fredag 16 september 2011

Funderande Fredag

Jag sitter och funderar väldigt mycket.
Idag är det fredag..jag och barnen har inte varit ut idag :-O
Jag vet, det suger, när dagen för en gångs skull inte började med regn så gick vi inte ut.

Min gulliga fd kollega A kom förbi på eftermiddagen på fika, och vi surra..tiden gick minsann.
Men det var så skönt att få träffa och surra av sig med en annan vuxen. Jag är uppe i barnen hela tiden och det enda man tänker på snart är
"När var det barnen åt sist?",
"Nu har hon/dom bajsat ifrån sig så då borde det vara grönt att gå ut utan att fler missöden kommer att ske?" eller
"Nu skriker hon så förjordat igen...ont i magen, trött eller hungrig denna gång?"

Även fast vi mest pratade om barn och uppfostran :)

Igår vart jag och barnen inbjuden till grannen på fika. Hennes äldsta son fyller snart år och dom provade att göra en popcorntårta för att se om det var något att ha på kalaset.
Tror att det bara var jag och den snart 4 årige sonen som gillade den.
Jag älskar ju popcorn, glass och digestive så jag tyckte det var en bra kombo...
Emilia tycker inte inte om popcorn, glass gillar hon, men det var nog för skumt för henne.
Ska nog bjuda in henne nästa helg då jag är ensam med ett barn bara..se om hennes make (dom gifte sig förra helgen) kan passa barnen så kan hon få vara kvinna för en stund.
Hon är riktigt snäll och omtänksam och väldigt hjälpsam.

Var in på jobbet igår och hälsade på...fick 2 par arbetsbyxor också. Var så skönt att träffa kollegor igen, främst älskade P. Tänker ofta på henne då hon inte har det så lätt nu.
Min minsta dotter fick chans att ligga på bordet och charma både H och A. Jag tror det funka.
Till slut kom C så vi bestämde oss för att promenera till veckan som kommer.

Sen är det så här att jag under senaste tiden haft mycket kontakt med soc.
Jag har ju gått in i väggen och har hamnat i en.. ja i en kris helt enkelt.
Känner hur jag vissa dagar känner viss panik då jag ibland inte får till det eller får ihop det...
Kvällarna är värst för mig. Från ca 16 fram tills båda barnen sover..
Nätterna kan man ta med en klackspark egentligen..som människa klarar man ganska mycket ändå. Man måste alltid tänka att det finns dom som har det värre.
Det är väl snarare det att man blir så frustrerad om det går många nätter utan sömn och lägg då till en skrikbebis på det, eller en bebis som sover extra oroligt bara för att mamman gör det.

SÅ kontakten med socialjouren och min handläggare på soc har varit många.
Så pass att i onsdags ringde soc 2 gånger, förmiddag en gång och andra gången på eftermiddagen. Första gången frågar hon "Hur är det Tina, känner du att du kan ta hand om dina barn idag?" och andra gången" hur har det varit idag Tina, har du kunnat ta hand om dina barn idag?".
Ska bara poängtera att även om jag är längst ner i den grop som grävts för mig; och att jag hamnat i en kris då det är så mycket man ska dels tänka på själv i alla situationer kring barnet och att då man är relativt nyförlöst så att säga så är det så himla mycket hormoner som spelar in i det hela; så skulle jag ALDRIG skada mina barn.
Jag försöker se till att dom mår bra i första hand. Det enda sättet jag skadar mig själv på är att jag inte äter som jag ska... Veckor med Trollet så äter jag middag (eftersom hon äter frukost och lunch på dagis)...Veckor utan trollet äter jag då jag har sällskap..annars inte.
Så funkar jag och många kvinnor har jag märkt då man är olycklig. Det betyder inte att man är sämre som människa, det betyder bara att man har lite för mycket just då som går helt åt helvete..allt på samma gång.
Känner att jag inte är hungrig alls, och efter ett visst antal dagar så känner man inte längre att magen skriker av hunger.

Hur som helst så har det blivit klart som så :
Igår fick jag veta att jag från och med måndag då jag har nästa möte med min handläggare (efter mitt efterlängtade möte med sjukgymnasten) kommer att få en kontaktperson.
Vad ska den personen göra med mig tänker ni, ja ni, det tänker jag med.
Enligt min handläggare ska hon hjälpa och stötta mig.
Hjälpa mig att stärka mig själv i rollen som mamma och kvinna. Hjälpa mig att stärka mig själv i rollen som kvinna mot K. Att inte bli sådär svag som jag blir så fort han äntrar lägenheten.
Hur ofta ska denna kvinna komma då.. jo 4 eller om hon sa 5 dagar i veckan 4 timmar/gång!!

Sen har också socialtjänsten fixat så att Trollets dagistider på mina veckor går från 15 till 25 timmar, så en ökning med 10 timmar.
Kommer då lägga till fredagar..måndagar veckor som hon kommer till mig så brukar hon dyka upp mitt över dan så den dagen har jag inte behovet. Däremot kan man ju kanske lägga till nån extra timme på de andra dagarna.
Dagisavlastningen kommer jag få ha i 3 månader, så till och med den 26 december då. Och är det så att läget är oförändrat då så måste det omprövas.
Fast vid det laget borde jag kunnat rest mig upp ur gropen...eller?

Just nu känns mycket väldigt förvirrande. Många tankar som jag brottas med.
Många Varför, Hur och När.

I nuläget kan jag inte tänka dagar eller veckor framöver..utan just nu gör jag allt för att överleva dag för dag rent mentalt.

Förstår också att jag är... åh.. så här händer det ofta, jag kan det engelska/amerikanska ordet men inte det svenska...en "Handful" just nu.. vad 17 blir det för svensk översättning?
Hur som helst, känns som om jag och mitt mindre braiga mående för tillfället får folk att fly...då menar jag till viss del familj och till viss del vänner. Bekanta däremot står kvar, till och med bekanta som jag fram till nu inte haft så mycket kontakt med har erbjudit sig att vara samtalskontakt...eller bekanta som ja vuxit upp med.

Vet att jag just nu genomgår en kris..en kris som jag verkligen vill ta mig ur.
En kris som jag inte önskar att någon skulle behöva gå igenom. Klart det finns värre kriser, men denna är just nu för mig jobbigast.
Men fly inte. Stanna kvar istället. Det är er jag behöver som mest nu.
Era posititva ord...eran stöttning. Tack vare er så kommer jag klara av att resa mig upp ur gropen.

I morgon lördag...jo jag ska börja så här.
I förra veckan så träffade jag på min kollega K. K har inte jobbat så fasligt länge på jobbet, kom inte ihåg om hon började i våras eller i vintras..hur som helst så har vi fått väldigt bra kontakt ändå på så kort tid så då vi stod där på Kvantum och pratade så erbjöd K sig helt appropå att vara barnvakt åt Diamanten. Så denna vecka har vi hållit kontakten och i morrn lördag ska K passa henne så att jag kan få åka i väg och ge Trollet egen mammatid.
Tror hon kommer tycka det är roligt. Hon älskar sin lillasyster och jag har inte sett någon avunsjuka än så länge, men hon kommer få må bra av det vi gör i morgon.

Sen går jakten på bananflugorna vidare. Har fått många olika tips på facebook. Nu har jag byggt upp ett bananfluge-spa här hemma i diskhon..så i morrn ska jag ge dom en snabb död då jag kommer spruta ner dom med rengöringsmedel.

Sen har det hänt nåt nytt på mobilfronten. För en tid sen hade den gått i delar och jag lagade den med superlim. Om ni sett reklamen för det limmet på tv:n så blir man lite sugen på att testa om man verkligen kan sitta fast under en flygplansvinge sådär.
Allting vart frid och fröjd...tills igår.
Kukmobilshelvete!
Nu är det så att skärmen är svart. Jag kan ta emot samtal och sms och mms, dock inte läsa sms:en och mms:en ibland. För det är så här nu att drar jag skärmen för långt upp så slocknar den..och då måste jag stänga den igen..för att sedan låsa upp knapplåset på ett annat sätt, och för att kunna svara på sms så kan inte skärmens underkant stiga ovanför den övre knappraden dvs siffrorna 1-3 för då slocknar den. Sen kan den slockna och aldrig tändas mer, man hör att sms:en kommer..men jag kan inte svara eller ens läsa dom..så då måste jag starta om mobilen... så håller jag på nu....
Det är ett sånt taskigt läge att den ska gå sönder just nu. Nu då jag inte har råd att köpa en ny mobil. Jag är som ganska beroende utav en mobil..har alla viktiga möten inlagda i telefonen. Och sen är det ju mitt sätt att kommunicera med alla viktiga personer.
Så det sög också just nu.
När ska det vända?

Nä nu måste jag gå och sova...nu när jag vart klar med detta inlägg är klockan tjugo över 12..dax för nattpasset.
Ha en underbar helg.

Kram!

3 kommentarer:

Anonym sa...

Lilla hjärtat!
Kan HAN verkligen inte komma och hjälpa till?? Någon slags vuxenpoäng måste han väl ha? Du gör det bra i allt och hoppas att du orkar hela vägen...
Förresten, har du inte en mor som är hemma om dagarna?? Är den tanken alldeles omöjlig i detta nu??

Bamsekramar till dig och minitinorna ;) Lena

Anonym sa...

http://www.clasohlson.se/Product/Product.aspx?id=165614730

Det behöver inte kosta tusentals kronor med en ny telefon.
Jag tycker det är synd att du måste dras med en trasig mobil då du har fått sådan kontakt med soc. :/

Anonym sa...

Oj, glömde skriva namn!
/Emmy