul så bäst man passar på, sen så räcker dom tills någon gång 2012 så man hinner ju.


Till er som läser min blogg, skulle inte ni kunna berätta 3 saker som ni önskar er i julklapp och 3 drömmar som ni vill ska slå in?
Så brättar jag mina i ett senare inlägg.

Nej nu har jag precis haft samtal med min chef, hon kom och såg att jag var ledsen så det var skönt att få prata med någon, och främst att hon och jag fått en bättre kommunikation med varandra. Framsteg gillas.

Ta hand om er
Kram!

Till pappa på 1 års dagen

Besviken + nyckel

Ja denna dagen är ju oundviklig, alla måste någon gång i livet genomgå en sådan dag som jag genomgår idag. Det är inge roligt, mest ledsamt.. folk säger att det är nyttigt att genomgå det.. men äter hellre mycket sallad än att behöva känna sådan sorg jag känner idag.

Men ska börja i tur och ordning. Min Kärlek tappade sin plånbok i Onsdags, och även om han var snabb tillbaka till den buss där den kunde vara så hade någon varit snabb och tagit den redan. Han fick ju spärra allt inkl bankdosan.

Igår lördag så hade han glömt nycklarna på jobbet och klockan var för mycket på kvällen då han tänkte cykla tillbaka till jobbet för att hämta dom så han fick låna min cykel och hemnyckel för att kunna ta sig till jobbet.
Så min dörr var ju inte låst idag då jag skulle ut och göra ärenden för att jag hade ju ingen nyckel, jag förstod inte att han inte la nyckeln i postfacket mitt då han låst ut cykeln?
Hur som helst så var vi förbi Emilia och jag på hans jobb och gav han glasögonen som han hade glömt hos mig, rengjorde dom såklart.
Passade på att handla då vi liks var där.

Sen kom eftermiddagen, jag var helt slut och även Emilia för hon kom till min säng i morse vid 9.50tiden..rekord. Jag tror ju att hon har någon allergi av något slag och testade att byta kudde först och främst, hon har sedan dess inte hostat en enda natt. Så otroligt skönt att hon får lugna nätter.
Men ska ändå åka på fredag och ta allergitest på henne för att se om det är nåt.

Nu ligger tösen i sängen men hon har inte somnat. Eftermiddagen har inte varit den bästa.
Jag har varit lättretlig och sur. Har stört mig på allt som Emilia har gjort som jag inte tycker är bra.
Idag är det ju ett år sedan pappa gick bort.
Jag trodde inte att jag skulle beröras så mycket...men det var ju att lura sig själv att tro det.
Men mest besviken blir jag på Kärleken.
Idag då jag verkligen behöver han, hans närhet, hans kärlek och stöd så struntar han i det.
Han kommer hem på eftermiddagen till mig där jag ligger och slumrar i soffan (för jag var ju jättetrött efter dagen)... Han satt i soffan och klappade på magen...han sa att han inte skulle stanna länge för han skulle cykla hemåt, och skulle förbi kvantum och handla.
Han skulle stanna tills Emilia vaknat.
Så jag gick och väckte henne. För varje minut som gick så gick det mer och mer utför för mig rent mentalt.
Skulle sätta tillbaka cykelnyckeln och hemnyckeln på min knippa så jag gick in i badrummet och gjorde det. Efter en liten stund så kommer Kärleken och smeker min kind.

Mina tårar börjar rinna ned för kinden..och han säger "jag försvinner ju inte"...
"Det är inte det" klämmer jag fram då.... "nu kommer vi in i den här osäkra perioden igen.. vi har haft en bra månad tycker jag som du varit här hos oss. Nu går vi tillbaka till ruta ett där man inte kommer se dig så ofta, nu kan du ju leva ditt ungkarlsliv igen... kanske lika bra att du sover hemma hos dig resten av veckan..."

"Ja jag tycker det är skönt att ha nära till jobbet igen... men du kommer ju att flytta ut dit sen. Ditt namn står ju på både kontraktet och på brevlådan där ute" säger han då.

"Idag är det ett år sedan sen min pappa gick bort"

"jaha, det visste jag inte" säger han då..
"nej jag har sagt det ett par gånger, men hade inte förväntat mig att du skulle lägga det på minnet" snyftar jag fram då...

Även efter det så väljer han att åka. Jag är så jäkla ledsen och idag är den dagen då jag verkligen behöver hans stöd... då jag verkligen behöver hans kramar och ord som tröstar mig och stöttar mig.
Han reste sig upp och jag gick till köket, han gick och hämtade en påse och packade ner kläder i den...sedan kramade han om Emilia och försökte kyssa mig medans jag stod och skar champinjoner samtidigt som tårarna rann från ögonen..men jag vände honom kinden.
Vad kan ha varit så viktigt att åka hem till just idag som han inte kunde väntat med tills i morrn? Han verkade så hemlighetsfull också.. kanske mina tankar som spelar mig ett spratt, men tänker så mycket idag. Jag vill verkligen inte vara ensam idag. Han vet hur mycket min pappa betydde för mig, men han bara stack.
Jag ser liknelser med mitt ex i honom. Då det inte handlar om honom så är det inte prioriterat.
Sen att jag gråter i mängder det går inte att hantera utan det är viktigare att inte bryta sin planering.
Jag hade verkligen behövt honom här.
Det är så svårt att sysselsätta sig då inte kraften eller orken finns där.
Jag har ingen...Emilia förstår ju inte varför mamma är ledsen. Och hur ska hon kunna göra det?

Nej nu är jag riktigt besviken.

1 år sedan

I morgon den 7/11 är det 1 år sedan som jag förlorade min pappa.

Alla tankar och kärlek går till honom dessa dagar!

overload

Har så mycket att förmedla men vet inte i vilken ände jag ska börja.
Vill skriva om allt jag har i huvudet som jag vill få ut, men allt är i en enda röra.
Allt pga att i morgon är det 1 år sedan pappa gick bort. Allt är jobbigt nu.

Dagana som varit + allergi

Vi har suttit och funderat mycket nu, gått igenom namnböcker och svenskanamn.se men vi hittar verkligen inget pojknamn.

Flicknamn har vi ju redan, men just pojknamn, det är skitsvårt.

Fast det är mysigt nu, Kärleken sitter ofta och tittar på min mage och ler med hela ansiktet, han klappar ofta på magen och suckar saknande och stolt. Han är superlycklig nu.

Vi var på MVC i tisdags, HB låg på 138 så det är ju bra. Blodtrycket låg på 110/55, ganska okej det med. Fick efter lite tjat lyssna på hjärtljuden (nu lag nu om det)... hjärtslagen låg på 140 :-D

Så mysigt att höra. Nu ska vi inte träffa henne förrän vi är i v 24, det är 2 månader dit, men förhoppningsvis går det fort.

Idag ska jag tjata mig till att få göra ett allergitest på min dotter. Hon har ju en hosta som aldrig slutar, och ständigt rinnig i näsan, i måndags hostade hon inte på hela dagen, och har börjat fundera nu. Undra om hon inte är allergisk mot djur...alternativt damm, men vi försöker städa så ofta vi kan så att säga.

Allting börjar ju så fort hon kommer hit, inte så konstigt att jag jämt får vara hemma med henne, och även om jag är dramatisk nu så tänker jag ändå säga det för det är det jag legat och tänkt på enda sen igår.

Är hon allergisk mot djur så kommer hon och jag och bebis få bo själva, Kärleken kommer inte att vilja hä i väg katterna då. Vette 17 om hans ens skulle göra det om hans eget barn var allergisk. Han verkade inte så sugen igår då vi låg och pratade om det.

Katterna betyder allt för honom. Jag älskar katter, men vill att min dotter ska må bra om det är så att det är allergi hon har.

Träffade Nina i tisdags, så jäkla skoj, länge sen nu.

Idag är det 19 dagar kvar till ultraljudet. Vi längtar så.

Ta hand om er, kram!

Ett tips

Börja inte och lyfta en massa lådor och kånka och ha sig då man är arg.. jisses vad ont det gör i nacken nu, tur man ska till sjukgymnasten på fredag...älskade Thomas, here I come!!

I går så kände jag inget i nacken, fick den inte ens att knaka till... men sen gick det som det gick...
Damn!

Nä nu har trollet badat klart, nu ska här plockas upp.

I morrn ska vi få lyssna på hjärtljuden.
Längtar!!

Kram

p.s: har lyckats anordna en sak idag, C var helt med på det då jag berättade, sen tillkom 2.. nu väntar jag svar från 9 personer till.. spännande, hoppas det går i lås, om det gör det så kommer det bli så jäkla skoj i december. d.s

Dagarna dom går och går

efter varandra....fredan försvann!
Helg redan, helt otroligt.
Har varit hemma från jobbet idag då jag fick en låsning i ryggen som gjorde att jag inte riktigt kunde andas som man normalt sett ska.
Hände nåt i tisdags med den här promenaden i snöslask med pensionären i rullstol, sedan gick det bara utför.
Igår var ett helvete. Riktigt ordentligt helvete. Sa flera gånger att jag hellre föder barn än att ha ont i ryggen.

Min Kärlek letade upp en naprapat på nätet så han fick jag komma till i morse. 400 pluringar senare så känns det sådär.
Jag kan andas ordentligt, eller bättre än igår. Vet inte av om jag pallar att jobba i morrn. Oftast har jag blivit rekommenderad att vila ett dygn så att kroppen får återhämta sig, men denna gång vet jag inte om jag har råd att vara hemma. Förut då jag inte var ensamstående så hade det kvittat för mig att jobba, då hade jag lyssnat på vad naprapaten sagt. Nu är jag ensamstående mamma och vet inte om jag har råd helt enkelt.
Det är banne mig drygt att försörja sig. Eller inte drygt, jag gillar att jobba. Men att man hela tiden måste vara beroende utav pengar...DET är drygt.

Just nu funderar jag över kvällens maträtt. Kärleken jobbar till 20 så för mig är det då viktigt att det står mat på bordet då han kommer hem så han får äta då han jobbat så länge.
Jag tycker det är omtänksamt om man gör så då ens partner jobbat länge, att då den kommer hem ska slippa tänka på vad som ska lagas.

Tyvärr funkar det inte båda vägarna.
Jag är ju gravid som ni vet och är i nuläget väldigt känslig.
Så i tisdags då jag jobbat 10timmars och kommer hem så upptäcker jag ännu en gång att Kärleken INTE är hemma. Han är alltid ledig på tisdagar och är aldrig.....aldrig hemma då jag slutat jobbet... jag har aldrig fått komma hem till lagad mat...

Kommer in, innanför dörren, låser den, klär av mig ytterkläderna...känner hur det börjar bubbla upp inom mig och går in i badrummet och sätter mig på knä och börjar sortera tvätt (en kvinnas lott) och börjar tokböla för hur less jag är att aldrig...aldrig få lagad mat på bordet då man jobbat färdigt.
Nej för han var det viktigare att vara hos sin bästis O i förtielva timmar innan han kommer hem och hittar mig och min missär på golvet i badrummet.
Han försöker sätta sig bakom mig och försöker hålla om mig.

Kastar in tvätten i maskinen, lägger i tvättmedlet och startar maskinen och säger bryskt "jag vill vara ifred" samtidigt som jag går in i sovrummet och stänger dörren, tänder sänglampan, lägger mig i sängen och drar tigerfilten över hela mig och tokbölar...i lugn och ro.

Tillslut så blir mina ljud så höga att jag helt plötsligt hör knackningar på dörren och en röst som säger "får jag komma in?".
Svarar ingenting, så han kommer in ändå.

Han lägger sig bredvid mig och efter en stund av lite klappande på axeln och ryggen så drar han bort filten över mitt ansikte och frågar varför jag är så ledsen.

Jag nämner 3 saker som jag är ledsen över...och den sista saken jag nämner är "att jag återigen som alla andra tisdagar kommer hem till en tom lägenhet, då jag jobbat 10 timmar och jag inte får någon mat som är färdglagad och står på bordet", och så bölar jag lite till.

Efter en stunds tystnad från honom som klämmmer han fram "Förlåt, jag visste inte att det var så viktigt för dig".

Så här är det.. jag är borta minst 12 timmar varje dag... 2 timmar i resväg och 10 timmars jobb.
Varje vecka som jag inte har Emilia så jobbar jag minst 50 timmar dom veckorna, det sista jag tänker på då när jag kommer hem är eller skulle vilja vara "vad ska jag laga för mat?" och "kommer jag få äta själv?"

VARJE tisdag är han ledig. VARJE!
Tror det är varannan vecka som han jobbar till 20 både onsdagen och fredagen under samma vecka..dessa gånger ser jag alltid till att det finns mat klar tills att han slutat jobbet och kommer hem.
För jag anser att han inte ska behöva stå och göra mat då han kommer hem, för han kommer hem dessutom vid 21 då efter 1 timmes resväg lite drygt.

Varfär ser inte killar det som självklart då att "Ahaaaa, jag kanske ska laga mat till henne då hon jobbat så länge, äter lite dåligt och är gravid och trött efter en hård arbetsdag"?
Är det för mycket begärt att han ska kunna tänka själv utan att det ska gå så långt at det blir onödigt tjafs eller onödiga krokodiltårar?

Till slut så säger han "jag ska försöka tänka mer på det framöver".

Så här är det alltid, varje tisdag då han är ledig så käkar han frukost, han kanske tränar lite, duschar och swiiiiisch så drar han för att han inte pallar att vara hemma i min lägenhet tillsammans med våra katter som behöver uppmärksamheten ibland.
Han drar, antingen till sitt ex, sina andra skumma polare eller ner på stan och är borta i timmar, och är inte ens hemma då man själv kommer hem. Inte ens om man kommer hem efter 18 så finns han inte där.
Och då ska jag poängtera att han anser att tisdagen inte är tillräcklig som egentid. Han ser inte att hans lediga tisdagar då jag är på jobbet är en egentidsdag. Han räknar inte in tisdagen som egen tid alls.
Jag anser att mellan 10-13 timmar av egen tid på en och samma dag räknas in, men där har jag fått mothugg.
Nu säger jag inte att det är den enda dagen han får..han tar fler tillfällen, menar bara att är jag ute och cyklar då jag tycker att en hel dag med en vaken tid på 10-13 timmar själv ska räknas med?
Jag personligen tycker inte att jag är ute och cyklar i den tanken.
Självklart har vi alla människor olika behov, men tiden bör räknas.

Men sedan kramades vi och jag slutade vara ledsen.. var mer ledsen över det än ryggontet just då.
Han har sista tiden mognat på sig en del.. hittills har det gått bra då vi har pratat eller diskuterat. Han sticker inte på samma sätt längre. Han tar diskussionen nu, det gjorde han ju inte i början. Tror han har börjat inse lite smått att man inget vinner på att dra och fly från problemen, det kan säkert hända igen, men just nu tycker jag att han verkligen har mognat lite mer.

16 veckor idag och "bullen" växer. På tisdag ska vi äntligen få lyssna på hjärtljuden. Som vi har längtat.
Fast igår så sa Kärleken att han längtar inte så mycket till det längre, inte sen efter ultraljudet vi gjorde på akuten då vi faktiskt fick se den. Han längtar mer till rutinUL.

Fick höra igår av en pensionär som tyckte att magen hade växt mycket nu och sa "va kul att du ska få en son".
Han ville inte berätta på vilket sätt han kunde se det, utan att han bara kunde se sånt på folk.
Jag kan se på folk på deras magar vilket kön på barnet det är, och det har stämt varje gång.
Men vi får se vad det blir.
Ska så smått kolla efter en sån här babybok också. Fyllde i en sådan med Emilia och vill även denna gång fylla i en med "bullen".

För första gången någonsin har jag/vi (i alla fall jag) planer på nyårsafton.
Vi ska på bröllop. Fick våran 3dje bröllopsinbjudan för året i förra veckan.
Kärlekens far och sambo som ska gifta sig.
Har Emilia på nyår så det blir kul för henne att få träffa i alla fall Miriam som är i samma ålder som hon... mycket bus mellan dom lär det bli.

Nä nu måste jag ta bussen och åka och handla.
Är inte upplagd på att laga någon avancerad maträtt idag...men får se vad det blir.
I Onsdags vart det uppskattat då jag gjort Hasselbackspotatis och fejk-kycklingfiléer (sojafiléer) med god sås och sallad.
Men som sagt, får se vad jag och min kropp är upplagda för.

Ta hand om varandra denna helg!

Kram.

Dagens inköp

En mjölkskummare, perfekt för välling, eller det här pulvret Kärleken köpt.

Min nya kaffeburk.

En efterlängtad teburk.. med såklart..giraffer :-D

En sådan har jag sökt efter länge. Äntligen!