Oh Cecilia, your breaking my heart

Det kom en räddande ängel i morse.
Hon är för mig helt fantastisk.
Som dessutom var snäll nog att låna ut sin bil så att det skulle gå smidigt för mig att ta mig till Asta då hon erbjöd sig en timme innan det började. Då behövde jag inte stressa.
Plus att det var skönt att få köra bil igen.
Hon fick blommor av mig och det kändes som att hon faktiskt uppskattade dom.
Kvinnor gillar ju blommor, bara ett tips ;)

Det var ett jobbigt möte idag, inte mest jobbigt för mig, men jobbigt på det sättet att denna träff fick mig att fundera ganska mycket. Fick några Aha-upplevelser.
Fick se saker ur en annan synvinkel.

Förra gången diskuterade vi olika destruktiva beteenden, och vi fortsatte på det ämnet även idag.
Vi pratade även om sex.
Uppe i rörelserummet fick vi sedan ligga på madrasser på kuddar och under filtar och bara bli tung i hela kroppen, innan avslutning så fick vi stampa lös till Cecilia av Simon and Garfunkel, en av mina favoritlåtar.
Sen var det dags att sitta på pall och fundera fram dagens ord.
Mitt dagens ord vart Mål.
Jag har efter dagens möte ett mål.

Jag har de senaste månaderna inte sett någon förändring, förändring i mitt och barnens liv har jag sett, men inte i det andra livet jag levde i och med förut.

Det vi också diskuterade idag var oss kvinnors värde, och hur uppskattade vi blir/blev av våra män.
Vi var överens om att de gånger vi fick höra att vi t ex var fina, vackra eller fick någon annan slags komplimang så tog vi inte åt oss av det, vi sa inte tack, vi kunde inte ta in av komplimangen.
Och det fick mig att fundera.
Vissa män borde verkligen fatta någon gång att det dom säger och det dom gör är två vilt skilda ting.
Varför kan aldrig männen fatta att om man säger till en kvinna en sak och visar något helt annat så det är väl klart att man inte kan tro på komplimanger då man väl hör dom!

Jag lovar att inte ljuga för dig mer, och så fortsätter lögnerna ändå. Det hoppar ut så många lovord ur den munnen men det händer ingenting, den här personen visar tvärtom mot vad han sagt och lovat.
Eller bara som exempel:
Verbalt - "Jag älskar dig, du är den person som betyder så mycket för mig!".
Vad som egentligen händer - Han försvarar inte partnern inför sina vänner då dessa "vänner" nedvärderar den person som "betyder mest", och då känns det såklart att han tar sina vänners parti.
Jag har inte nedvärderat hans vänner inför honom, tycker inte att man gör så om man är vuxen.

Ex två.
"Jag har hållit på med något men håller inte på med det längre för skulle jag hålla på med det så skulle jag förlora dig och det vill inte jag."
Vad som egentligen händer - Jag har ljugit för dig, jag har hållit på under större delen av våran relation.

Ex tre.
 "Du är viktigast för mig, du är fantastisk och gör mig så lycklig. Du är bland dom smartaste personer jag känner."
Vad som händer - "Du är ju paranoid (nej men vad då, det är ju nåt man säger)" plus att "vänner" kallar partnern för bipolär och att man borde ta mediciner för det, och vad får man till svar?, "Nej men vad då, det får ju stå för honom, det är ju han som skriver det."

Så självklart kan man inte tro på saker som sägs till en, då agerandet blir annorlunda.
Det skulle ju vilken normal människa som helst fatta.

Du kan t ex inte säga till din partner att du älskar den och bedyra hur mycket denne betyder och sen gå och vara otrogen med jämna mellanrum.

Kan inte ni män fatta det att ni ska sluta att göra skillnad på sådant ni säger och på det ni faktiskt gör.
Ni ska inte bedyra och lova att vara ärlig och mer öppen som man måste vara för att en relation ska fungera då ni faktiskt agerar tvärtom!
Varför förväntar sig vissa att man ska lita på personen igen bara sådär, då denne inte gör det minsta för att öka på tilliten och förtroendet?
Mitt förtroende ökar ju knappast genom att denne t ex lagar min cykel eller att han plockar ur diskmaskinen.

Kommer ju aldrig kunna lita på denne människa så länge han inte visar faktiska förändringar.
Det är så mycket snack, men verkstaden verkar vara nedlagd sedan lääänge.
Så då funderar jag verkligen, då en person säger att denne älskar mig, hur tänker denne då?
För han visar ju tvärtom genom sina lögner och sina ageranden som sårar.

Är den personen då helt oförmögen att egentligen veta vad det innebär att riktigt kunna älska?

Mitt största problem just nu är att jag är för snäll igen.
Och jag blir den stora förloraren i det hela.
Medan han vinner allt.

Han vinner genom att få olika sorters närhet som han behöver när det passar honom.
Att träffas lite som också passar honom. Plus att han sluppit att ta något som helst ansvar över sina ord och ageranden.

Jag hade ju sänkt mina krav så otroligt mycket, mer än vad någon kvinna någonsin skulle göra för en partner, främst med tanke på att man har barn ihop.
Jag sänkte mig till 4 träffar i veckan, och nästan inga träffar veckor jag har min större tjej.
Genom att han tog minimalt ansvar för sitt barn så gjorde det att jag vart väldigt sysselsatt vilket sänkte mitt sex-intresse totalt.
Under större delen av relationen fick jag klagomål över att jag enligt honom bara ville ha sex och så var det faktiskt inte, men det kan han ju tyvärr inte erkänna, och då kommer jag med förslaget att vi slutar med det helt eftersom det inte var viktigt för honom , det var ju det han hela tiden sagt..
Nej men då vill han helt plötsligt inte det.

Jag hade sänkt mina krav, jag fick glömma alla mina drömmar. Tillåta att vara särbos bara för att jag ska kunna få en gnutta kärlek nån gång i veckan medan han får leva fullt ut i sin ungkarlslya, en lya som han inte ens ville att man skulle ha nyckel till för att det enligt honom inte fanns någon anledning till det trots att vi var ett par (par byter väl nycklar?).
Till och med vara singel på sommaren så att han kunde få leva sitt fria flumliv. Allt för att han skulle bli nöjd.

Vilket han aldrig vart.

Jag är trött på att känna mig utnyttjad.
Vill han ha närhet kan han väl krama ett träd eller skaffa en kk.
Jag ÄR en bra person, jag har ett oerhört stort hjärta, har accepterat så otroligt mycket, gett så mycket utan att få något tillbaka.
Har visat mycket romantik och kärlek, kanske inte med att köpa saker till partnern men genom att visa i handling, men slutat då det ändå inte gav något.

Och JO, ni män gör faktiskt otroligt många fel då och då, även ni har en del i relationen, ni kränker kvinnan genom att kalla henne för saker och genom era handlingar visa att hon minsann ingenting är värd, och ni gör fel som tror att ni kan få bete er hur som helst bara för att inte vara som alla andra då det uppenbart skadar relationen.
Vem tror ni att ni är?

Vi kvinnor är de som föder fram er män till världen, och ni behandlar oss som skit, vad är det för jävla sätt?
Det är väl aldrig okej att sänka en kvinnas självkänsla och få henne att känna sig mindre värd?
Utan kvinnor skulle fan inte jorden fungera.
Vem skulle annars se till att du får god hemlagad mat då du kommer hem efter en lång dag på jobbet?
Som alltid är mån om att du ska ha rena kläder, ett rent hem (även om mannen inte bryr sig så gör jag det av omtanke) och en axel att luta dig mot då du vill bara vara en kväll.
Vem skulle annars finnas där för dig då du har burit på något så länge och behöver prata av dig och dina vänner inte är rätt element för just det?
Vem skulle annars ge dig villkorslös kärlek trots dina fel och brister och faktiskt haft viljan att bygga upp en framtid med dig?
Som omsorgsfullt tar hand om barn/en och uppfostrar de/dom till att bli bra människor, som alltid ser till att det finns mat på bordet åt de/dom och dig, och som kämpar med att få känna sig som en bra mamma någon gång trots att man hela tiden får höra om hur bra andra är på att vara just det, mamma.

Och det destruktiva beteendet kvinnan då gör är att stanna kvar i relationen likt en kvinna som blir misshandlad av sin man; med ursäkten "Han blir bara så där då han dricker, han är egentligen väldigt snäll."
Han säger på lördan hur mycket man betyder för han medan han nästa dag kallar en paranoid och dumförklarar en eller sticker under en diskussion bara för att han vet att han är påkommen.
Han blir snäll och mysig då han varit ifrån mig och barnet ett längre tag, det har varit min ursäkt till folk.

Jag ursäktar inte längre!
Vill man ha mig, då får man banne mig jobba för det också!
Främst då det förekommit en massa lögner.
Ett förtroende tar åratal att bygga upp efter att man brutit det, och är man inte beredd på att jobba på att återfå tilliten och förtroendet en dag, då ska man inte ha med relationer att göra.
En relation kräver jobb, vill man fortsätta att ha personen i sitt liv, vill man fortsätta bli älskad och fortsätta bygga en framtid då krävs det jobb!
Inga men! Inga ursäkter!

En tjej sa idag på träffen att folk ger upp så jäkla lätt nu mer. Har man barn ska man testa alla utvägar som finns för att se om det verkligen är kört eller om det finns något eller någon som kan hjälpa.
Förr i tiden gav man inte upp, nu gör folk det bara för att dom inte är villig att jobba för det.
Dom är så jäkla märkvärdig med att dom inte ska förlora sig själva i relationen att dom glömmer bort vad som faktiskt krävs att få relationen att funka.

Folk ger upp så lätt, män ger upp så lätt för att dom inte kan eller vill prata.
Pratar man inte så löser man heller ingenting. Löser man ingenting, och kämpar man inte så finns där ingen framtid kvar!

skit skit bajs

Inge Asta senare idag. Jag hade verkligen behövt det. Stor sorg känner jag nu :'(

Heavy duty

Ja då har man jobbat första arbetsdagen idag.
7-17 med en ynka halvtimmes lunch.
Gillar inte då man inte blir inskolad på ett nytt område utan man får åka in i hetluften på en gång, vilket inte var uppskattat hos vårdtagarna, eftersom jag och min kollega som jag åkte med vart sen hela dagen förutom sista besöket. Vi åkte mellan 20-25 mil bara idag.
Jag känner ju att jag inte har tur någonstans så jag lär ju bli fast där på det området vilket jag tycker är synd då det finns vårdtagare på ett annat område som dels frågar efter mig men som man också kan.

Att vara på ett område med en kollega som knappt varit hos de vårdtagarna och jag då som aldrig varit där var inte schysst.
Fy fabian vilken dag.

Har helt glömt bort hur stressigt det kan vara vissa dagar där man nästan missar sin lunch, och en annan sak som jag märkte denna gång.
Kroppen är bra klurig alltså.
Idag fick jag känna något som jag inte har reflekterat över förut, nu märkte jag det bara för att jag slutat med godis, att vid stress så blir kroppen sugen på godis.
Ganska kraftigt godissug.
Jag stod emot, men det där märkte jag inte förut för då kändes det som om jag hade ständigt godissug, nu då jag slutat med dom dumheterna så fick jag känna kroppens reaktion.
Stress No good!
Och grusvägar. När jag var yngre så vart jag lätt åksjuk på grusvägar och det har ju hållit i sig även då jag blivit äldre.
Och idag var det en del sådan bilkörning.
Fy..har ju undvikit grusvägar i största möjliga mån sen jag var yngre...

Räkningarna är betalda, så också bilbarnstolen och satt och funderade på varför körkortet (nya) aldrig kom..kom på igår att jag inte betalat tillverkningsavgiften än.
Ops, bäst man gör det ikväll..

Nej nu ska jag gå och dö av i sängen, oerhört trött i sängen, vart är min personliga massör då man behöver denne?
Fy vilka tunga vårdtagare rent fysiskt det var.

Kram och god natt

Working 9 to 5

Oj oj oj. En sån dag.
Just nu ligger Ziri snett bakom datorn och Sigge ligger breve mig framför datorn.
Sakta men säkert kommer dom varandra närmare.

Dagen började aptidigt, inte självförvållat direkt.
Iväg till dagis och sedan mot sjukhuset för frukost och ASTA.

Sedan ner på stan för lite rea-shopping. Penna och pärm till mig och bokstavsplansch till E och bokstäver till väggen.
Sedan möte på soc; uppföljning.
Under mötet får jag ett samtal som jag var tvungen att ta.
När jag kommer in igen i rummet som vi satt i så hoppar jag av glädje.
Jag blev erbjuden att få jobba.
Så i morgon kl 7 börjar jag och jobbar dock till 17, men det är bättre än ingenting, dock hinner jag inte handla eller träna som jag hade tänkt, men det löser sig väl en annan dag.
Hade dock varit nice med lite fredagsmys till mig och L. Men men...

Sedan hem efter att ha hämtat L på dagis och köpte ägg av grannen, fick låna duplo av dom och sen vart det pannkaka till middag.
Tänkte som att pannkaka klarar sig ganska bra och behöver inte kylas ändå direkt. Så det blir lunchen för i morgon.
Fast då jag fick jobb-bekräftelsen via sms under eftermiddagen så stod det rast Noll.
Haha...slita som ett djur i 10 timmar ;)

Men det är ju som sagt synd att man inte har fast vik. Hade man haft det hade man haft månadslön, dvs fått lönen innevarande månad.
Nu blir det ju glapp då jag är timvikarie vilket betyder att det kommer gå dåligt i september, för septemberlönen kommer inte förrän i oktober :-(
Allt sånt hade man ju inte behövt oroa sig så mycket över om man hade bott med någon, då hade man alltid kunnat lösa det. Nu står man där själv :-/
Not so fun.

Ännu ett orosmoment.
Som om det inte redan fanns tillräckligt med sånt.

Efter middagen kom E hit med sin pappa och vi stod och surrade lite medan barnen ruschade runt.
Han fick en liten chock över hur E var som då hon och L var inom samma område, för som hon var då är hon aldrig hos han.
Mitt svar på det: Välkommen till mina veckor!

Oj, ja jag måste se över arbetskläderna för i morgon, tappade tiden då jag satt och såg på Sarahs nyckel.
Hann inte se hela, men än så länge är den otroligt gripande.

Något annat som hänt idag?
Hmm... nja jag har hamrat lite..För att sätta upp dessa bokstäver så har jag hamrat spik ca 13 gånger, men bra vart det.
Väggen är under uppbyggnad, ska försöka framöver att få tag i speciella tavlor som jag ska ha mot den väggen, men just nu har jag inte råd även om dom inte är så dyra, men via tradera kan det ju sticka iväg i budgivningen om man inte har koll.

Det jag saknar nu är en Hel, ny verktygslåda, hyllplan till vardagsrum och barnens rum bla.

Man får se vad framtiden har i sitt sköte.



Den sista bilden är från igår kväll.
Man vart accepterad ganska fort av denna lilla Ziri som hon fått heta nu. Äntligen har jag bestämt mig! Mycket velande fram och tillbaka, men nu så.
Man kan ju inte ha luktat allt för illa då hon också borrade in sin huvud i armhålan och somnade så..lillhjärtat.
Fantastisk liten tjej det där. Klart busig ibland, och ganska rädd för L's framfart. Men hur goo som helst, förutom då hon busar i gardinerna ;-)

Skulle verkligen behöva massage också, vet inte vad som hänt med ryggen riktigt, har väldigt ont igen och mornarna då man ska vara som effektivast är apjobbiga pga smärtan.
Senaste gången jag fick massage var då A var upp och hälsade på senast.
Long time ago känns det som nu.
Nej hopp i säng, jag ska ju faktiskt jobba i morgon =)

Kram och god natt!

Heartbreak Hotel

Onsdag idag.
Dagens morgonoutfit:
Jobbig dag i morgon. Så då är det lite jobbigt ikväll med. Man saknar ju någon att kramas med just onsdagskvällar.

Igår tisdag så cyklade jag och min KP och jag och tittade på en katt vars dåvarande ägare var otroligt...egensinnig.
För henne var det mer viktigt att kalla katten för olika glåpord och visa upp sitt stora hus med bastu i de vuxnas badrum och den stora poolen på baksidan.

Hon är en vit supersöt katthona på 7 månader utan namn.
Dom hade kallat henne nån gång på Ouzo eftersom mamman hette Whiskey.
Men hon sa Vi kom aldrig på nåt namn till henne så det var väl inte menat att hon skulle bo kvar hos oss.

Så jag satt igår och funderade på vad hon skulle få heta...kom på ett namn, men efter ett tag så kändes det namnet fel.
Sen fick jag tips i morse om Daisy, och då körde jag på det...men nu känns det inge vidare.
Så det står mellan Majsan, Daisy, Dessy och Ziri.
Sigge kom äntligen hem i morse. Dom har snusat på varandra, men Sigge han visade på en gång att han ville hälsa, medans hon var den som reste ragg. Så jag hoppas det går över snart.

Gårdagens fynd, en superfin röd mössa till L och en almanacka för halva priset.

Dagens fynd: en fin vit blomkruka och en lös ny del till barnvagnen så den äntligen kunde bli fixad.
Var skönt att få det gjort faktiskt.
Nu kan hon sitta bättre i vagnen.







Sen i morse mätte jag mig, var ett tag sen sist.

Mått

Under byst
90 cm (December)               86,5cm                82cm (Idag)

Runt magen (navelhöjd)
112 cm (December)             108cm                 101cm (Idag)

Nu är det så nära att komma under hundra cm runt magen. Känns otroligt bra. Vart lite gladare efter det resultatet.
Var inte deprimerad däremot så var jag otroligt trött efter en sugig natt.

Ska fila på ett tungt inlägg framöver...ett ämne som berörde mig otroligt idag.
Huga.

Nä nu ska jag ta med mig katten och försöka sova.
Lång dag i morgon med frukost på sjukhuset, ASTA och möte på stan(som jag hade förträngt) efter lunch.

Kram.

Vi klarar oss till våren

Ja då var snart måndagen till ända.
Vart en helt okej dag, trots lite sömn.
Under dagen vart det till och med ett leende på mina läppar.
Hann slinka ner några smultron och hallon idag ute på våran lilla upptäcktsfärd.
Dock inte för L som spottade ut smultronet.
Solen sken och vi traskade runt, upp för backe och ner.
Med banan i min hand och stenar och pinnar i hennes.

Idag fick hon följa med till VC för där skulle jag skriva på ett underbart papper som ger mig full rätt att jobba kan man säga.
Sen sa jag fixa ett till papper där jag också ska få ge insulin.
Det jag saknar när jag jobbar är att få lägga om sår. Jag älskar det!
Ända sen jag fick göra det på mig själv efter min operation för snart 11 år sedan så har jag älskat det.

Berättade för hon på VC att jag verkligen älskar mitt jobb, och hon vart glatt överraskad.
Tydligen säger inte folk det. 
Då jag inte har läshuvudet för att sätta mig i skolbänken för att läsa till det jag egentligen vill jobba med så har jag hittat något jag trivs otroligt bra med.

Har precis tagit ut en kladdkaka med jordgubbar ut ur ugnen.
Är mycket mindre socker i den också. Så efter morgonpromenaden i morgon och efter frukost blir det en liten bit till kaffet.

Dagens motion: 7,2 km.
Ganska nöjd.

På torsdag är det dags för första riktiga gruppmötet på ASTA igen.
Känns sådär, dags att gräva upp det man fick gräva ner under sommaren.

Ser på första avsnittet av nya Dallas.
Gillar inte idén av att göra en fortsättning på en serie så sent efter att den slutade.
Tycker inte den verkar vara så himla bra heller, så den kommer jag inte att fortsätta följa.

Har börjat få bekymmer med mina vrister.
Vet inte om det är ett tecken på att jag måste införskaffa nya springskor..hur nu det ska gå till.

Varit en lugn och bra dag. Snart får jag äntligen börja jobba!




Kram!

Tycker om

I'm single and I know it :-/

Fredagens outfit!
Har verkligen börjat gilla klänningar nu.

På fredagen hade jag och trollet en dejt med C och sonen Isak.
Så vi umgicks på Hedlundas stora lekplats. Efter fikat så lekte dom äntligen tillsammans och hade riktigt kul tillsammans medan vi satt på gräset och pratade.
Sedan fick vi middagssällskap och jag fick äntligen tillbaka något jag länge saknat.





På lördag morgon gick vi ut en stund, jag tyckte min sötnos var så fin i sin tröja och shorts och nya favorittofflorna. Men denna bild säger mycket.
Hon var så besviken på mig som satte på henne shorts.
Hur kunde jag?!

Så vi tog med oss gatukritorna och gick över på kulturområdet.

Sedan hem och lägga L och äta lunch.
Sedan tog tidsoptimisten över.
E hade ju ett kalas hon skulle på, och det fanns saker att göra innan dess.
Vi for till H och lämnade L och sedan under kalaset så började det regna.
Jag hade klänning så jag fick en stor jacka som mamman hade haft då hon var gravid.
Sa jag att den var stor?
Men det skyddade mig från regnet.

Helgen var väldigt lugn på göromål, däremot väldigt uttröttande mentalt då båda tjejerna testade mig hela helgen.
Jag vet att E har nedsatt hörsel men det var inte bara det denna gång.
Sen så vaknade L före 6 på lördan, inte så konstigt då någon glömt stänga hennes fönster på fredagkväll så det var lite kallt där inne.
I morse vaknade hon 6.
Jag är slut alltså...natten kvittar, morgonen är mer viktig för mig att sova på.
Men man får skylla sig själv antar jag och hoppas på att det blir bättre under hösten.

Nej nu ska jag nog ta och hoppa i säng..läsa lite så jag kan sova sen (perfekt sömnmedel).
Ta hand om er.
Kram

Dagens outfit trots okammat hår och osminkat trött face:

Om jag vore snickare

Morgonen började aptidigt. Härligt med morgonpigg minsting >:(

Göra oss i ordning för att traska till dagis.
Dagens outfit --->
Var sugen på de rosa strumpbyxorna idag, som en liten färgklick, men på inrådan från KP som meddelade att det var för varmt med strumpbyxor så slutade det med svarta leggings istället.
Det var som skönt att ha sjal istället för kofta för att dölja bh-banden, inte för varmt utan ganska luftigt.
På bilderna är jag ganska osminkad, tog på mig det efter bilden togs.
Kände mig riktigt fräsch.

Sedan hem efter dagis och slänga i mig frukost och sen iväg med första bästa buss för att åka upp till första träffen efter sommaren på ASTA.
Det var ett riktigt positivt möte.
Jag fick dom att tjoa =)
Vi diskuterade hur jag upplevt första säsongen med träffarna, vi gick i genom mina mål och vad jag ville få ut av gruppen.
Mitt huvudmål är ju att bli stark i mig själv, kunna säga nej, våga stå för mina åsikter och att få bli en bra mamma, för många anser ju att jag tydligen inte är det.
Den ena kursledaren sa att hon tyckte att jag hade en annan sorts röst nu jämfört med tidigare. Jag hade tydligen en starkare röst nu plus att dom tyckte att jag såg mycket piggare ut.
Härligt =)

Valde sedan att promenera in till centrum för att smälta det positiva.
Fick även positiv, nej jag menar att i morse då jag gick från dagis så fick jag komplimanger från en av de andra föräldrarna.
Vi hejjade och hon höll inte på att känna igen mig först.
Hon har inte sett mig på hela sommaren, så det var kul att se hennes min, och främst då jag berättade att jag gått ner 12 kg sedan december.
Sen då vi pratat klart så går hon mot barnen som står vid grinden och väntar på sin mamma och då hör jag henne ropa till dom "Såg ni vilken tuff tjej"..hihi..that's me!
Sedan fortsatte det med det positiva på ASTA och peppen jag fick utav en av fröknarna på trollets avdelning.
Dagen började riktigt bra.

Kvällens middag vart pannkakor till barnen och ostpannkakor till mig plus avocado såklart =D
Sedan var det fullt ös medvetslös.
Min fyraåring är ju charmig, sitter på golvet och efter en stund börjar jag vifta med handen framför näsan och hon undrar varför jag gör så.
Jo, svarar jag. Det är för att mamma släppte en prutt som luktade likt ett ruttet ägg.
"Nej mamma, dina pruttar luktar som prinsesstårta!".

Den ungen kan ju inte ha något luktsinne haha, hon skulle bara veta vad vi Bylundare kan åstadkomma ;)

I morgon ska vi dejta C och dennes son, så 4åringen och sonen(som jag totalt glömt bort namnet på) får ruscha av sig totalt.
På lördag ska trollet på kalas, så himla kul för henne och hon ser verkligen fram emot det och längtar så otroligt mycket efter lördag.
Söndagen är inte planerad ännu, men det blir väl häng i någon lekpark, som alltid.

Nej nu ska jag hoppa i säng, tidiga mornar kräver sin sömn :-s

Avslutar med en fras jag hörde nyss:

Det är ett tecken på styrka att ge någon en andra chans.

Kram!

One last time

Jag ser dig

Ja då var denna stressiga förmiddag och trevliga kväll till ända.
Stressigt vart det då tidsoptimisten gjorde besök.
Gick ju på promenad i morse efter dagislämningen. Passade på att testa och springa också och det gick bra.
Sedan hem och äta frukost och duscha.
När jag kommer ut i handduk så ringer det på dörren, så jag öppnar dörren (min kp såg lite skeptisk ut till att jag skulle öppna dörren iklädd handduk) så var det chockade Jehovas haha.
"Oj, du kommer precis ut ur duschen"
Ja precis svarade jag
"Ja vi undrar om du vill ha det senaste numret av vakttornet?"
Ja tack gärna svarade jag då.

Jag är inte troende på något vis, men tycker att vissa artiklar kan vara ganska intressanta att läsa om.
Min morsa sa en gång "Har jag inte lärt dig någonting? Man stänger dörren!".

Men jag tror inte ens pappa var så hård, och jag är inte det heller.
Hittills har jag inte träffat på någon som predikat för mig om hur bra Jehovas är.
Jag har frågat saker som jag funderat på, men dom har inte betett sig varken illa eller predikat så då har jag ingen anledning att vara otrevlig heller.

Idag kom en rar äldre kvinna körandes med sin make i hans permobil.
La inte så mycket märke till dom först, men då dom skulle parera en trottoarkant så fångade min blick deras tunga försök.
Så jag sprang dit på en gång, och permobilens batteri var i stort sett dött, så frun och jag hjälptes åt att putta den upp över trottoarkanten så att dom så sakta kunde rulla hem på den gnutta batteri som fanns kvar.
Kvinnan vart väldigt glad över hjälpen.
Det är så otroligt roligt att chockhjälpa människor. Dom blir så himla tacksamma.
Bra Karma =)

Sen så städade vi när vi kom hem, sen kom mitt middagssällskap.
Fick chans att bjuda på något nytt. Fantastiskt gott, sen fick jag även bjuda på blåbär och hallonpaj av egenplockade bär såklart och när barnen somnat så tog vi var sitt glas vin och surrade en del.
Om män såklart =)

Trevligt hade vi, och nu har denne tagit bussen hem, jag ska gå och borsta tänderna och läsa min bok till söms.
I morgon är det första besöket på ASTA efter sommaruppehållet. Vet egentligen inte vad som väntar, är bara en halvtimma denna gång och det är enskilda samtal. Skönt med en mjukstart, men som sagt, det var skönt att man fick sällskap ikväll för då behövde man inte sitta och oroa sig för morgondagen som jag gör andra onsdagar inför ASTA-torsdagar.

Sen hade jag lite funderingar då det kommer till drömmar.
För en tid sedan så skrev jag om drömmar jag var tvungen att lägga bort, åt sidan, eller att glömma helt.
Tyvärr är det ju så, att vissa drömmar är bara tänkt till att de ska vara just det, drömmar.
Vissa drömmar går ju självklart att förverkliga. Ingen dröm är väl särskilt omöjlig.
Vill man så kan man få vilken dröm att slå in.
Men man ska ju bland annat ha rätta viljan för det.
Det kan även innebära att göra vissa uppoffringar.
Det man måste fråga sig är, är det värt det?

Nej nu väntar sängen.

Ta hand om er, sov så gott.
Kram!

GGhostbusters

Vaknade 6 i morse, larmet skulle ljuda 7.30...fattar inte vad det är som gör att hon vaknar tidigare och tidigare. Jag lägger inte henne särskilt tidigt. Känner mig som en zombie nu när jag tvingar mig ut på morgonpromenaden. Tur det är soligt så man får lite D-vitamin.. Det är vackert vid älven idag.

Bad reputation

Idag var det dagis för tjejerna igen. Idag var det dessutom första dagen som Diamanten skulle vila. Det hade tydligen gått jättebra. Hon var trött redan vid 10. Hon försökte bara att kliva upp en gång, men la sig sedan och borrade in sig i snutten.
När vi kom och väckte henne så tittade hon upp storögt och såg livrädd ut. Hon fick en chock att jag var där då hon vaknade då jag inte var där då hon hade somnat. Lillgumman.

Idag var jag och trollet och plockade hallon. Resultatet ser ni ju till vänster.
Var roligt, det gick riktigt bra och tålamodet tröt lite för henne men hon höll god min med tanke på efterrätten.

Igår kraschade jag totalt.
Var ju mentalt slut. Hade varit så mycket tankar i helgen, sömnbristen som ständigt råder då diamanten vaknar så sjukt tidigt och allt annat som ställer till det så igår då trollet läst igenom sin bok och efter att jag pussat på henne och sagt hur mycket jag älskar henne, lägger jag mig till slut på mage för ovanlighetens skull på min soffa och ska bara ligga en stund tänkte jag.
Somnade ganska på en gång, måste ha gjort det då jag inte ens reagerade på skämten som drogs i Time Out.
Sedan vaknar jag efter 23 och upptäcker att jag har missat samtal och missade sms.
Vanligtvis då man somnar på soffan vid den tiden brukar man ju ha svårt att somna i sängen sen, men jag borstade tänderna och somnade direkt i sängen kan jag säga.
Min kropp var totalt slutkörd, främst det mentala.
Så denna kväll blir inte långrandig, bara detta blogginlägg och sedan hopp i säng.
Fy fan för att inte få sova.

Tänkte ha denna outfit igår, men tittade på temperaturmätaren och såg att 14 grader var för varmt för denna.

Vart istället detta.
Var ute och gick en runda, har bestämt mig denna vecka för att ta raska morgonpromenader längs med älven efter att man lämnat på dagis men före frukost istället för att slippa träningen på kvällen denna vecka.
Måste få ett brake från kvällsträningen en vecka.

Strax före jag hämtade på dagis igår så var jag tvungen att byta om igen ju för det var ganska varmt igår.
Superskönt linne, dock är inte axelbanden ställbara så det åker lätt ner fram i så att bh:n visar sig. Så det får bli ett hemmalinne.
Igår kom trollet hem. Alltid lika glädjefullt.

Igår till middag testade jag på en ny maträtt jag hittade i en kokbok.
Nu minns jag inte namnet på rätten, men i den är det bla räkor och jag bytte ut det till skinka, så i runda slängar pasta med skinksås.
Så man kan ju byta ut huvudingrediensen till vad som helst för att göra den vegetarisk om ni så vill.
Den dansade hambo i min mun kan jag säga, jäklar så förbannat god den var.
Det kändes så himla roligt att testa nåt nytt slags recept dessutom, då kändes det roligt att laga mat igen.

Bild tagen från igår i slutet av min promenadrunda.

Bild tagen från i morse från min morgonpromenad. Mer moln, men otroligt varmt. Måtte det åska snart så det rensar luften.

Dagens Outfit: Turkos tröja, jeanskjol, svarta leggings och svart kofta.

Avslutar detta blogginlägg med denna fina bild.
Det är fint, förr kämpade man mer med äktenskapen/relationerna, nu för tiden slängs det bort.

Kram och sov så gott, jag ska krascha i säng nu, kan knappt hålla ögonlocken öppna då jag är helt slut.

That crap

A mess

 För er matematiker att sätta tänderna i.














I've stoped fighting!

You had me at Hello

I förmiddags tog vi en promenad jag och lillfisen, nästan det första jag hittade var ett mynt. Trodde det var en enkrona först men när jag plockade upp det så såg jag att det var amerikanskt.
Första utländska myntet jag hittar.

Sedan gick vi och tog en karta över konsten som finns här ute på Umedalens skulpturpark.
Ganska intressant faktiskt att se de nya konstverken...
Den här till höger diskuterades igår då vi var ute och gick omkring i området och den är ett av konstverken, och inte något annat.

Sen har jag börjat läsa en bok jag haft ett par år men aldrig börjat på.
Den är fängslande. Bara läst ett kapitel ännu, men den är bra faktiskt.
Jag älskar ju pocketböcker och då jag köper dom(inte så ofta då jag har många jag måste ta mig igenom) så går jag inte efter vilka som är bäst säljande direkt, jag kollar vilka framsidor som ser roliga eller intressanta ut, gärna färgglatt får det va, sen läser jag på baksidan och ser om den boken har tur att få följa med mig hem eller ej.

Innan vi gick ut så ville jag försöka få en bild på henne och mig, har ju inga direkta bra bilder på mig och barnen tillsammans, är ju alltid själv och blir alltid den som står bakom kameran.
Känns som man kan räkna på en hand hur många kort det finns på mig och barnen tillsammans.
Dagen till ära gör hon dessutom en boobgrab. Hon har blivit nypig och bitig av sig. Har ett litet märke efter att hon bet mig i överarmen.

Försöker ju ta upp mitt målarintresse igen.
Har ju legat nere ett ex antal år nu.
Har en vision som jag vill förverkliga på canvasduk men det kommer ta sitt lilla tag att få fram precis som jag vill ha det, men ni får ett axplock...It's only the beginning.

Fick upp lampan igår, vart nöjd. Men jisses, då man inte har borr så får man hamra.
Alex på K-Rauta berättade ju bra hur man skulle göra, och då jag erkände att jag inte hade någon borr så säger han "I ett sånt läge så skulle jag ta till hammaren och hamra med hjälp av en skruvmejsel, det är ju gipstak så det är ju lätt att ta sig igenom, men frågar nån så har du inte hört det från mig".
Bra vart det...tids nog kommer jag tradera hem fler tavlor som ska få sitta mot den mörka väggen. Men ska bara jobba först..tänk att man snart börjar jobba igen. Härligt och skrämmande på samma gång.

Upptäckte under kvällen, och det som faktiskt fick mig att le mer än vad jag någonsin gjort på länge var att det går att sätta pippilotter i lillfisens hår nu =D
Så nedanstående 3 bilder är på henne. Min fina tjej.
Så stolt över att jag uppfostrar henne så bra. Jag gör mitt bästa som ensamstående mamma.
Klart man har sina svackor ibland, för man orkar inte vara superhjälte hela dagarna jämt.
Man ska vara en förebild för sina barn, lära dom allt man kan.
Självklart ska dom också få lära sig av sina egna misstag, precis som för oss vuxna.
Jag och Tant Rosa har ju pratat om att man som svensson vanligtvis alltid säger "Jaja det finns alltid dom som har det värre". Men man måste få tillåta sig att få känna att man har det värst en stund.
Få känna att det är okej att det är synd om sig själv just då.
Någon gång i livet genomgår man kriser.Kriser som man med fördel måste ta sig ur.
Vissa är mer långdragna, som den jag genomgår,.
Jag hoppas jag ser någon ljusning i tunneln snart, för tunneln har varit otroligt lång.

Har i alla fall lovat mig själv att aldrig mer bli kär igen.
Trött på ljugande män som aldrig kan säga förlåt!
Som aldrig kan respektera en, eller relationen.
Trött på att vara en restaurang. Gratis dessutom... Är för snäll, det är väl därför män gärna utnyttjar en, inte sexuellt tänkte jag på utan utnyttjar en för sin godhet.
Jag är faktiskt en snäll och varmhjärtad människa, vissa vill inte se det.
Många vill bara utnyttja det...Så då får man väl vara hård mot dom hårda..eller?
Behandla andra som du själv vill bli behandlad....eller hur var det?
Så om folk ljuger för en, ska man då vara lika dan tillbaka?
Nåväl, det visar sig väl.
Nu i veckan så ska mina underbara tjejer få testa på nya maträtter som jag hittat i en bok.
Ska bli spännande, inte minst för mig själv.
Måndag = dagis, inskolningsvecka nummer två.
Under den här veckan ska hon få testa att vila där. Så jag måste minnas att ta med tutte och snutte.
Ibland eller främst nu ganska ofta önskar jag att hon hade haft som Trollet hade det då hon vilade på dagis förut.
Dubbla uppsättningar av favorittuttar och dubbel uppsättning av snuttefilt så man slipper frakta fram och tillbaka hela tiden, för på morgonen så kan jag inte minnas allt som ska med.
Sen ska jag dessutom minnas att ta med mig frukost till jobbet.
Trollet hade ju dubbel uppsättning utav dinglisar för er som är inom familjelivet vet ju vad det är.
Olika djur i mysfilt typ.

Lillfisen har ju inte anammat sin elefantsnuttis..hon har istället en snuttefilt som är en hel filt istället.

Nåja...det som funkade med trollet var att hon bara behövde tutten på dagis, inte lika omständigt att ta med...men med lillfisen tror jag det blir svårare att övertyga henne om det.
Jag får rådgöra med förskolan...

Denna bild är från igår.
Även om helgen inte var så bra så fick jag känna mig fin i alla fall.
Rätt sorts färg på sminket, rätta kläderna (även om jag kände mig svullen) och rätt sorts läppstift.
Har äntligen hittat 2 bra läppstift, ett rosa och ett rött stift.
Sitter där det ska och sitter länge också.
Igår hade jag först rosa, och då jag vart själv sen med lillfisen så körde jag på rött.
Har inte riktigt blivit vän med rött läppstift, tycker inte att jag passar i det, men hur som helst..i morse då jag vaknade så satt det fortfarande kvar en del...aldrig varit med om det tidigare.

Ikväll fick jag ett sms från J som ville komma förbi om jag inte skulle ut och springa.
Hade sprungit nog den veckan så helgen har jag varit ledig totalt. Gjort armhävningar bara.
Och det känns helt okej faktiskt.
Så han kom förbi och vi satt och såg på en underbar serie, var skönt att få skratta.
J är fantastiskt rolig också, fick dessutom lära mig hur man boxas, hur man sparkar och hur man armbågar någon, det ni ;)
Hade varit roligare om han kunnat hjälpa mig med cykeln istället :-P
Skitcykel!

Nej hörrni, hopp i säng, i morgon bitti väntar jag ett efterlängtat samtal.
Slapp jouren i helgen.
På torsdag är det dags för ASTA igen...första mötet för säsong 2.
Blandade känslor.

Nej hörrni, hopp i säng var det ja.
Kram och god natt.

Runk

Riktkg Skitdag idag. Mest gråtit hela dagen, mycket för att jag aldrig får sova ut på morgonen. Varken vardag eller helg. Känner mig så ensam. Förut då jag inte hade barn så kände jag aldrig av det för då kunde man alltid täcka upp närhetsbehovet med hjälp av en kk. Nu jobbar jag ju inte så längre, det tillhörde ju mitt gamla liv, men nu känner jag mig ensammast i Umeå. Gråter och ältar, för livet skulle ju inte bli så här. Det var ju inte så här det skulle bli alls...mitt hjärta gick i tusen bitar flera gånger, Jag trodde att jag hade lyckats bygga upp mig själv under den här tiden, men det var bara lur. Nu sitter jag här och gråter och saknar. Och så var Totte tvungen att flytta också. Jag vet, det är bara en katt...men det var som om han förstod. Sen har bulimin kommit tillbaka. Det trodde jag skulle slippa.... Vad ni än gör, bli aldrig kär!

jävla otyg

Cykelj%*#l!!

Caught out there

Tänk att män inte vet hur dom ska uppvakta en kvinna, eller försöka få kvinnan att bli intresserad. Vissa verkar tro att ta kvinnan för givet är rätt väg att gå. Så oerhört smärtsamt och tröttsamt. Är det ute med romantik? Är det ute med kärleksfulla ord på en post-itlapp? Är det ute med att ge en kvinna blommor, frukost på sängen och visa tacksamhet och en gnutta glädje för att man gör ett bra jobb med att uppfostra barn? Den här dagen har jag mått dåligt för att jag måste ställa upp på något som känns så fel, bara för att någon inte fattar att det är för sent. Har haft ont i magen hela dagen för att jag inte vill, för vad spelar det för roll? Någon uppskattning får jag ju ändå inte. Just nu känns det extra tomt. Saknar Totte så sjukt mycket..aldrig mer få se han, klappa han, sätta min panna mot hans, och känna värmen från honom då han borrar in sig i armhålan. Spelar ingen roll längre, inget spelar roll. Så JÄVLA trött på att bli tagen för givet, är man inte värd mer än så?

Dödens dikt

Idag förresten.
Nåt som fick mig att fundera över livet lite.
Jag vandrade ju från Ersboda mot sjukhuset.
Förbi universum och ser då att det finns tre övergångsställen där man kan välja något av dom för att ta sig till sjukhuset..jag tänkte ta det sista...det skulle jag nog inte ha gjort.
Tittar vänster och tittar höger och ingen bil i närheten.
Börjar gå över på övergångsstället.
När jag kommit en liten bit så ser jag en vit BMW komma körandes.
Ganska hög fart från rondellen som kommer strax efter trafikljuset.
Men jag tänkte ju att personen ser ju att jag kommer gåendes och eftersom jag kommit halvvägs och ska till och ta mitt andra steg ute på andra halvan av gatan så blir jag tvungen att kasta mig bakåt för kärringen i BMW:n stannar inte utan kör fortfarande i hög fart.
Det är ju för fan ett övergångsställe, eftersom jag är halvvägs och är på väg ut på andra sidan så brukar ju normalt funtade människor stanna och släppa förbi den gående.
Jävla kärring. Hade jag tagit det steget så hade hon gjort mina barn moderslösa.

Så på bussen sedan så var jag arg och då man på en buss inte har så mycket att göra så skrev jag en dikt (länge sen nu).
Den är simpel, och inte klar, men det fick bli detta:

Hej du kärring!
Tror du det är nån tävling?
Om vem som kommer först förbi,
du borde få en colostomi.
Som straff för att du är dum
för jag vart alldeles stum,
då jag på övergångsstället vandra
och kan du mig klandra?
För att jag ville över först
innan du för alltid släckte min törst.
Din bil var vit som snö.
Vad ville du, att jag skulle dö?

Så långt kom jag..orden bara ramlade fram.

Curtains up

Dagens outfit:
200gr kvar tills jag gått ner 12 kg, så nu kör vi! ;)
Idag var det inskolningsdag nummer 4.
Det hade tydligen gått bra tills att hon vart trött mot slutet, för då var det mamma som gällde.
Frukosten hade gått sådär, det var gröt den här gången, först strejkade hon då det kom till haklappen. Hon är ju nämligen en sån tjej som inte gillar haklappar av lite hårdare mjukplast.
Hon tycker dom är obehagliga, och dom har typ bara sånna på förskolan också :-/
Hemma har jag mjuka haklappar som man knyter.

Jag satt hela tiden i personalens fikarum tillsammans med andra föräldrar.
Drack kaffe och läste tidningen och vi föräldrar delade olika erfarenheter och tokigheter våra barn sagt och gjort.

Läste bl a detta i Folkbladet.
Valmöjligheten i Arjeplog är väl inte så utbredd ;)












Sen kan jag rekommendera denna bok till alla småbarnsföräldrar typ. Helt fantastisk bok, bra tips och råd över hur man ska agera och uttrycka sig i olika situationer.

Sen traskade jag hem där lillfisens pappa mötte upp för att vara med sin dotter.
Fast han fick lägga henne på en gång då hon kom hem för hon var toktrött.
Jag åkte mot myrorna som jag inte varit till på länge. Jag hade ett mål, men kom hem med helt annat.
Köpte gardin som jag sökt efter länge till lillfisens pappa.
Han behöver nåt mer ordentligt i sin ungkarlslya.
Sedan hittade jag gardiner åt mig själv också =D
Andra gardinerna jag köpte ligger till vänster i bild på torkställningen.
Och så den där stickade tröjan ovanför.
Hittade även en kofta och två plagg till min KP.

Sedan valde jag att gå från Ersboda till sjukhuset för att ta bussen därifrån och hem.
Sammanlagt gick jag väl närmare en mil idag. Min runkePer gav upp då jag skulle kolla hur mycket jag gått. Den stannade på lite över 5 km.
Inte så mycket att göra då den appen trilskas.

Igår kom grannen upp med fisk. Friterad fisk. Friterad i fruktjuice tror jag det var.
Glömde bort alldeles hur dåligt jag blir i kistan av frityr..men gött var det =)

När jag kom hem hade jag redigt ont i fötterna och blåsor under fötterna precis bakom tåraden.

Cykeln har jag inte fixat än, jag kan inte helt ärligt så jag ger upp!

Helgen då?
Ja..inget planerat, ska väl försöka springa då jag kan, får se vilken dag det blir bara.
Hoppas på bra väder i helgen så man kan vara ute och njuta sista sommardagarna.

Nej nu somnar jag snart, dax att sova.

Kram och god natt.