Jag kände vekligen idag att benen knappt ville bära mig. Var såååå seg och orkade knappt lyfta fötterna. Ville bara lägga mig ner och dö av.
I morse fick jag bukt med illamåendet ganska fort ändå, istället för en hel förmiddag så tog det bara ett fåtal timmar.
Skönt måste jag säga, men segheten satt kvar i kroppen.
Under en snabb rast var jag hem till Kärlekens lägenhet och matade katterna och gosade med dom lite.
Nu har jag precis fått i mig lunch och ska snart cykla iväg och stressa de sista timmarna för att sedan få åka hem och hämta hem mitt gostroll.
Igår var hon riktigt goo.
Men stackaren, hon ställde sig på en stol vid spisen för hon ville också laga pannkakor precis som mamma.
Står och rör vid laggen så där proffsigt och när jag sedan lyfter bort pannkakan som gräddat klart för att lägga den på tallriken så lägger hon handen i stekpannan.
Hon ryckte bort den fort..stod tyst en stund och skamsen för att sedan brista ut i gråt.
Kärleken sköljde handen i kallt vatten och tårarna forsade.
Och ska poängtera att jag varnat henne innan för hur varmt det var!
Idag är en vacker höstdag, fast har cykeltur och tumvantar är fortfarande ett måste.
Bävar för tystnaden.
Det var nämligen en liten speciell kväll igår, hur som helst så efter att jag gråtit en stund så ber Kärleken om förlåtelse för det han sagt.
Men jag var så ledsen så jag får bara ur mig "Ibland funderar jag på vad jag gjort för att förtjäna det sätt du behandlar mig på, jag lägger mig och sover på soffan i natt" och så gick jag ut.
We have'nt talked since then.
Jag känner han, jag vet att han kommer vara tyst i minst 1 dygn mot mig nu. Kommer nog inte se han på resten av veckan heller, för han blir ibland som en tjurig fjortis i sånna lägen (hans ord, inte mina, men jag håller med). Har jag tur så får jag se han på fredag; om han kommer och följer med mig på MVC som han lovat. Nobody knows.
Vill inte gå själv, för då känns det som om jag kommer få göra mycket av "resan" själv :-S .
Ni killar är banne mig det svåraste jag varit med om!
Varför ska ni vara så komplicerade?
Nä nu ska jag jobba vidare, måste få tänka på annat.
Kram.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar