Jävla egoister

Vad skulle jag ha gjort då? Skulle jag ha behållit ett barn som inte skulle ha fått en pappa som brytt sig? Skulle jag ha behållit barnet för att "ta konsekvenserna" utav något jag själv inte visste någonting om? Nä men hade jag behållit barnet så hade det tagits illa upp, gör jag abort tas det illa upp. Hur fan ska folk ha det??

Så less, jag är sååå less på folk som får allting till att det ska handla om folket. Jag står mitt uppe i allt, jag har gjort aborten, jag är den som tagit beslutet om att inte behålla barnet, jag är den som blivit illa behandlad utav det barnets far, ingen annan. Jag är ensam i detta, jag har ingen!
Jag är ensam i allt, i alla beslut, i all sorg, i all bearbetning. Jag har ingens axel att gråta emot, ingen som kan säga "det här ska vi gå igenom tillsammans, jag stöttar dig".
Hur i helvete ska jag försöka resa mig upp ur detta då folk trycker ner mig?

Det här handlar inte om er!
Det handlar om mig och min kropp!

Sen så är det så här, ta fan inte åt er. Känner ni att ni inte har gjort mig något så ta då inte åt er. Ni som känner att ni inte har behandlat mig särskilt schysst eller så, ni SKA ta åt er.
Jag lider med dom som får missfall på missfall som verkligen vill ha barn, jag har full förståelse för barn är ju så underbart, men skulle aldrig skylta med min graviditet bara för att retas. Sånt är barnsligt och jag håller inte på så!

Det spelar fan i mig ingen roll vad jags kriver i MIN blogg, en blogg som jag ska ha för att just skriva av mig och vädra mina tankar, spelar ingen roll vad jag känner så får jag skit för det. Är det någon mening att man lever snart?

Då var det över

Sitter fortfarande i duschen och efterblöder. Tio i 8 tog jag pillren. 10.40 startade blodbadet. 11 ca så kom först moderkakan ut och strax efter det så kom fostret ut. Angelica var snabbt dit och tog bort och kollade igenom att allt såg normalt ut innan hon spolade ner det. Jag får se när jag kommer ut ur duschen. Felicia har däckat på min säng och Emilia sitter förväntat och ser på filmen Upp. Det är nu man skulle ha haft pensionärsblöjor

Tablett nr 1

Ja då var del 1 gjord. Tabletten är tagen, mensvärk hela dagen. Helt slut på kvällen så jag låg och halvsov med ett vakande öga på lilltrollet. Ikväll var hon en riktig ängel.
Kvällsvällingen intogs i samband med nya filmen Upp.
En helt underbar film, så rörande och så rolig. Bästa hittills från Pixar.
Det bästa helt klart var ju att Emilia låg som ett ljus genom större delen av filmen.. fast det klart, det fanns ju ballonger med i nästan varenda scen :-D

Nu är räkningarna betalda.
Har traderaprylar som jag måste kolla om jag har vunnit eller ej.
Var på Barnens Hus efter att jag hämtat Emilia från dagis.
Inhandlade födelsedagspresenter till henne. Men hon är ganska rolig. Jag tar fram någonting som jag vet att hon tycker om (typ nåt med Laban), frågar henne: "Vill du ha den?"
Då skakar hon på huvudet och säger bestämt "nej!". Kan ju inte påstå att det blir särskilt dyrt med henne med sig i butiken.

Sen är jag ganska besviken.
Som det ser ut nu så blir det Angelica (som själv har erbjudit sig) som kommer att vara med mig på lördag då aborten ska genomföras.
Ingen annan kunde, alla fick helt plötsligt mycket att göra. Jag är väldigt besviken på min bror. Först var inget planerat för helgen, sen helt plötsligt så fick han fullt upp.
Sådär är det jämt. Kärleken går alltid före. Jämt. Oavsett vad det gäller. Han kan fan aldrig offra sig för någon annan, främst inte för mig. Nej för hur skulle det se ut?
Hur skulle det se ut om han och hans kärlek tillbringar en helg eller en dag i Umeå? Hemska saker. Sådär är det när man är hemma och hälsar på. Även om dom lovar att höra av sig då dom kommit hem så hör dom aldrig av sig, kommer ständigt med ursäkter. Säg rakt ut istället om du inte vill umgås med din egen lillasyster.
Det här är inte rätt tid för att bli bitter, men alla syskon har ju varit såhär. Ska nån ha fest så blir man inte ens bjuden, man kan få vara barnvakt, men att få komma, nej nej nej. De andra syskonen och löst folk som ska ställa sig in som "syskon" får komma..
Jag har blivit väldigt bitter pga att ständigt bli bortprioriterad.
Tydligen är man så pinsam att umgås med samtidigt som deras viktiga kompisar.

Jag trodde att man skulle hålla ihop familjen, då ens föräldrar är borta sen så är det ju syskonen kvar... men då vet man ju vart man står i dennes tycke!

I morrn är det jobb som gäller.
Timrapporten måste jag skriva för den ska lämnas in i morrn för mig då jag är ledig i helgen.
Sen har jag jobb varenda dag till veckan, härligt...

Poff

poff så var alla borta. Konstigt att då man verkligen behöver hjälp så är det ingen som kan ställa upp. Ja mamma, men hon och jag har en krystad relation redan från början så henne vill jag inte ha hjälp utav. Så tack.

länge sedan

Är väl på tiden att man uppdaterar ett och annat. Har inte orkat, har legat sjuk större delen av veckan.
Haft mycket att fundera på i veckan.
Fick veta den 17/2 (pappas födelsedag) att jag är gravid. Att jag mot alla odds blivit gravid. Att jag blivit gravid då jag hela tiden fått höra att jag behöver hormonstimulerande preparat för att ens kunna få ägglossning.
Jag är gravid.... jag är gravid.
Jag har inte fattat det än. Idag gick det upp för mig då jag fick se på ultraljudet det lilla liv som lurar i min mage.
Jag har gråtit hela förmiddagen. Områdena runt mina ögon svider då man tar där, så pass mycket har jag gråtit idag.
Nu påbörjas den tyngsta resan hittills.

I morgon ska jag in till kvinnokliniken och få ett piller av sjuksköterskan som avslutar graviditeten.
Sedan ska jag på lördag slutföra det hela hemma då jag för upp 4 st slidpiller som ska stöta ut fostret.
Det är det absolut tyngsta beslutet som jag någonsin ha tagit. Men jag var tvungen.
Jag tänker inte komma med förklaring till varför, för det har ingen med att göra, jag vet att folk ändå inte kommer kunna hålla tyst om deras tycken och tankar.
Min kropp, mitt beslut.
Jag har alltid varit emot aborter som är gjorda av fel anledningar. Jag anser att jag har rätt till den här aborten. Jag vill inte göra den, tro mig, att vara gravid älskar jag. Men jag klarar inte av att gå igenom en graviditet och förlossning osv alldeles själv. Det går bara inte, det vore inte rättvist mot varken bebisen, Emilia eller mig själv.
Så.. nu vet ni. Nu kan ni sätta igång att döma.

Dagen efter kvällen före

Hade riktigt trevligt igår kväll. Det gör jag gärna om. Ganska trött på morgonen då jag sovit så dåligt pga rethostan.. men den borde väl ge sig snart tycker jag. Har inte så mycket på dagarna längre utan mer på nätterna, bara det torde väl vara ett tecken.

I morrn är det jobb som gäller. På tisdag är det ett viktigt läkarbesök, sedan blir det inte jobb förrän på fredag, så man håller tummarna att Emilia håller sig frisk hela veckan nu då.

Men det blir nog svårt. Dom på dagis klär ju alltid barnen lite tokigt måste jag säga. För mycket, så inte så konstigt att dom blir sjuk.

Nä bäst att fortsätta med mitt innan Emilia vaknar.

Har märkt nu att jag måste verkligen äta frukost, jag måste verkligen få in rutiner på dagens alla måltider, för annars kräks jag. Höll på att kräkas då jag pratade med Cissela i förmiddags. Var tvungen att avsluta så jag kunde äta.

Nä men ta hand om er.

Kram

p.s Lägger in en bild från igår. d.s

Bloggtorka

har man tillfällig bloggtorka så kan man norpa en "antingen- eller-lista" från en annan bloggare i cyber-världen. här är min. mina alternativ i fet stil...
hav eller sjö
tv eller dator
höst eller vår
jul eller påsk
svart eller vit
hund eller katt
guld eller silver
bad eller dusch
sko eller sandal
afrika eller asien
löshår eller äkta
mobil eller telefon
klänning eller kjol
lägenhet eller hus
plugga eller arbeta
blond eller brunett
vanilj eller choklad
surt eller salt
rosa eller lila
ring eller halsband
mjukisbralla eller jeans
stjärnor eller måne
hallon eller jordgubb
nyår eller midsommar
nagellack eller läppstift
långt hår eller kort hår
blåa ögon eller bruna ögon
snowboard eller slalom
morgonpigg eller kvällstrött
dokusåpa eller nyheter
charter eller svergiesemester
kött eller fisk
berg- och dalbana eller vattenrutchbana
hemmamys eller krogliv
vin eller öl

självfallet kan vem som helst som känner sig ha tid och lust att anta min utmaning om att sammanställa en egen "antingen- eller-lista".

Utmaning 2

om jag var en...
färg
så skulle jag nog helst av allt vara rosa

maträtt
så skulle jag garanterat vara Tacos.

årstid
så ligger vintern varmt om hjärtat, men inget är som våren.

låt
då skulle jag nog vara låten Kom av Jessica Andersson

plats
Så skulle jag nog vara en grillplats i närheten kring Nydala

djur
Så skulle jag garanterat vara en giraff

bil
Så skulle jag vara en gul Audi A4 tdi quattro

möbel
då skulle jag vara en mysig divansoffa.

blomma
så blir jag en gerbera som är min favoritblomma.

seriefigur
Ja…då borde jag väl bli Giraffen i filmen Madagascar

Utmanar dom som känner sig manade.

Utmaning!

Utmanad på 20 snabba frågor!

1. Hur många resväskor äger du?
1 stor svart med hjul.
2. Skulle du hellre ta bilden än vara med på den?
Jag har alltid velat vara den bakom kameran tills nu då jag gick ner 20 kg.
3. Har någon någonsin kallat dig lat?
Vet inte, men ibland så känns det som om folk tänker tanken.
4. när var senast någon stötte på dig?
Oj, det var toklänge sen, nu sköter jag det istället ;-).
5. Vad åt du till middag senast?
Flytande kost.
6. Använder du huvtröjor?
Det var många år sen jag gjorde det.
7. Vem var den senaste som messade dig?
Min bästa storasyster Malin.
8. vilken är din favoritåkattraktion på ett nöjesfält?
Förut var det virvelvinden, men nu klarar jag inte av någon karusell alls, tillhör det åldern?
9. Hur stort är ditt närmaste köpcentrum?
Det blir Strömpilen, inte som Birsta City men alldeles lagom, av med pengar blir man ändå :-P
10. Hur många syskon har du?
3 st, Malin som är 12 år äldre, Ante som är 10 år äldre, Robert som är 5 år äldre.
11. Hur många stolar står kring ditt köksbord?
5st, fast det bara behövs typ 3.
12. har du en stationär dator eller en laptop?
Jag äger en ganska ny laptop.
13. Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar?
Tatueringar helt klart, har en dröm om att få tatuera in Emilias ansikte på kroppen, sett för mycket på Kat?
14. vad har du med dig in på bion?
Alltid lika puckad då jag köper med mig popcorn (som alltid kommer vara för salta) och en dryck av något slag.
15. gillar du att flyga?
Nej det gör jag inte, men vad gör man inte för att få resa så kort tid som möjligt?
16. bryr du dig om antalet kalorier i det du köper?
Ibland, beror på vad det är.
17. hur gammal blir du din nästa födelsedag?
Usch.. jag blir 27 år i December.
18. tycker du om att krama folk?
Ja helt klart, om inte annat så märks det i mina sms.
19.Vad är du allergisk emot?
Nada, var en kort period i min yngre tid i livet allergisk mot papper.
20. gillar du din boendesituation?
Nja… okej jag bor med Emilia, men aldrig fel att ha en man i huset heller.

törs man utmana...

Monika, Hanna, Jenny, Lena, Suzanne ;-), Carro, Anders, Annika, Zandra plus er andra som känner sig manade.

När det blir tyst

Emilia tänkte börja sminka sig medans mamma Tina stod och dammsög. Jag är bara glad att hon inte målade nya tvättmaskinen eller dylikt med mascaran.

1 års viktreducering slutade som så:

**Startdatum**: 2009-02-14

Reductil 15 mg.

Längd:166.5 cm

Startvikt: 96.6 kg

Rumpa:

Midja:

Delmål 1: 86 kg (uppnått 090621)

Delmål 2: 80 kg(uppnått 091106)

Delmål 3: 75 kg

Drömvikt: 60kg *haha* Drömma går ju

V1 090219: - 1,4kg = 1,4 = 95.2kg

V2 090227: - 2,2kg = 3,6 = 93kg

V3 090306: - 0,1kg = 3,7 = 92,9kg

V4 090313: - 0,9kg = 4,6 = 92,0kg

V5 090320: +- 0kg = 4,6 = 92, 0kg

V6 090327: - 1,2kg = 5,8 = 90,8kg

V9 090417: - 2,2kg = 8,0 = 88,6kg

V12 090508: + 0,2kg = 7,8 = 88,8kg

V13 090515: - 0,8kg = 8,6 =88kg

V14 090522: +- 0kg = 8,6 = 88kg

V15 090529: - 0,5kg = 9,1 = 87,5

v16 090605: - 0,3kg = 9,4 = 87,2

V17 090612: - 0,3kg = 9,7 = 86,9

v18 090619: - 0,7kg = 10,4 = 86,2

v19 090626: - 1,0kg = 11,4 = 85,2

v24 090730: - 1,3kg = 12,7 = 83,9

v30 090913: - 0,9kg = 13,6 = 83,0

V35 091016: - 2,0kg = 15,6 = 81,0

V38 091106: - 1,5kg = 17,1 = 79,5
V39 091204: - 2,2kg = 19,3 = 77,3
V42 091224: - 1,3kg = 20,6 = 76,0
V45 100113: - 0,5kg = 21,1 = 75,5
V49 100214: + 0,4 kg = 20,7 = 75,9

Dagen efter

Jag självklart skulle jag drabbas utav magsjuka, efter att vi skickat in en tant som fått det så tvättade jag alla kläder, handspritade större delen utav mig, men det hjälpte inte, fast med ett för tillfället sämre imunförsvar så var det väl väntat.
Drabbades av magsjuka igår.
Idag har jag inte kräkts något *peppar peppar*. Och hoppas att det håller i sig så.
Det har hänt mycket de senaste dagarna, en del kan jag inte skriva här tyvärr, utan det får bli på annat ställe.
Är väldigt sugen på en resa. Hittade en för 1216kr bara, och det var ju inte alls farligt mycket. Också skönt med en dotter som ännu reser gratis :-D

Lägger in en bild, jag la märke till det idag... jag har inga valkar längre, inte då jag står upp i alla fall, det hade jag för några veckor sedan, och jag trodde inte att man skulle bli av med dom, men skam den som ger sig.

Beauty before age

Jag bär på en hemlighet

Födelsedag som inte är vad den borde vara

Idag skulle pappa ha fyllt 61 år.

Egenskaper

Har testat kläder hela kvällen inför lördagen, Therese kom hit på ett spontanbesök, riktigt skoj, hon ska komma förbi i morrn med kläder och jag ska få fram kläder till henne tills dess. Gud jag har så svårt att bestämma mig vad jag ska ha på mig.

Så då allt är i en enda röra i huvudet så publicerar jag lite om mitt eget tecken : Skytten.
Enjoy!

SKYTTEN!

Skyttens egenskaper

Skytten är ett glödande stjärntecken och den är full av passion och älskar att utforska. De är utmanande och gillar att ha kul. Försök inte avskärma en Skytt, de är klaustrofobiska och behöver utrymme. De är vilda, passionerade och äventyrliga älskare/älskarinnor. Men det finns en annan sida av Skyttens natur, är de för länge med en och samma partner blir de uttråkade slutligen och vill därifrån. För dem är sex kul, men som i sport måste de prestera för att vinna.

SKYTTEN är ärlig och pålitlig,varmhjärtad och
humoristisk samt oerhört gästvänlig.
Eftersom SKYTTEN har svårigheter att säga nej blir
han/hon lite av en tidsoptimist eftersom han/hon gärna
lovar till höger och vänster.
SKYTTEN behöver ett yrke som är fritt och omväxlande
där han/hon kan dela med sig av sin kunskap. Lärare
goda talare, reseledare. Ofta finner man en riktig slarver i skåp och lådor men
kan ha bättre ordning på sina CD skivor, mobiler,
blommor eller andra viktiga samlarprylar.
Detta tecken kan lätt spela på sin charm med sin
utstrålning.
Skytten vill inte känna sig snärjd utan behöver friheten. Även om han/hon aldrig skulle acceptera en otrohet har
detta tecken en tendens att kunna flörta.
Men endast på deras vilkor. Den som vill fånga en
SKYTT måste bemästra detta teckens intellektuella
kunskaper.
SKYTTEN binder sig inte i brådrasket utan stärker sig
hellre i ett socialt umgänge som indikerar män som
kvinnor. Detta tecken passar bäst ihop med TVILLINGARNA och
VÅGEN och SKORPIONER.
Tecknet tillhör den maskulina.

En värdelös mamma

Måndagen började überkasst verkligen.
Började med att jag försov mig, fast kom ändå i tid till jobbet tack och lov, nu vet jag vilken tid man bör åka för att allt ska klaffa.
Men sen gick det utför.

Jag skulle vara ganka länge hos min flrsta vårdtagare, jag började jobba kl 7.30 idag. När klockan var efter 9 så ringer T och säger att dagis har ringt, Emilia har än en gång över 38 graders feber. Då börjar strulet.

T är på verkstad med sin nya bil och får glömskeklåda.
"Alltså jag är på verkstan´och dom ringde nu från dagis. Jag vet inte när jag kommer här ifrån, visst jag kan säkert ta mig till dagis men jag tar mig ju inte där ifrån" (han glömde väl att han hade två ben att gå med).
Just det där komiska som han också sa "jag vet inte hur snabbt jag kan ta mig till dagis".
Då undrar jag en sak.
För det första: Då man lämnar in en bil på verkstad måste man då sitta och lurpassa på hantverkarna? Kan dom inte göra sitt jobb annars? För En på jobbet hade lämnat in sin bil tidigt tidigt på morgonen på verkstad, och då hon pratade med dom vid 13tiden så hade dom fortfarande inte tagit in den. Det går ju knappast fortare för att han sitter där och väntar på under, men ständigt dessa ursäkter.

För det andra: Om han nu skulle träffa någon så är det väldigt dålig stil att han återigen prioriterar sig själv före sin egen dotter och kommer med en massa ursäkter för att jag ska bli tvungen att åka över hela stan för att hämta hem henne och förlora en massa timmar.

Och för det tredje: Då han säger "jag vet inte hur snabbt jag kan ta mig till dagis" med en besvärad röst. Men hur i hela Hälsingland tror han att jag kan ta mig fortare till dagis än honom? Jag måste ju åka buss nu, det tar en timme från mitt jobb till sista endstation på Tomtebo, och då har jag ändå en minst 10 minuters promenadväg kvar till dagis, hade jag haft bil så hade jag kommit till dagis på som mest 20 minuter. Så det skulle tydligen enligt han gå fortare för mig än för honom.
Det komiska i det hela är ju att han själv sa det att då vi diskuterade igenom hur vi skulle ha Emilia (eller jag fick bestämma för att han hade kund i bilen) så hade han sagt det att den som jobbar kväll ska passa Emilia om dagis ringer och meddelar att hon är sjuk på dagen då den andre föräldern jobbar dag. Och det tyckte jag var en bra idé. För då får ju ändå båda föräldrarna jobba.

Dumt nog tog jag på mig jobb i morrn från 7.30. Men som en ensamstående mamma så blir det väl lätt så kanske? Jo jag vet, prioriterar helt fel. Fokuserar enbart på överlevnad. Kroppen säger faktiskt ifrån nu väldigt mycket, men jag vägrar såklart lyssna.
Den senaste tiden så känner jag ett visst illamående som sträcker sig över hela dagen. Jag får aldrig kräkas så det är inte magsjuka. Jag skulle helt ärligt kunna somna ståendes, och varit väldigt nära att göra det också. Somnar sittandes än så länge. Då jag väl är hemma så ligger jag helst hela tiden. Trött jämt och är helt slut.

Emilia är mer trotsig än någonsin, vissa så som min syster ler kanske nu, eftersom Emilia alltid är så snäll och rar. Men vad jag vet så trotsar/straffar hon bara mig, inte T.
Då jag mår så dåligt som jag tillåtit mig själv att göra så pallar jag det inte. Jag har aldrig slagit mitt barn, skulle aldrig kunna göra det, oavsett hur dåligt jag mår...men jag har inget som helst tålamod. Jag och Emilia bråkar väldigt lätt nu, vi har lätt för att bli sams, då hon blir ledsen för att jag säger åt henne att hon tex inte får ta mina målarpennor och rita på golvet så störtbölar hon, främst då hon gör det gång på gång och jag får säga åt henne gång på gång, men då kommer hon alltid och slänger sig i min famn då hon gråter lilltrollet mitt.

Men idag kände jag mig helt värdelös som mamma. Dagen hade känts extralång. Min toleransnivå stod på siffran 3 av 100. Då hon än en gång hällde ut legobitarna ur legolådan trots att vi minuterna innan städat och lagt dom i lådan då det var dax för sänggående så vart jag tyvärr skogstokig. Jag vart arg och satte upp henne på sängen och sa på ett opedagogiskt sätt att "Varför kan du aldrig lyssna på vad jag säger? varför trotsar du bara mig och ingen annan? Varför ska alltid jag vara den som är komplett värdelös som människa?". Redan då jag satt henne på sängen och sagt orden"Varför kan du aldrig lyssna på vad jag säger?" så blir hon tokledsen. Vilket jag förstår, hon är inte pigg, hon är ännu en gång sjuk, trött då hon bara sovit 1½timme idag. Jag var oerhört trött, så då hon satt där och grät och tittade på mig i ren förtvivlan, ja men tror ni inte att jag bröt ihop då. Vi satt och tokböla båda två, och jag kände mig så jävla värdelös som mamma. Jag förväntar mig inte att bli vald till mother of the year de närmsta åren, men det vore ju lite kul med någon slags uppskattning för att jag gör så gott jag kan med hennes uppfostran än en tablettask i julklapp med orden: Världens bästa mamma.
Då vi satt där mitt emot varandra och böla som jag vet inte vad så böjde vi oss fram och kramades. Hon slår ju tack och lov inte ifrån mig då hon blir ledsen utan hon vill ju alltid kramas, men hon förstår samtidigt inte varför hon inte får göra som hon gör även om jag förklarar det pedagogiskt. Så mycket trots nu. Och då jag själv inte känner mig helt hundra, hur ska jag då göra för att klara av det?

Att slippa komma i det stadiet att jag måste bevisa för T att jag inte klarar av den, att han ska få det ytterligare bekräftat att jag är hopplös på det jag försöker vara bäst på, att vara en riktigt bra mamma. Att vara en supermamma som klarar allt.

Jag kan som inte prata med folk om hur dåligt JAG känner mig, för det känns som om folk inte bryr sig i alla fall. Som kvinna ska du ju klara av så mycket. Som ensamstående ska du klara av så mycket mer. Du ska kunna arbeta heltid, ta hand om barn heltid, du ska laga mat varje dag för det är ju ingen som någonsin gör det åt dig då du kommer hem från en lång arbetsdag (inte ens som sambo vart det), du ska städa och hålla rent efter dig och ditt barn så att folk vågar sig till dig, du ska (tydligen) kunna prata med dina vänner då du har det svårt och dom kanske inte kan hjälpa dig, men dom kanske kan stötta dig och bara finnas där för dig; men om dom vänder dig ryggen då? Då kanske tankarna går: "Hon får skylla sig själv" eller "Hon är inte glad idag heller *suck*".
Jag är glad, ni ska bara veta va glad jag är på jobbet, hur kul jag har med vårdtagarna och mina kollegor. Men om man bara för en period inte orkar vara den där spralliga som alltid tar kontakt? Om man bara för en period vill gräva ner sig för att vissa situationer är komplett ohållbara? Om man bara för en period vill glömma bort att ens pappa den 17/2 skulle ha fyllt 61år? Jag sluter in mig i mig själv, men det är ingen jävel som ser det.

Jag orkar inte alltid vara den som ska ständigt höra av mig och fråga alla andra hur det är och vad dom gör, vänskap är väl en tvåvägskommunikation?

Tydligen måste man skriva här hur jävla dåligt man mår, hur man har blivit trampad på ett tag av en fd som jag inte blir klok på.
Hur bra min kropp just nu skulle må av lite träning som den inte fått på över ett halvår, men när ska jag hinna? Antingen så jobbar jag eller så har jag Emilia, jag har ingen fritid. Jag får ingen chans att bygga upp mig själv och mitt självförtroende.
Tänk att vissa personer kan sänka en så förbannat.

Jag förstår att vissa människor har sina liv, sina förhållanden, sina familjer. Men om man inte ens kan engagera sig att någon gång höra av sig spontant till sitt syskon eller till sin vän, då vet inte jag hur värt det är att jag engagerar mig i det hela?
Nu ska jag gå och lägga mig.
Min kropp är oerhört trött nu, och måste vila.

God natt!

Helgen i övrigt...

Hmm.. fredag...jag jobbade i vanlig ordning, sedan städade jag på kvällen.
Lördagen vart väldigt lugn ändå, hann till Media Markt en kvart innan stängning och hann köpa en tv äntligen.
Söndagen vart också lugn, Emilia sov hela natten och vaknade strax efter kl 7 :-O
Hoppas att det vänder nu och att hennes sömn återgår till det normala.

Åkte på Media Markt och kom hem med diverser saker idag med. Fast hittills har jag inte köpt något som jag inte behöver. Jag är inte en sådan person, handlar sällan saker till mig själv, men denna gång var jag tvungen. Ska också försöka få in min dotter på Mamma Mu-sagor, det går sådär. Inget är tydligen som Laban, men gör mina försök.

Ska ut och käka på lördag, fick veta det idag, så jag måste kolla med T om han kan ha henne den natten eller om jag måste fixa det på annat sätt. Vore kul och komma ut på restaurang och ha trevligt. Var så länge sen, pizzeria räknas inte riktigt.

I morrn är det måndag igen. Åter till brottsplatsen, back to work. Ovanligt va?
Så T ska ta Emilia i morrn bitti och skjutsa henne till förskolan då jag måste ta väldigt tidig buss till jobbet.
Sen försöka hinna med tillbaka till förskolan efter jobbet för att hämta henne inom rimlig tid. hahaha ja drömma går ju. Men såhär går det ju då man inte har bil längre.

Illamåendet håller i sig, kommer titt som tätt. Idag tex så skulle dottern få käk, jag åt mindre än henne, och jag åt bara för att jag måste, inte för att magen egentligen ville det. Magsjuka är det inte, för då borde jag ha spytt för länge sen. Fattar inte att jag inte får bukt på det.

Måste försöka hitta vågen senare.. idag är det ju ett år sedan jag började gå ner i vikt. ka bli intressant att se vad resultatet är efter ett helt år. Tiden har gått så fort.
Ska gå och leta nu.
Ha en bra kväll.
Kram

Givande dag

Gårdagen gick i klädernas tecken. Även i förrgår vart det en lyckad kläddag. Har kommit hem med följande: En rosa blus med 3kvarts arm, en långärmad dolce&gabana(stavning?)tröja, en svart kofta med knytning bak, en svart kavaj och en skinnjacka. På vissa av dessa fanns prislappar kvar, de andra var knappt använda. Tack så jättemycket TaxiMaria för alla kläder. Skönt att få in lite nytt i klädkammaren. Illamåendet sitter kvar, det har kopplat ett fast grepp om mig.. Nä nu vart jag trötter. Ha en underbar helg. Jag ska försöka ta mig upp till Media markt. Det är lördag nu och ikväll är det schlager. Kram

Inte idag

Idag är det inge vidare

Överklassen

Dagen har varit väldigt lugn. Gick och lämnade Emilia på förskolan och sedan hem, åt god frukost och surfade lite. Sedan låg jag i sängen och vilade ryggen. Slängde mig in i duschen och sedan iväg till förskolan, och vilken lycka man möter. Älskar att hämta Emilia på förskolan, hon skiner upp med hela sitt ansikte och ler med hela kroppen samtidigt som hon kommer springandes emot mig. Mitt lilla troll.

Hur som helst så när jag sitter där och försöker klä vilddjuret så kommer en pappa jag titt som tätt träffar på. Redan på klädstilen märks det, på hans sätt att tala och föra sig mot .. ja mot alla inklusive hans egna barn.Hans överklassdotter kommer springandes (hon är äldre) in i kapprummet med clementinklyftor i sin hand..efter henne kommer hennes lillebror springandes, hon säger på en gång att klyftorna är hennes och att han aldrig kommer få någon. När pappan väl kommer så försöker ju han på ett icke pedagogiskt sätt att få henne att ge sin lillebror åtminstonde en klyfta.
"nej du får ingen, alla är mina, du får äta skräp".

Pappan försöker medla, men dottern trotsig som bara den.
Till slut så kommer det kanske mest vanliga frasen från ett äldre barn: "Jag vill inte ha en lillebror".

Det där höll på i en evighet, kände att då jag fått på Emilia kläderna så var det skönt att få gå därifrån. Men det är i sånna situationer som jag är glad att jag har Emilia. Hon sa inte ett knyst, hon satt där i mitt knä och bara tittade på dom och lyssnade på vad dom sa samtidigt som jag klädde på henne. Hon är ett väldigt tacksamt barn att ha. Min lilla solstråle.

Men shit... sen då vi hade börjat gå med vagnen så hörde jag ordentliga skrik på gården från flickan. Pojken var ju lugn och tyst, men hon skulle både höras och synas.

Jag uppskattade verkligen för varje skrik som kom ur hennes mun min underbara dotter och kände att det spelar ingen roll hur mycket skrik och slag med diverse prylar i både golv och bord hon gör så kommer det aldrig att uppnå den tjejen på dagis.
Jag kanske framstås som avunsjuk på dom som har det bättre ekonomiskt. Men jag är inte det egentligen, jag har fått lära mig att leva efter de tillgångar jag har, lever ej över tillgångarna som vissa andra (nämner inga namn). Min dotter behöver inte ha de dyraste märkeskläderna, dom är inte alltid bäst, min dotter håller sig varm ändå.
Hela Tomtebo-området tycker jag tyvärr är lite överklass, men det är den upptäckten jag har gjort, men jag har heller inga skulder som någonsin uppnår deras, jag åker buss till och från jobbet, har ingen ny dyr Saab eller V70. Jag lever bra ändå.
Nu för tiden så kliar det inte i mina fingrar bara för att jag har pengar över, det gjorde det konstigt nog då jag levde i den senaste relationen, men då hade jag mindre pengar också. Nu kan det lika gärna vara.
Jag är inte avundsjuk, jag är bara trött på att vissa människor tror sig vara så mycket bättre än alla andra.

Jag har ett mål, dock kanske töntigt, men jag måste ju sätta ett mål, har väl satt ett nyårslöfte som jag faktiskt lyckats med så måste jag ha ett mål. I sommar, eller till hösten, ja då ska jag banne mig till Ullared. Ska spara pengar för det och riktigt unna mig. Det är långt ifrån en utlandsresa, men jag har heller inga sånna måsten, jag blir glad och nöjd av det lilla i livet.
Så nu ska jag spara pengar till det, och 2 tatueringar. Hmm.. kom ju på att det kan vara bra att spara pengar till en soffa så gäster slipper sitta på golvet då dom kommer hit. Sittunderlag duger inte i längden :-p

Nu hoppas jag bara på att Emilias sömnproblem ska gå till sig, hon vaknar väldigt ofta och gråter... och igår så vaknade hon 4.30 sista gången, och hon vägrade att somna om. På förskolan har micke sagt det att det är en fas som dom hamnar i vid flytt, men den går över. Men när?

Hon och jag har stora sandsäckar under ögonen ständigt, inget fint i det direkt.
Vacker utan spackel.. nja släng dig i väggen.
Min fd är så pass snäll att han senare i eftermiddag ska hämta Emilia och ha henne en natt. Min kropp och mitt mentala jag mår apkasst då jag inte får någon sömn, jag är inte som jag borde vara. Känner som ingen glädje i något nu...nästan.

Sedan känner jag mig lite kluven om den 24de April. Som en ensamstående mamma i alla fall. Den dagen kl 10 är det bytardag i Säbrå. En dag jag aldrig brukar missa. Den kvällen är det Jonas Gardells uppsättning: Trafikplats Glädjen här i Umeå.Varför måste dom infalla på samma dag? Är det för sent att klona sig?

Nej kära vänner, dax att sova, skulle ha varit i säng för att sova för länge sen..som vanligt.. ingen karaktär alls.. jäkla du.

Sov så gott. Kram

Städat

Nu ikväll efter att jag lagt Emilia så fick jag konstigt nog energi.. började diska, fixa med soporna som ska tas med i morrn, sopa golvet (har ingen dammsugare så sopen används flitigt), torka rent bordet på Emilias sida, torka stolen hennes och gnugga golvet på diverse fläckar med trasa där hon dragit fram.
Nu är det måndag, men snart är det helg igen ;-)

Nu ska jag kasta mig i säng och sova, är helt slut i ryggen och inte blir det bättre då jag om ett par timmar bära min dotter i 20 minuter till dagis :-s
Men vad gör man då man inte har någon riktig vagn att dra med? Vagnen är ju på förskolan redan, får ta hem den i eftermiddag då jag ska hämtar henne.

Ta hand om er, skickar en kram till alla som vill ha en. Jag vill ;-)

Sov så gott!

Stort grattis

Stort grattis och helt underbart kämpat Hanna. Tänk att.. HON ;-) som jag dessutom gissade på äntligen kom ut nu. Grattis Hanna och Mattias till lilla Tiril. Kiron kommer bli en stolt storebror.
Passa på att vila ut nu, många kramar från mig.

Broccoliiii

Blev det lite mycket?

Nja jag tror det, har idag jobbat 7 dagar i sträck á 55,25 timmar. Man är lite mör. Har sedan jag flyttade in i denna lägenhet tappat all... eh.. jag har kommit i obalans. Somnar sent på kvällarna, främst de kvällar jag alltid jobbar morgon dagen efter. Så det är ett äventyr att varje dag ta sig till jobbet... i tid. Sa på jobbet idag att jag funderade på att om man kunde lägga in på någons schema att " Ringa Tina och se så hon har vaknat." Dom skrattade och tyckte att det vore ju en smart idé.
Men till veckan blir det intressant ändå. Då ska jag sätta mig själv och tidsoptimism på prov.
Jobbar dag hela veckan utom Tisdag då jag faktiskt är ledig :-O.
Jag har sett till att jag får börja 8 varje morgon så att jag hinner att gå upp halv 6 för att hinna få upp dottern för att kunna traska i 20 minuter till förskolan (uppförsbacke dit såklart)..vara trevlig mot personalen trots att jag är hur stressad som helst. Sedan pussa på prinsepessan, berätta hur mycket jag älskar henne, ge personalen ett krystat småstressat leende och sedan rusa ut för att på väg till busshållplatsen som nästan är där lägenheten min är trycka i mig frukostmackor som jag självklart (mindre troligt) förberett kvällen innan(who am I kidding?).

Komma smått anfådd på bussen, ge busschauffören ett sånt där god-morgon-va-skönt-att-det-är-måndag-igen-leende som han genast förkastar genom att titta surt på en och innerst inne så vantrivs han säkert med sitt jobb och bara vill köra in bussen i närmsta husvägg.
Men jag fortsätter att le sådär krystat och blippar mitt busskort och letar sedan upp en plats så långt bak i bussen som möjligt, för att minska risken att flyga ut genom framrutan då väggen närmar sig. Spelar ingen roll om jag blir åksjuk, det är det värt.

Jo jag har en fråga. Jag har börjat de senaste dagarna börjat sjunga på den låt som ni snart ska få höra. Är det verkligen ingen som kommer ihåg denna från filmen Repmånad? Detta är ju till och med originalgruppen som dessutom var med i filmen.
Snälla säg att någon känner igen låten, jag är 26 och jag kommer ihåg den så väl, och när jag spelade den för ett par dar sen så vill den inte släppa mitt huvud, hela tiden rullar textraderna. Snacka om miljöskadad.

Schlageryra

Idag är det lördag, idag är det schlagerstart. Äntligen kommer det igång, dock ändå less på att det ska pågå i evighet innan man får fram vinnaren, men men.
Ska gå över till grannarna (gamla grannarna snarare) och ge dom lite grejor som tack för all hjälp under senaste tiden. Ska gå över då T hämtat Emilia.. min lilla Törnrosa.

Upptäckte att jag råkat somna på sängen medans hon hittade mina färgpennor, i det här läget skulle det inte göra något om hon ritade på väggen för det ska ändå tapetseras om, men ändå, tack och lov av vad jag hittills sett så har hon bara målat på sig själv lilltrollet mitt.

Nä nu ska jag ta och laga mat till mig och Emilia.

Kram till er och ha en bra kväll!

Jobbe,...

Hello blogg-reading-lovers.

Har inte haft chans att skriva då jag jobbar så sjukt mycket just nu.

Denna vecka kommer jag få ihop närmare 60 timmar
Men samtidigt så kommer det bli mindre timmar till veckan. Jobbar några dagar, men har från och med söndag eftermiddag tillbaka mitt lilltroll.
Oj vad skoj, fast jag kommer passa henne redan i morrn då T ska jobba ett par timmar.

Måste bara få skriva av mig ett par saker.
Blir ju tvungen att åka buss nu för tiden, det suger i de flesta lägen, men då man inte har råd att köpa tex morsans bil så måste man ju ta det näst sämsta, nämligen bussen.
Jag bara undrar.. är folk helt respektlösa nu för tiden? Jag är så dödligt trött på dom som inte kan ta på sig liiiite parfym i ställer för halva flaskan. Tro mig, du kan lukta gott ändå. Ger mig sån jäkla huvudvärk.

Sen så är jag så less på folk som hela tiden... ja hur ska jag säga som...inte kan gå vidare i livet, utan ältar saker. Tro mig, det är inte intressant längre.

Bjöd mina underbara kollegor på syndigt gott fredagsfika idag..tyckte dom behövde det.

Försov mig i morse..hade tydligen däckat på sängen igår kväll (torsdag) och glömt ställa larmet, vaknade 5 i 7 och skulle vara på jobbet halv 8. Jobbade 7.30-21.30 idag. Slitigt som f*n.
Främst nu då jag börjar känna av saker och ting. Jag mår egentligen skitdåligt, men pratar inte med nån med det... vissa bryr sig inte och pratar bara om sig själv ändå oavsett vad jag säger, och vissa vill jag inte besvära helt enkelt.

Och sen är det nåt fel i kroppen. Sitter med ständig frossa. Inte särskilt kul, ej heller något jag är van. Jag brukar bara frysa om fötter och händer, men nu fryser jag verkligen över hela kroppen.
Ganska drygt, skulle behöva ett par långärmade; v-ringade tröjor som värmer.

Denna vecka... eller slutet på denna vecka så har jag mått riktigt dåligt. Har två skaderapporter skrivna på jobbet på kort tid (ändå blir jag tvungen att gå dit).. har sådan otrolig smärta i ryggen, sedan tror jag inte att min bröstkorg är hundra hel heller efter krocken i sommar. Hör nåt klickande ljud då jag sätter mig eller... ja svårt att förklara när det klickar, men jag hör det i alla fall.

Sen nu ikväll så har jag mått så himla illa, okej okej, det kan bero på att jag inte hann äta frukost, att jag var för förbannad för att äta lunch. Mådde mindre dåligt då jag nu kom hem och tog en macka...då lugnade sig illamåendet.

Jag är aptrött, skulle behöva diska, skulle behöva dammsuga (*snyft* den är i Härnösand min dammsugare), skulle vilja köpa en tv nu då Schlagertjosan drar igång.
Jag inväntar min mens, det går sådär. Som vanligt så blir jag stundvis väldigt uppsvullen, irriterad, ledsen, illaluktande och allmänt äcklig, men ingen mens så långt ögat kan nå.
En annan sorts illaluktande odör är de Bylundska pruttarna.
Japp dom har kommit igång. Så oerhört pinsamt, men håller mig inte som syrran, utan jag släpper väder. Det tragiska nu så här kring mens... så... ja.. det är gaser i klass med ett kärnkraftverk. Dom är inte nådiga alltså. Luktar s.a.t.a.n och kan nog klubba ner de flesta.

Nej nu ska jag göra nåt.. ja jag tror jag måste sova faktiskt...är ständigt trött... och frusen..
Får se om jag går på Ersboda-dansen nästa fredag..

Jo jag måste bara berätta en sak idag... Tur man inte utbilda sig till psykolog.
En tant kommer rullandes i sin stol och säger att hon dör och att hon måste ringa efter en ambulans så hon kan läggas in på lasarettet.

Då säger jag: Nej men det går inte, om du i dagens läge ska ha tag på en ambulans så måste det hänt en allvarlig olycka eller att du får en hjärtinfarkt.

"jaha svarar hon, så att vara döende är inte tillräckligt allvarligt?"

"Nej tyvärr är det inte det" svarar jag då.

Skulle behövt köpa en tv, eller åtminstonde fått chans att åka och titta på en. Men utöver jobbet så är det Emilia jag är med. Har aldrig någon egentid nu heller direkt.

Måste försöka ta mig till gymmet och träna upp ryggen. Efter ett längre ofrivilligt uppehåll så måste jag komma igång igen.

Ska försöka blogga senare idag, har en del som jag vill skriva av mig. Bland annat om livet som singel, Ensamstående mamma.

God natt och kram till er alla.

p.s: hejja Hanna friskt humör... hoppas det kommer bebis snart för dig.

d.s

Äntligen internet

Äntligen kan jag blogga igen.... har saknat det.
Blir inget långt inlägg efterso jag ska upp om några få timmar... men skulle bara
skrika ut att JAG ÄR TILLBAKA!!!!