torsdag 25 februari 2010

Tablett nr 1

Ja då var del 1 gjord. Tabletten är tagen, mensvärk hela dagen. Helt slut på kvällen så jag låg och halvsov med ett vakande öga på lilltrollet. Ikväll var hon en riktig ängel.
Kvällsvällingen intogs i samband med nya filmen Upp.
En helt underbar film, så rörande och så rolig. Bästa hittills från Pixar.
Det bästa helt klart var ju att Emilia låg som ett ljus genom större delen av filmen.. fast det klart, det fanns ju ballonger med i nästan varenda scen :-D

Nu är räkningarna betalda.
Har traderaprylar som jag måste kolla om jag har vunnit eller ej.
Var på Barnens Hus efter att jag hämtat Emilia från dagis.
Inhandlade födelsedagspresenter till henne. Men hon är ganska rolig. Jag tar fram någonting som jag vet att hon tycker om (typ nåt med Laban), frågar henne: "Vill du ha den?"
Då skakar hon på huvudet och säger bestämt "nej!". Kan ju inte påstå att det blir särskilt dyrt med henne med sig i butiken.

Sen är jag ganska besviken.
Som det ser ut nu så blir det Angelica (som själv har erbjudit sig) som kommer att vara med mig på lördag då aborten ska genomföras.
Ingen annan kunde, alla fick helt plötsligt mycket att göra. Jag är väldigt besviken på min bror. Först var inget planerat för helgen, sen helt plötsligt så fick han fullt upp.
Sådär är det jämt. Kärleken går alltid före. Jämt. Oavsett vad det gäller. Han kan fan aldrig offra sig för någon annan, främst inte för mig. Nej för hur skulle det se ut?
Hur skulle det se ut om han och hans kärlek tillbringar en helg eller en dag i Umeå? Hemska saker. Sådär är det när man är hemma och hälsar på. Även om dom lovar att höra av sig då dom kommit hem så hör dom aldrig av sig, kommer ständigt med ursäkter. Säg rakt ut istället om du inte vill umgås med din egen lillasyster.
Det här är inte rätt tid för att bli bitter, men alla syskon har ju varit såhär. Ska nån ha fest så blir man inte ens bjuden, man kan få vara barnvakt, men att få komma, nej nej nej. De andra syskonen och löst folk som ska ställa sig in som "syskon" får komma..
Jag har blivit väldigt bitter pga att ständigt bli bortprioriterad.
Tydligen är man så pinsam att umgås med samtidigt som deras viktiga kompisar.

Jag trodde att man skulle hålla ihop familjen, då ens föräldrar är borta sen så är det ju syskonen kvar... men då vet man ju vart man står i dennes tycke!

I morrn är det jobb som gäller.
Timrapporten måste jag skriva för den ska lämnas in i morrn för mig då jag är ledig i helgen.
Sen har jag jobb varenda dag till veckan, härligt...

Inga kommentarer: