lördag 25 september 2010

tiden den går

och inte kommer man någonstans.
Det är lördag.
Det har gått 36 timmar sen jag hörde av han. I går morse sa vi bara hejdå då han åkte på jobbet.
Sen har jag inte sett eller hört han. Hans mobil har varit avstängd större delen av gårdagen.
Om vi hade bråkat så hade jag kunnat förstå det. Men då vi inte ens gjort det.
Jag kräver inte att han bara ska vara med mig, men om han inte kommer förbi så kan han väl skicka ett mess om det?
Han kan ju inte ha sovit hos sig i natt för både sängen och madrassen har han ju flyttat på, så jag har ingen aning om vart han är :-(

Varför skulle jag bli förälskad i just honom? Varför skulle han få mig på fall?
Han får det att göra ont i hjärtat då han beter sig såhär, då han skiter i att höra av sig på snart 2 dygn. Varför gör han såhär?
Jag är långt ifrån bitter nu, nu är jag så förbannat ledsen.
Vi ska ha ett barn ihop, och då han beter sig såhär så inger han ju inget lugn över att han kommer ta ansvar för sitt barn.

Varför bryr jag mig för?
De värsta är att jag sitter och gråter inför mitt barn, det är väl inget fel i sig, men hur ska jag få henne att förstå varför jag är ledsen, för hon blir så fundersam då hon ser att mina tårar rinnner ner för kinden.
Jag avskyr att vara förälskad i någon som inte tycks ha samma engagemang i en relation.
Det är skitväder ute, det är en skitdag rent allmänt.

Inga kommentarer: