Överklassen

Dagen har varit väldigt lugn. Gick och lämnade Emilia på förskolan och sedan hem, åt god frukost och surfade lite. Sedan låg jag i sängen och vilade ryggen. Slängde mig in i duschen och sedan iväg till förskolan, och vilken lycka man möter. Älskar att hämta Emilia på förskolan, hon skiner upp med hela sitt ansikte och ler med hela kroppen samtidigt som hon kommer springandes emot mig. Mitt lilla troll.

Hur som helst så när jag sitter där och försöker klä vilddjuret så kommer en pappa jag titt som tätt träffar på. Redan på klädstilen märks det, på hans sätt att tala och föra sig mot .. ja mot alla inklusive hans egna barn.Hans överklassdotter kommer springandes (hon är äldre) in i kapprummet med clementinklyftor i sin hand..efter henne kommer hennes lillebror springandes, hon säger på en gång att klyftorna är hennes och att han aldrig kommer få någon. När pappan väl kommer så försöker ju han på ett icke pedagogiskt sätt att få henne att ge sin lillebror åtminstonde en klyfta.
"nej du får ingen, alla är mina, du får äta skräp".

Pappan försöker medla, men dottern trotsig som bara den.
Till slut så kommer det kanske mest vanliga frasen från ett äldre barn: "Jag vill inte ha en lillebror".

Det där höll på i en evighet, kände att då jag fått på Emilia kläderna så var det skönt att få gå därifrån. Men det är i sånna situationer som jag är glad att jag har Emilia. Hon sa inte ett knyst, hon satt där i mitt knä och bara tittade på dom och lyssnade på vad dom sa samtidigt som jag klädde på henne. Hon är ett väldigt tacksamt barn att ha. Min lilla solstråle.

Men shit... sen då vi hade börjat gå med vagnen så hörde jag ordentliga skrik på gården från flickan. Pojken var ju lugn och tyst, men hon skulle både höras och synas.

Jag uppskattade verkligen för varje skrik som kom ur hennes mun min underbara dotter och kände att det spelar ingen roll hur mycket skrik och slag med diverse prylar i både golv och bord hon gör så kommer det aldrig att uppnå den tjejen på dagis.
Jag kanske framstås som avunsjuk på dom som har det bättre ekonomiskt. Men jag är inte det egentligen, jag har fått lära mig att leva efter de tillgångar jag har, lever ej över tillgångarna som vissa andra (nämner inga namn). Min dotter behöver inte ha de dyraste märkeskläderna, dom är inte alltid bäst, min dotter håller sig varm ändå.
Hela Tomtebo-området tycker jag tyvärr är lite överklass, men det är den upptäckten jag har gjort, men jag har heller inga skulder som någonsin uppnår deras, jag åker buss till och från jobbet, har ingen ny dyr Saab eller V70. Jag lever bra ändå.
Nu för tiden så kliar det inte i mina fingrar bara för att jag har pengar över, det gjorde det konstigt nog då jag levde i den senaste relationen, men då hade jag mindre pengar också. Nu kan det lika gärna vara.
Jag är inte avundsjuk, jag är bara trött på att vissa människor tror sig vara så mycket bättre än alla andra.

Jag har ett mål, dock kanske töntigt, men jag måste ju sätta ett mål, har väl satt ett nyårslöfte som jag faktiskt lyckats med så måste jag ha ett mål. I sommar, eller till hösten, ja då ska jag banne mig till Ullared. Ska spara pengar för det och riktigt unna mig. Det är långt ifrån en utlandsresa, men jag har heller inga sånna måsten, jag blir glad och nöjd av det lilla i livet.
Så nu ska jag spara pengar till det, och 2 tatueringar. Hmm.. kom ju på att det kan vara bra att spara pengar till en soffa så gäster slipper sitta på golvet då dom kommer hit. Sittunderlag duger inte i längden :-p

Nu hoppas jag bara på att Emilias sömnproblem ska gå till sig, hon vaknar väldigt ofta och gråter... och igår så vaknade hon 4.30 sista gången, och hon vägrade att somna om. På förskolan har micke sagt det att det är en fas som dom hamnar i vid flytt, men den går över. Men när?

Hon och jag har stora sandsäckar under ögonen ständigt, inget fint i det direkt.
Vacker utan spackel.. nja släng dig i väggen.
Min fd är så pass snäll att han senare i eftermiddag ska hämta Emilia och ha henne en natt. Min kropp och mitt mentala jag mår apkasst då jag inte får någon sömn, jag är inte som jag borde vara. Känner som ingen glädje i något nu...nästan.

Sedan känner jag mig lite kluven om den 24de April. Som en ensamstående mamma i alla fall. Den dagen kl 10 är det bytardag i Säbrå. En dag jag aldrig brukar missa. Den kvällen är det Jonas Gardells uppsättning: Trafikplats Glädjen här i Umeå.Varför måste dom infalla på samma dag? Är det för sent att klona sig?

Nej kära vänner, dax att sova, skulle ha varit i säng för att sova för länge sen..som vanligt.. ingen karaktär alls.. jäkla du.

Sov så gott. Kram