Idag är det då onsdag, mensvärken görs sig påmind så även humöret.
Ska jobba idag, börjar kl 13, så jag ska åka snart. Har egentligen inte så mycket att blogga om just nu, det jag vill blogga om kan jag inte blogga om förrän nästa vecka, så man får försöka att hålla skrivarfingrarna lugna.
Ha en bra kväll.
Kram
onsdag 30 december 2009
söndag 27 december 2009
Smått besviken
Det blir ett kort inlägg idag då jag vill hinna vila lite då kroppen är i uppror.
Jag känner mig ganska besviken. Jag är väldigt besviken på DIG. Du har svikit mig så pass mycket nu och så beter du dig som om allt vore normalt som om inget har hänt.
Och det värsta är att du inte ser själv hur du beter dig mot andra. Hur falsk du faktiskt är, hur mycket du ljuger och snackar på. Du inger förtroende och får en att känna sig trygg med dig. Sedan rycker du mattan under fötterna på en. Du är ond och verkar bara vara ute efter att jävlas med folk.
Titta dig själv i spegeln och fråga dig själv "Hur kan jag leva med mig själv?".
Jag känner mig ganska besviken. Jag är väldigt besviken på DIG. Du har svikit mig så pass mycket nu och så beter du dig som om allt vore normalt som om inget har hänt.
Och det värsta är att du inte ser själv hur du beter dig mot andra. Hur falsk du faktiskt är, hur mycket du ljuger och snackar på. Du inger förtroende och får en att känna sig trygg med dig. Sedan rycker du mattan under fötterna på en. Du är ond och verkar bara vara ute efter att jävlas med folk.
Titta dig själv i spegeln och fråga dig själv "Hur kan jag leva med mig själv?".
torsdag 24 december 2009
Vägtorsdag denna gång
**Startdatum**: 2009-02-14
Reductil 15 mg.
Längd:166.5 cm
Startvikt: 96.6 kg
Rumpa:
Midja:
Delmål 1: 86 kg (uppnått 090621)
Delmål 2: 80 kg(uppnått 091106)
Delmål 3: 75 kg
Drömvikt: 60kg *haha* Drömma går ju
V1 090219: - 1,4kg = 1,4 = 95.2kg
V2 090227: - 2,2kg = 3,6 = 93kg
V3 090306: - 0,1kg = 3,7 = 92,9kg
V4 090313: - 0,9kg = 4,6 = 92,0kg
V5 090320: +- 0kg = 4,6 = 92, 0kg
V6 090327: - 1,2kg = 5,8 = 90,8kg
V9 090417: - 2,2kg = 8,0 = 88,6kg
V12 090508: + 0,2kg = 7,8 = 88,8kg
V13 090515: - 0,8kg = 8,6 = 88kg
V14 090522: +- 0kg = 8,6 = 88kg
V15 090529: - 0,5kg = 9,1 = 87,5
v16 090605: - 0,3kg = 9,4 = 87,2
V17 090612: - 0,3kg = 9,7 = 86,9 (mens)
v18 090619: - 0,7kg = 10,4 = 86,2
v19 090626: - 1,0kg = 11,4 = 85,2
v24 090730: - 1,3kg = 12,7 = 83,9
v30 090913: - 0,9kg = 13,6 = 83,0
V35 091016: - 2,0kg = 15,6 = 81,0
V38 091106: - 1,5kg = 17,1 = 79,5
V39 091204: - 2,2kg = 19,3 = 77,3
V42 091224: - 1,3kg = 20,6 = 76,0
Reductil 15 mg.
Längd:166.5 cm
Startvikt: 96.6 kg
Rumpa:
Midja:
Delmål 1: 86 kg (uppnått 090621)
Delmål 2: 80 kg(uppnått 091106)
Delmål 3: 75 kg
Drömvikt: 60kg *haha* Drömma går ju
V1 090219: - 1,4kg = 1,4 = 95.2kg
V2 090227: - 2,2kg = 3,6 = 93kg
V3 090306: - 0,1kg = 3,7 = 92,9kg
V4 090313: - 0,9kg = 4,6 = 92,0kg
V5 090320: +- 0kg = 4,6 = 92, 0kg
V6 090327: - 1,2kg = 5,8 = 90,8kg
V9 090417: - 2,2kg = 8,0 = 88,6kg
V12 090508: + 0,2kg = 7,8 = 88,8kg
V13 090515: - 0,8kg = 8,6 = 88kg
V14 090522: +- 0kg = 8,6 = 88kg
V15 090529: - 0,5kg = 9,1 = 87,5
v16 090605: - 0,3kg = 9,4 = 87,2
V17 090612: - 0,3kg = 9,7 = 86,9 (mens)
v18 090619: - 0,7kg = 10,4 = 86,2
v19 090626: - 1,0kg = 11,4 = 85,2
v24 090730: - 1,3kg = 12,7 = 83,9
v30 090913: - 0,9kg = 13,6 = 83,0
V35 091016: - 2,0kg = 15,6 = 81,0
V38 091106: - 1,5kg = 17,1 = 79,5
V39 091204: - 2,2kg = 19,3 = 77,3
V42 091224: - 1,3kg = 20,6 = 76,0
god jul
skickar ett god jul från sängen. Ska blogga ordentligt senare idag istället. Stressig dag som bara den. Det tog som aldrig slut. Önskar god jul så länge så hörs vi senare. Kram
tisdag 22 december 2009
Rapporterar från sjuksängen
Jahapp... kände redan på söndagkväll att nånting inte stod rätt till. Sedan på måndagmorgon slog det till. Jävla magsjuka.
Emilia hade haft en släng av det förra veckan. Och nu var det dax för mig, jag brukar aldrig bli sjuk. Inte ens feber, men nu kom alltihopa. Min kropp brukar inte vara så lättpåverkad, tills nu.
Ligger nu i sängen och spelar UNO på nätet. Rogivande.
Jag hoppas jag är bättre i morrn för jag måste över på coop och köpa blöjor och så. Såg nu att tösen har bara 3 blöjor kvar.. ibland går det ingen och ibland går det så många att man inte hinner med. Tur man har rabattcheck.
Snöat hela dagen har det gjort, från små dalande flingor till stora lapphandskar. Snacka om att det blir en vit jul ändå. Tyvärr kan det bli så att jag inte jobbar varken i morrn eller på onsdag..synd för jag behöver timmarna men behöver samtidigt bli frisk så att jag över huvud taget kan fira jul. Saknar mitt jobb i alla fall. Men det är inget ovanligt.
Sen efter julstöket och sånt så kommer jag blogga ett längre inlägg. Inget glatt inlägg direkt. Ett väldigt argt och ilsket inlägg. Och den det handlar om förtjänar det inlägget kan jag säga...
nä nu ska jag sova, så man orkar upp i morrn över huvud taget.
Kram till er.
Emilia hade haft en släng av det förra veckan. Och nu var det dax för mig, jag brukar aldrig bli sjuk. Inte ens feber, men nu kom alltihopa. Min kropp brukar inte vara så lättpåverkad, tills nu.
Ligger nu i sängen och spelar UNO på nätet. Rogivande.
Jag hoppas jag är bättre i morrn för jag måste över på coop och köpa blöjor och så. Såg nu att tösen har bara 3 blöjor kvar.. ibland går det ingen och ibland går det så många att man inte hinner med. Tur man har rabattcheck.
Snöat hela dagen har det gjort, från små dalande flingor till stora lapphandskar. Snacka om att det blir en vit jul ändå. Tyvärr kan det bli så att jag inte jobbar varken i morrn eller på onsdag..synd för jag behöver timmarna men behöver samtidigt bli frisk så att jag över huvud taget kan fira jul. Saknar mitt jobb i alla fall. Men det är inget ovanligt.
Sen efter julstöket och sånt så kommer jag blogga ett längre inlägg. Inget glatt inlägg direkt. Ett väldigt argt och ilsket inlägg. Och den det handlar om förtjänar det inlägget kan jag säga...
nä nu ska jag sova, så man orkar upp i morrn över huvud taget.
Kram till er.
söndag 20 december 2009
Fjärde advent redan
Redan och redan förresten, fjärde advent är ju snart över. Det är snart 3 dagar kvar till jul. Så hemskt. Blir så stressigt sista dagarna. Det kan till och med gå och helvete rent ut sagt.
Drömde om pappa i natt. Det kändes så verkligt. Första riktiga drömmen om honom sedan han dog. Kändes som om han var här.
Det var en skön känsla, men en stor känsla av saknad.
Hat hållt på att tvätta hela kvällen, var som dax då jag uppmärksammade hur dotterns klädförråd minskat drastiskt de senaste dagarna.
I morrn skulle jag ha jobbat mellan 13-16.30 men Helena ringde och fråga om jag kunde börja 7 och jobba till 18.. men det går dåligt då förskolan stänger 17 i morrn så det fick bli till 16.30 enbart, men långa dagar ändå och det gillar jag.. för jag älskar att jobba.
Det enda jag hoppas på är att inte behöva gå till exakt samma gubbar och gummor som jag fick göra heeela förra veckan.
Sen på tisdag då blir det skoj. Då ska jag vara hos en och samma farbror från 7 på morgonen till 16.30 på eftermiddan. Aldrig varit med om det förutom då jag suttit vak. Men nu ska det duschas och handlas, och lagas storkok och promeneras m.m. Men ändå tur att man har en rast på 1 timme där i mitten så man får chans att ladda energinivån.
Ja nä kanske man ska ta och lägga in all tvätt som är klar. Bädda rent måste jag också göra kom jag på.. hmm.. jaja bara att köra igång.
Kram till er alla på sista halvtimmen av fjärde advent!
Drömde om pappa i natt. Det kändes så verkligt. Första riktiga drömmen om honom sedan han dog. Kändes som om han var här.
Det var en skön känsla, men en stor känsla av saknad.
Hat hållt på att tvätta hela kvällen, var som dax då jag uppmärksammade hur dotterns klädförråd minskat drastiskt de senaste dagarna.
I morrn skulle jag ha jobbat mellan 13-16.30 men Helena ringde och fråga om jag kunde börja 7 och jobba till 18.. men det går dåligt då förskolan stänger 17 i morrn så det fick bli till 16.30 enbart, men långa dagar ändå och det gillar jag.. för jag älskar att jobba.
Det enda jag hoppas på är att inte behöva gå till exakt samma gubbar och gummor som jag fick göra heeela förra veckan.
Sen på tisdag då blir det skoj. Då ska jag vara hos en och samma farbror från 7 på morgonen till 16.30 på eftermiddan. Aldrig varit med om det förutom då jag suttit vak. Men nu ska det duschas och handlas, och lagas storkok och promeneras m.m. Men ändå tur att man har en rast på 1 timme där i mitten så man får chans att ladda energinivån.
Ja nä kanske man ska ta och lägga in all tvätt som är klar. Bädda rent måste jag också göra kom jag på.. hmm.. jaja bara att köra igång.
Kram till er alla på sista halvtimmen av fjärde advent!
lördag 19 december 2009
Vilken helg
Tråkig och jäklig...Är ledig men får inte ett dugg gjort. Skulle ha börjat så smått på julklappsinköpen då barnbidraget kom igår..men det föll inte alla i smaken.
Så jag får se om jag får åka iväg i morgon och göra det. Men att jag inte fått påbörja julhandlandet är ju varken trist eller synd, för mr T har inte ens pengar för det så då är det mer synd om honom som vanligt.
Tänk om man kunde få cancer, för då ska det bli intressant och se hur han vänder det till att det är mer synd om honom.
Jag vill åka och handla själv, vill inte ha varken han eller Emilia med mig, går snabbare då dessutom, får chans att strosa runt i min takt OCH det är tyst och lugnt, bara ljud från högtalarna i butikerna där det kommer ut lugn avkopplande julmusik, några barnskrik och familjebråk men inte som rör mig.
Men så lugnt och skönt det skulle vara att få göra saker och ting själv någon gång, fick ju inte fira jul med jobbet själv så ... han tog ju inte med henne på sitt julbord med sitt jobb... ALLTID jag jag jag som gör fel fel fel. ALLTID han som är såååå perfekt. Så less.
Sen så kan han klämma ur sig: "Ja men det kvittar ju vi ska ju ändå snart flytta i sär".
Ja precis, så varför hålla på att bråka då? Varför engagera sig i att få mig att ständigt må dåligt?
Varje dag är det nånting som han är missnöjd över. Alltid gör jag fel, jag är bara den som har fel och brister. Vilken tur. Nu ligger han i sovrummet och på så sätt försöker ge MIG dåligt samvete för att jag är en sådan häxa som vill vara själv ett par timmar, som vill ha egen tid. Jag får ju inte träna längre, vad i hela helvete är det mer som han begär utav mig?
Jag har ont i kroppen varje dag, jag gör inget utöver jobbet. Hittar aldrig på något utanför jobbet utan åker alltid plikttroget hem. Så om jag då vill köpa julklappar... Jag tar inte med mig Emilia då jag bla ska köpa julklappar till henne. Och då jag jobbar mycket till veckan så vill jag hinna med alla på en och samma dag. Men nej nej nej, det spelar ju ingen jävla roll, för han har ju inga pengar, nä men varför ska han med då? Då kan han ju sitta hemma och sura istället.
Jävla pms-nisse.
Trodde verkligen att han kunde underlätta lite då beslutet över separationen togs.. men inte. Han beter sig som om han äger mig. Då blir jag genast fundersam över hur det var i hand tidigare förhållande som ändå höll i 14 år. Hon var ju aktiv, ute med hunden och gick diverse kurser, hon fick gå själv och länge uppe i fjällen och frilufsade och allt annat. Så varför låsa in mig? Jag vill ha ett liv som jag trivs med.. jag vill över huvud taget kunna leva. Nu känns det som om jag bor i en kuvös där min överlevnad hänger på allt han gör och tar sig för.
Hur ska han kunna tro att vi kanske hittar tillbaka till varandra sen då vi flyttat då han beter sig så jävla omoget? Vill inte leva med en människa som kontrollerar hur mycket jag får i lön, hur höga mina räkningar är och vad jag gör på toa.
Det värsta jag vet är att bråka inför Emilia, men idag drog han verkligen fram den dåliga sidan utav mig. Jag säger inte att jag ör perfekt, uppenbart är jag långt ifrån bra ens. Jag är ständigt värdelös och förtjänar ingenting. Varken lycka eller framtidshopp.
Mitt i allt detta är Emilia. En underbar liten tjej som dessutom blivit lite trotsig, så ingenting är lättsamt nu.
Sen är jag lite besviken. Jag frågade henne först...men hit ville hon inte. Tydligen är det mer värt att vara ... ja inte hos oss.
Vilken tur att jag inte har några möbler. Ja en skänk och köksbord med tillhörande stolar och lite lådor, så det blir en lättsam flytt för mig. Förväntar mig ingen hjälp från någon. T har ju tur för hans kompisar har sagt att dom kan hjälpa honom. Så jag får väl vara tacksam för en flytt utan möbler då.
Livet suger.
Så jag får se om jag får åka iväg i morgon och göra det. Men att jag inte fått påbörja julhandlandet är ju varken trist eller synd, för mr T har inte ens pengar för det så då är det mer synd om honom som vanligt.
Tänk om man kunde få cancer, för då ska det bli intressant och se hur han vänder det till att det är mer synd om honom.
Jag vill åka och handla själv, vill inte ha varken han eller Emilia med mig, går snabbare då dessutom, får chans att strosa runt i min takt OCH det är tyst och lugnt, bara ljud från högtalarna i butikerna där det kommer ut lugn avkopplande julmusik, några barnskrik och familjebråk men inte som rör mig.
Men så lugnt och skönt det skulle vara att få göra saker och ting själv någon gång, fick ju inte fira jul med jobbet själv så ... han tog ju inte med henne på sitt julbord med sitt jobb... ALLTID jag jag jag som gör fel fel fel. ALLTID han som är såååå perfekt. Så less.
Sen så kan han klämma ur sig: "Ja men det kvittar ju vi ska ju ändå snart flytta i sär".
Ja precis, så varför hålla på att bråka då? Varför engagera sig i att få mig att ständigt må dåligt?
Varje dag är det nånting som han är missnöjd över. Alltid gör jag fel, jag är bara den som har fel och brister. Vilken tur. Nu ligger han i sovrummet och på så sätt försöker ge MIG dåligt samvete för att jag är en sådan häxa som vill vara själv ett par timmar, som vill ha egen tid. Jag får ju inte träna längre, vad i hela helvete är det mer som han begär utav mig?
Jag har ont i kroppen varje dag, jag gör inget utöver jobbet. Hittar aldrig på något utanför jobbet utan åker alltid plikttroget hem. Så om jag då vill köpa julklappar... Jag tar inte med mig Emilia då jag bla ska köpa julklappar till henne. Och då jag jobbar mycket till veckan så vill jag hinna med alla på en och samma dag. Men nej nej nej, det spelar ju ingen jävla roll, för han har ju inga pengar, nä men varför ska han med då? Då kan han ju sitta hemma och sura istället.
Jävla pms-nisse.
Trodde verkligen att han kunde underlätta lite då beslutet över separationen togs.. men inte. Han beter sig som om han äger mig. Då blir jag genast fundersam över hur det var i hand tidigare förhållande som ändå höll i 14 år. Hon var ju aktiv, ute med hunden och gick diverse kurser, hon fick gå själv och länge uppe i fjällen och frilufsade och allt annat. Så varför låsa in mig? Jag vill ha ett liv som jag trivs med.. jag vill över huvud taget kunna leva. Nu känns det som om jag bor i en kuvös där min överlevnad hänger på allt han gör och tar sig för.
Hur ska han kunna tro att vi kanske hittar tillbaka till varandra sen då vi flyttat då han beter sig så jävla omoget? Vill inte leva med en människa som kontrollerar hur mycket jag får i lön, hur höga mina räkningar är och vad jag gör på toa.
Det värsta jag vet är att bråka inför Emilia, men idag drog han verkligen fram den dåliga sidan utav mig. Jag säger inte att jag ör perfekt, uppenbart är jag långt ifrån bra ens. Jag är ständigt värdelös och förtjänar ingenting. Varken lycka eller framtidshopp.
Mitt i allt detta är Emilia. En underbar liten tjej som dessutom blivit lite trotsig, så ingenting är lättsamt nu.
Sen är jag lite besviken. Jag frågade henne först...men hit ville hon inte. Tydligen är det mer värt att vara ... ja inte hos oss.
Vilken tur att jag inte har några möbler. Ja en skänk och köksbord med tillhörande stolar och lite lådor, så det blir en lättsam flytt för mig. Förväntar mig ingen hjälp från någon. T har ju tur för hans kompisar har sagt att dom kan hjälpa honom. Så jag får väl vara tacksam för en flytt utan möbler då.
Livet suger.
fredag 18 december 2009
Ganska besviken
Jag är ganska besviken på dig. Köp inte dina vänner, för det är du som förlorar på det i längden! Tänk dig för.
Ikväll ha rjag bakat lussebullar, stora med vit choklad inuti. Supersmarrigt. Får se vem man ger bort dom till..som vart inte lika torra med chokladen inut sig heller. Super bra. Även bakat två omgångar moccarutor idag där 2 lådor åkte upp på förskolan. Nu är man helt slut i ryggen. Börjar kl 13 i morrn, skönt med jobb. Längtar verkligen. Älskar mitt jobb. Man få ge så mycket.
Nu sitter T och suckar i soffan, bäst man avslutar här och går och lägger sig.
Ta hand om er.
Kram
Ikväll ha rjag bakat lussebullar, stora med vit choklad inuti. Supersmarrigt. Får se vem man ger bort dom till..som vart inte lika torra med chokladen inut sig heller. Super bra. Även bakat två omgångar moccarutor idag där 2 lådor åkte upp på förskolan. Nu är man helt slut i ryggen. Börjar kl 13 i morrn, skönt med jobb. Längtar verkligen. Älskar mitt jobb. Man få ge så mycket.
Nu sitter T och suckar i soffan, bäst man avslutar här och går och lägger sig.
Ta hand om er.
Kram
torsdag 17 december 2009
Torsdagsledig
Idag är det torsdag, jag är ledig. Morgonen började inte så bra..förstås.
T ska gå in och väcka Emilia för att hon ska ta sig till förskolan. När han kommer in så ser han konstiga fläckar först under hennes ansikte.. men då han lyfter på henne så är det stora fläckar under hela henne. Stackarn hade kräkts. Och vi vet inte om hon var vaken då hon så att säga gjorde det för vi har inte hört av henne på hela natten. Tvärduscha henne i morse. Hon är inte magsjuk, men däremot så åt hon en liten liten liten bit friterad kyckling igår då vi var på julfesten hon och jag, Den var verkligen liten, tro mig, men tydligen tillräcklig för stackars henne. Dum jag känner mig. Hur som helst så vart hon missnöjd över duschen.. men sedan vart det mys i soffan medans hon åt välling så smörjde jag in henne och så såg vi på barntv samtidigt. Då mådde hon som bäst. Lilltösen min.
Ska snart åka och hämta hem henne. Idag då man vakna så visade tempen på minus 18. Då kan jag säga att jag var glad över att jag var ledig. I morrn ska jag jobba kväll, men börjar kl 13 istället för 16. Mer timmar och mer glädje i Januari med andra ord.
Har då tvättat hela förmiddagen. Och har även bakat snoddas, kramforskaka eller kalla det vad ni vill.
Lätthet: 5, snabbt att göra, lätt recept att följa.
Smak: 5. Man kanske inte känner av kaffesmaken så mycket, men det blandat med cocos är obeskrivligt.
Utseende: 4. Trots att brandlarmet började gå så vart det några få mörka fläckar här och var, men smakar detsamma ändå. Så dom ska på dagis hade jag tänkt, till personalen. Bakade till förra förskolan också så varför förändra sig?
Nej nu ska jag gå och kolla posten... ha en bra dag och kram till er.
Ska snart åka och hämta hem henne. Idag då man vakna så visade tempen på minus 18. Då kan jag säga att jag var glad över att jag var ledig. I morrn ska jag jobba kväll, men börjar kl 13 istället för 16. Mer timmar och mer glädje i Januari med andra ord.
Har då tvättat hela förmiddagen. Och har även bakat snoddas, kramforskaka eller kalla det vad ni vill.
Lätthet: 5, snabbt att göra, lätt recept att följa.
Smak: 5. Man kanske inte känner av kaffesmaken så mycket, men det blandat med cocos är obeskrivligt.
Utseende: 4. Trots att brandlarmet började gå så vart det några få mörka fläckar här och var, men smakar detsamma ändå. Så dom ska på dagis hade jag tänkt, till personalen. Bakade till förra förskolan också så varför förändra sig?
Nej nu ska jag gå och kolla posten... ha en bra dag och kram till er.
tisdag 15 december 2009
När snön kom till byn
Jisses vilket väder det varit idag då. Snöat hela dagen och det gör d ännu.
Haft en jobbig dag idag. Mycket tårar. Men som tur är har man Jenny. Älskar dig vännen, tack för att du lyssnar. Vet inte annars vem jag ska prata med. Ingen som skulle förstå, eller ens vilja lyssna. Igår somnade jag gråtandes också. Ännu mer patetiskt. Ingen tröst ingenting.
Har handlat mer mjöl så här ska bakas STORA katter... vill baka dom igen för jag har bara en halv påse kvar av 80 st kattor!! Och då har jag inte ätit nå nämnvärt många.
Jobbar i morrn också. Slutar halv 6 på kvällen, sedan är det lilla julafton på jobbet, men får dock inte fira den i lugn och ro med mina underbara kollegor. Min älskade dotter ska vara med. Åh jag vill inte låta bitter, men det skulle ju vara kul om man kunde fått ha roligt i avslappnat tillstånd. Men sådan tur har jag ju aldrig, bara de gånger jag gått ut med jobbet, men samtidigt har ju krogen inte varit ett ställe att ta med barn på. Förstår ni vart jag försöker komma? Viktigt med jobb för vissa. Prioriteringar..eller hur var det som.
Haft en jobbig dag idag. Mycket tårar. Men som tur är har man Jenny. Älskar dig vännen, tack för att du lyssnar. Vet inte annars vem jag ska prata med. Ingen som skulle förstå, eller ens vilja lyssna. Igår somnade jag gråtandes också. Ännu mer patetiskt. Ingen tröst ingenting.
Har handlat mer mjöl så här ska bakas STORA katter... vill baka dom igen för jag har bara en halv påse kvar av 80 st kattor!! Och då har jag inte ätit nå nämnvärt många.
Jobbar i morrn också. Slutar halv 6 på kvällen, sedan är det lilla julafton på jobbet, men får dock inte fira den i lugn och ro med mina underbara kollegor. Min älskade dotter ska vara med. Åh jag vill inte låta bitter, men det skulle ju vara kul om man kunde fått ha roligt i avslappnat tillstånd. Men sådan tur har jag ju aldrig, bara de gånger jag gått ut med jobbet, men samtidigt har ju krogen inte varit ett ställe att ta med barn på. Förstår ni vart jag försöker komma? Viktigt med jobb för vissa. Prioriteringar..eller hur var det som.
Just ja, måste slå in den julklappen som ska med på jobbet i morrn också. Ska även slutföra julkorten och skicka dom i morrn (bättre sent än aldrig). Ledig på torsdag som det ser ut nu. men det kan ju ändra sig fort.
Emilia var på förskolan första dagen idag på ett tag. Det hade gått bra, men har informerat delar av personalen om växtvärken som hon har, men sen måste alla få reda på att hon inte ska smörjas över huvudtaget under dagarna nu en tid framåt. Och det hon har där nere har verkligen ändrat sig åt det positiva hållet.
Nej nu ska här sovas. Kram till er.
Emilia var på förskolan första dagen idag på ett tag. Det hade gått bra, men har informerat delar av personalen om växtvärken som hon har, men sen måste alla få reda på att hon inte ska smörjas över huvudtaget under dagarna nu en tid framåt. Och det hon har där nere har verkligen ändrat sig åt det positiva hållet.
Nej nu ska här sovas. Kram till er.
måndag 14 december 2009
Svart
Ikväll har jag jobbat svart.. eller ja det låter mer än vad det är. Lovat en farbror att hjälpa han att fixa med hans julkort då han inte har händer nog att skriva med. Sen så slutade det också med att jag fick laga mat åt honom. Men han vart nöjd och Emilia röjde runt totalt *haha* Men hon var så glad och skrattade och log och dansade för honom.. hon var inte blyg konstigt nog..släppte lös direkt.
I morrn börjar jag 8 på morgonen..härligt, slutar 17. Älskar mitt jobb, det som saknas nu i morrn är då att dom ringer från dagis och Emilia har feber igen :-P
Ni hör ju hur optimistisk jag är *haha*
Dryg senkväll, ledsen, men det är just nu inget ovanligt. Vet som inte vart jag ska vända mig heller. Vet som inte vem jag ska våga prata med.
Nä nu ska jag nog gå och lägga mig.
Jo på jobbet idag...jag kom in i matsalen och ville köpa drickbart efter jobbet.. ville dricka lite och vara social med mina kollegor. Maria viile först inte sälja något till mig.. "Du måste äta för att få köpa drickbart". "Om du tar den där portionen så bjuder jag på drickbart"
Nu ville jag bara ha drickbart, sedan vart det tjat från hon, David, Mona, Maria 2, mfl om att jag måste äta.
Det är som inte så lätt att "bara äta". Jag har försökt, men blir så lätt illamående av så lite. Jag får inte i mig mat utan att bli illamående.. det är ett under att jag inte kräks upp det.
Läget är så nu i alla fall. Jag äter inte, deal with it!
Sen är dom underbara på jobbet som bryr sig verkligen. Då ingen annan lyssnar eller engagerar sig.
Nä nu ska jag spela färdigt en sista omgång UNO på nätet och lägga mig.
Kram till er. Och håll tummarna för att snön stannar kvar denna gång.
Kram
I morrn börjar jag 8 på morgonen..härligt, slutar 17. Älskar mitt jobb, det som saknas nu i morrn är då att dom ringer från dagis och Emilia har feber igen :-P
Ni hör ju hur optimistisk jag är *haha*
Dryg senkväll, ledsen, men det är just nu inget ovanligt. Vet som inte vart jag ska vända mig heller. Vet som inte vem jag ska våga prata med.
Nä nu ska jag nog gå och lägga mig.
Jo på jobbet idag...jag kom in i matsalen och ville köpa drickbart efter jobbet.. ville dricka lite och vara social med mina kollegor. Maria viile först inte sälja något till mig.. "Du måste äta för att få köpa drickbart". "Om du tar den där portionen så bjuder jag på drickbart"
Nu ville jag bara ha drickbart, sedan vart det tjat från hon, David, Mona, Maria 2, mfl om att jag måste äta.
Det är som inte så lätt att "bara äta". Jag har försökt, men blir så lätt illamående av så lite. Jag får inte i mig mat utan att bli illamående.. det är ett under att jag inte kräks upp det.
Läget är så nu i alla fall. Jag äter inte, deal with it!
Sen är dom underbara på jobbet som bryr sig verkligen. Då ingen annan lyssnar eller engagerar sig.
Nä nu ska jag spela färdigt en sista omgång UNO på nätet och lägga mig.
Kram till er. Och håll tummarna för att snön stannar kvar denna gång.
Kram
Nu faller snö
Nu faller det flingor från himmelen. Så fint, men dock för lite för att det kommer ligga kvar.. tror jag i alla fall.
Idag har jag jobbat till 12. Ganska skönt pass ändå. Fick precis veta att jag börjar redan 8 i morrn, från början skulle det vara 12-17. Men från kl 8 gör inget alls. Jobbar också till 17:30 i morrn, plus fredag kväll. Så det är bra med många dagar. Sen fick jag även klart idag att Emilia blir kvar hos sin mormor från julafton och under julhelgen till och börja med. Hon kommer sova i samma rum som sin mormor, kan vara bra så hon får sällskap. Behöver hon. Då får hon ju lyssna på en som snarkar igen :-D
Nä men det känns bra, för då kan jag maximera mig på jobbet den helgen. Tänk er själva, fredag-söndag (till och börja med) .. har sagt att jag kan arbeta 7-21.30 de tre dagarna. Älskar mitt jobb, och vill passa på att jobba så pass mycket att jag vet att det kommer gå bra i januari med allt vad det innebär. Är ju väldigt bra OB dessutom de dagarna.
Får ju storhelgstillägg redan från den 23:dje och framåt... bara bra.
Speciellt med tanke på allt som kommer.. adressändring, el-leverantör, internetleverantör, ändra på barn och omsorgsenheten att Emilia ska stå skriven på mig så blir förskoleavgiften lägre plus mycket mer.
Jag hoppas nu bara att tiden ska gå fort förbi på ett sätt, orkar inte med allt tjafs.
Nej nu ska jag fortsätta med mina åtaganden.
Kram till er!
Idag har jag jobbat till 12. Ganska skönt pass ändå. Fick precis veta att jag börjar redan 8 i morrn, från början skulle det vara 12-17. Men från kl 8 gör inget alls. Jobbar också till 17:30 i morrn, plus fredag kväll. Så det är bra med många dagar. Sen fick jag även klart idag att Emilia blir kvar hos sin mormor från julafton och under julhelgen till och börja med. Hon kommer sova i samma rum som sin mormor, kan vara bra så hon får sällskap. Behöver hon. Då får hon ju lyssna på en som snarkar igen :-D
Nä men det känns bra, för då kan jag maximera mig på jobbet den helgen. Tänk er själva, fredag-söndag (till och börja med) .. har sagt att jag kan arbeta 7-21.30 de tre dagarna. Älskar mitt jobb, och vill passa på att jobba så pass mycket att jag vet att det kommer gå bra i januari med allt vad det innebär. Är ju väldigt bra OB dessutom de dagarna.
Får ju storhelgstillägg redan från den 23:dje och framåt... bara bra.
Speciellt med tanke på allt som kommer.. adressändring, el-leverantör, internetleverantör, ändra på barn och omsorgsenheten att Emilia ska stå skriven på mig så blir förskoleavgiften lägre plus mycket mer.
Jag hoppas nu bara att tiden ska gå fort förbi på ett sätt, orkar inte med allt tjafs.
Nej nu ska jag fortsätta med mina åtaganden.
Kram till er!
lördag 12 december 2009
Härnösandshelgen
Åkte ner sent igår kväll till Härnösand.. astrött.
Eller jag var pigg först... kommer ti så hll Övik så har tröttheten slagit till, knappt nån trafik i stan och så håller jag på att köra på 3 personer som går över på övergångsstället. Då kan ni ju förstå hur dåligt jag mådde, allt pga tröttheten. Men bra att veta att bromsarna och nya däcken funkar :-s
Stannade och sov utanför Övik innan nånting riktigt allvarligt skulle hända.´
Fast det vart ändå ett äventyr att ta sig från Övikstrakten till Härnösand.
Ställde larmet på 8:30 i morse men tror ni att jag gick upp då och tog en dusch och sedan ut på mina ärenden? NEeeeeej. gud tidsoptimisten här... Kom utanför dörren vid 13tiden :-s
Gick på Erikshjälpen här i stan, hittade en äggkopp med giraff ;-) Och så hittade jag en sån söt rosa skål...perfekt till nya lägenheten.
Sedan åkte vi in på stan och sa hej till brorsan på H&M..fick födelsedagspresenten av honom, presentkort på H&M såklart :-P Hittade ett snyggt linne och en snygg tunika/blus som jag fastnade för, men tunika/blusen vart jag så osäker på, tiden gick ju så helt plötsligt höll dom på att stänga så jag tvekade en aning för länge och sket i blusen.. men linnet följde med mig hem :-D
Blusen hade jag i sånna fall haft på lilla julafton på jobbet till veckan, men det får bli annat tror jag.
Idag har jag färgat håret. Mörkt vart det visst upptäckte jag.. men det får gå ändå.
Sitter hos morsan just nu, ska lämna fullmakten och sen ska jag dra vidare till Patrik.. surra lite och dricka kaffe...
Nä ha en bra kväll mina vänner.
Kram kram
Eller jag var pigg först... kommer ti så hll Övik så har tröttheten slagit till, knappt nån trafik i stan och så håller jag på att köra på 3 personer som går över på övergångsstället. Då kan ni ju förstå hur dåligt jag mådde, allt pga tröttheten. Men bra att veta att bromsarna och nya däcken funkar :-s
Stannade och sov utanför Övik innan nånting riktigt allvarligt skulle hända.´
Fast det vart ändå ett äventyr att ta sig från Övikstrakten till Härnösand.
Ställde larmet på 8:30 i morse men tror ni att jag gick upp då och tog en dusch och sedan ut på mina ärenden? NEeeeeej. gud tidsoptimisten här... Kom utanför dörren vid 13tiden :-s
Gick på Erikshjälpen här i stan, hittade en äggkopp med giraff ;-) Och så hittade jag en sån söt rosa skål...perfekt till nya lägenheten.
Sedan åkte vi in på stan och sa hej till brorsan på H&M..fick födelsedagspresenten av honom, presentkort på H&M såklart :-P Hittade ett snyggt linne och en snygg tunika/blus som jag fastnade för, men tunika/blusen vart jag så osäker på, tiden gick ju så helt plötsligt höll dom på att stänga så jag tvekade en aning för länge och sket i blusen.. men linnet följde med mig hem :-D
Blusen hade jag i sånna fall haft på lilla julafton på jobbet till veckan, men det får bli annat tror jag.
Idag har jag färgat håret. Mörkt vart det visst upptäckte jag.. men det får gå ändå.
Sitter hos morsan just nu, ska lämna fullmakten och sen ska jag dra vidare till Patrik.. surra lite och dricka kaffe...
Nä ha en bra kväll mina vänner.
Kram kram
torsdag 10 december 2009
Födelsedagen till ende
Snart är födelsedagen över för denna gång.
Jag har inte gjort ett skit idag...Jobbat till halv 1. Åkte sedan till Ohlssons tyger..skulle köpa kantband, kommer även hem med billiga stuvbitar. Det mönstrade hade jag tänkt skulle bli en klänning till Emilia. Och velourtyget ska bli en kjol eller tröja till henne. Älskar billiga stuvbitar från Ohlssons, och Anna och Hanna, om ni inte redan sett det så finns dom nu på nätet
Ska hjälpa en vän med att göra en sak på photoshop.. har suttit halva kvällen så jag hoppas jag får till det snart, men är ganska petig och vill få till det bra. Men det ska nog bli bra till slut.
När jag kommer hem så säger T att Emilia somnat strax efter 12. Efter besök på vc och
blodprovstagning så är stackarn slut.
Gick och la mig och vaknade strax innan 18. Kan säga att jag fick väcka Emilia. Hon brukar sova 2-3 timmar hemma. Men detta var rekord.
Nä nu ska jag fortsätta photoshopa.
kram
onsdag 9 december 2009
Elvispshelvete
Jag ör så trött på att detta händer.. och denna gången var värre än vanligt, alltså snart kommer min elvisp att brinna, tack vare att degen går upp i de hål där degkrokarna sitter. Hmm.. investera i en assistent kanske. Det och symaskin så är jag världens lyckligaste kvinna.
Jo senare idag (blir ju det då klockan är efter 2) så måste jag åka på Olssons och köpa kantband, att jag inte tänkte på det tidigare, grannen som gav mig det tipset. Då kommer ju Oscars födelsedagspresent att fixas mycket fortare än vad som var planerat innan..Ska fixa det sista hos mamma i helgen. Hon har ju symaskin.
Lite bilder istället
Vill egentligen blogga om fenomenet "Ungkarlar" men jag har tappat alla ord, hade ett sånt bra upplägg i 
eftermiddags...
eftermiddags...
måndag 7 december 2009
Måndag
Det är måndag morgon, och mitt huvud känns så tungt.
Jag somnade ungefär halv 4 i natt. Fastnade vid photoshop sista timmarna, ville få till det jag höll på med, och detta vart resultatet:
Inte bra, men bästa jag gjort hittills.
Idag är det jobb som väntar. Jag börjar kl 13...ska bli skönt, lite kort dag idag, men ändå skönt att få ett litet brake ifrån Emilia och hennes snuva. Men den är okej nu, bara snor nu, ingen feber ingenting, så i morrn ska hon på dagis, och det lär bli intressant. Jag jobbar till 15 i morrn, och jag kan slå vad om en påse lussebullar att förskolan lär ringa och berätta om att Emilia har feber. Jag satsar ytterligare en påse på att det är antingen Micke eller Malin som ringer om det. Någon som vågar satsa emot?
Nä nu ska jag gå och duscha, börjar som sagt 13 och min kära dotter har efter att hon varit så duktig att packa ner alla tidningar i påsen och ställt den mot väggen utan att jag bett henne om det spritt ut tidningarna över hela köket.
Barn, VARNING för Barn!
Barn, VARNING för Barn!
söndag 6 december 2009
Hjälpsam dotter
Snäll dotter som ska "hjälpa"sin mamma med att "packa". Att rulla ut rullarna var roligare :-s
lördag 5 december 2009
fredag 4 december 2009
Läkaren på kk
Idag var jag till kk (kvinnokliniken) för jag skulle äntligen få kolla upp skiten som ingen läkare vågar ta ansvar för.
Alltså jag har under lång tid velat fått fram om jag har pco eller ej. Ingen har vågat bekräfta det än.
Idag fick jag tid hos Dr. Åse. Hon tittade länge och väl, hon klämde och kände, hennes läkarstuderande klämde och kände. Till slut kom överläkaren Lennart (lelle) in. Han tittade med ultraljudet, klämde och kände.
Och kunde säga att han inte kunde påstå att jag hade pco, inte med säkerhet i alla fall. Jag hade vissa tendenser till det, men att det var större chans att jag INTE hade det.
Det jag fick se på mitt ultraljud var en stor ägglossningsblåsa. Åse hade också sagt att min slemhinna såg väldigt fin och tunn ut. Vilket betyder att jag haft mens nyligen. Så då var det mens jag hade förra veckan ändå. Skönt att veta.
Och det hon och Lelle sa om ägglossningsblåsan (cystan)... förstår ni vad det innebär?
Tydligen kan jag få ägglossning :-O
Jag vart så fundersam. Dom sa det att det kunde bero på min viktnedgång. Och att det kanske är därför som jag troligtvis INTE har pco,
Men fick lämna hormonprover. Alltså stick i armen. Så innan jul så ska jag få svar på proverna om det är pco eller ej. Överläkaren Lelle tog på sig detta personligen och skulle ringa innan jul. Så nu kan jag bara vänta.
Alltså jag har under lång tid velat fått fram om jag har pco eller ej. Ingen har vågat bekräfta det än.
Idag fick jag tid hos Dr. Åse. Hon tittade länge och väl, hon klämde och kände, hennes läkarstuderande klämde och kände. Till slut kom överläkaren Lennart (lelle) in. Han tittade med ultraljudet, klämde och kände.
Och kunde säga att han inte kunde påstå att jag hade pco, inte med säkerhet i alla fall. Jag hade vissa tendenser till det, men att det var större chans att jag INTE hade det.
Det jag fick se på mitt ultraljud var en stor ägglossningsblåsa. Åse hade också sagt att min slemhinna såg väldigt fin och tunn ut. Vilket betyder att jag haft mens nyligen. Så då var det mens jag hade förra veckan ändå. Skönt att veta.
Och det hon och Lelle sa om ägglossningsblåsan (cystan)... förstår ni vad det innebär?
Tydligen kan jag få ägglossning :-O
Jag vart så fundersam. Dom sa det att det kunde bero på min viktnedgång. Och att det kanske är därför som jag troligtvis INTE har pco,
Men fick lämna hormonprover. Alltså stick i armen. Så innan jul så ska jag få svar på proverna om det är pco eller ej. Överläkaren Lelle tog på sig detta personligen och skulle ringa innan jul. Så nu kan jag bara vänta.
Vägningsfredag
**Startdatum**: 2009-02-14
Reductil 15 mg.
Längd:166.5 cm
Startvikt: 96.6 kg
Rumpa:
Midja:
Delmål 1: 86 kg (uppnått 090621)
Delmål 2: 80 kg(uppnått 091106)
Delmål 3: 75 kg
Drömvikt: 60kg *haha* Drömma går ju
V1 090219: - 1,4kg = 1,4 = 95.2kg
V2 090227: - 2,2kg = 3,6 = 93kg
V3 090306: - 0,1kg = 3,7 = 92,9kg
V4 090313: - 0,9kg = 4,6 = 92,0kg
V5 090320: +- 0kg = 4,6 = 92, 0kg
V6 090327: - 1,2kg = 5,8 = 90,8kg
V9 090417: - 2,2kg = 8,0 = 88,6kg
V12 090508: + 0,2kg = 7,8 = 88,8kg
V13 090515: - 0,8kg = 8,6 = 88kg
V14 090522: +- 0kg = 8,6 = 88kg
V15 090529: - 0,5kg = 9,1 = 87,5
v16 090605: - 0,3kg = 9,4 = 87,2
V17 090612: - 0,3kg = 9,7 = 86,9 (mens)
v18 090619: - 0,7kg = 10,4 = 86,2
v19 090626: - 1,0kg = 11,4 = 85,2
v24 090730: - 1,3kg = 12,7 = 83,9
v30 090913: - 0,9kg = 13,6 = 83,0
V35 091016: - 2,0kg = 15,6 = 81,0
V38 091106: - 1,5kg = 17,1 = 79,5
Reductil 15 mg.
Längd:166.5 cm
Startvikt: 96.6 kg
Rumpa:
Midja:
Delmål 1: 86 kg (uppnått 090621)
Delmål 2: 80 kg(uppnått 091106)
Delmål 3: 75 kg
Drömvikt: 60kg *haha* Drömma går ju
V1 090219: - 1,4kg = 1,4 = 95.2kg
V2 090227: - 2,2kg = 3,6 = 93kg
V3 090306: - 0,1kg = 3,7 = 92,9kg
V4 090313: - 0,9kg = 4,6 = 92,0kg
V5 090320: +- 0kg = 4,6 = 92, 0kg
V6 090327: - 1,2kg = 5,8 = 90,8kg
V9 090417: - 2,2kg = 8,0 = 88,6kg
V12 090508: + 0,2kg = 7,8 = 88,8kg
V13 090515: - 0,8kg = 8,6 = 88kg
V14 090522: +- 0kg = 8,6 = 88kg
V15 090529: - 0,5kg = 9,1 = 87,5
v16 090605: - 0,3kg = 9,4 = 87,2
V17 090612: - 0,3kg = 9,7 = 86,9 (mens)
v18 090619: - 0,7kg = 10,4 = 86,2
v19 090626: - 1,0kg = 11,4 = 85,2
v24 090730: - 1,3kg = 12,7 = 83,9
v30 090913: - 0,9kg = 13,6 = 83,0
V35 091016: - 2,0kg = 15,6 = 81,0
V38 091106: - 1,5kg = 17,1 = 79,5
V42 091204: - 2,2kg = 19,3 = 77,3
torsdag 3 december 2009
Kärlek så ögat svider
Idag så var jag ledig.. så jag och Emilia var hemma och busade. Hon har blivit lite snorig så inge dagis än.
Så vad gjorde vi idag.. jo vi tog bilen och åkte över på mitt jobb *garv*... jag älskar mitt jobb så jag tänkte att dottern kan väl charma lös där.
Sitter där med dom som äter lunch och så börjar Emilia helt plötsligt peka på mina glasögon... hon menade på det att jag har glasögon men inte mina kollegor. Tillslut i all hast så får hon in fingret i ögat, mitt i prick.
Sedan dess har jag inte kunnat öppna mitt öga helt. Svider fortfarande. Hon gjorde det vid halv 1 så det är konstigt att det inte gått över än.
Ögat mår bäst då ögonlocket är stängt, men eftersom jag inte är trött så är det drygt att sitta med andra ögat öppet så jag funderade på om man skulle köra på Pirat-stilen i morrn. Men för att kunna göra det så krävs det att man kommer iväg på apoteket och handlar en ögonlapp. Men då händer det en rooooolig (ironi) grej.
Jo chauffören som skulle köra efter T hör inte av sig, så då ska han väl inte köra. Då fortsätter T. Vilket resulterar i att jag inte fått komma på apoteket och ej heller fått åka och handla. Affären stänger inte förrän 22. Men i alla fall. Det komiska i detta läge är... jag vet att jag säkert är schizo...men frågan är om inte T är det också. Ena dagen så säger han att han och B förra månaden körde in lite över 100000kr..vilket han var så nöjd med. Sen idag på telefonen så säger han att han fortsätter köra ikväll för det har gått dåligt för han i veckan. Det har gått 3 dagar på nya månaden. Han förväntar sig ibland som om allt ska bli bättre på så kort tid...?!?
Samma var ju alla diskussioner gällande vårat sk förhållande innan vi beslutade allt att vi måste kämpa för att få det bättre. Och så kunde det gå ett dygn och han kunde komma med kommentaren: Vårat förhållande har inte blivit bättre.
Men ursäkta.. ett dygn? Kan det blir bättre? och hur? med en knäpp med fingrarna?
Sen vette 17 om jag vill fira nån jäkla jul i år. Det är ju jul hos mamma i år. Men vi funderade på om man kanske inte ska fira jul just i lägenheten utan kanske någon annastans för att få komma ifrån lite. Men jag tänkte på faster B, men då visar det sig att hon ska vara hos sin dotter på jul. Och då jag pratar med syrran i telefonen så säger hon: "Ja men ska vi inte vara hos Carro?".
Mitt svar: Men måste vi alltid vara där?
Jag kanske kan käka lunch där eller så men vi är alltid hos dom så fort det är nåt. Jag vet att hon inte vill flänga runt på jul , det slipper hon, men jag vill inte vara där. Jag vill heller inte flänga runt för jag har också barn, så i sånna fall får jag bosätta mig i morsans lägenhet. Just det, jag måste kolla om jag kan sova hos brorsan en natt så jag slipper sova i bilen. Nä det skulle jag inte behöva vilket som, men i alla fall.
Tanken var då som sagt att jag skulle få chans att åka och handla. Och han är inte hemma än. Blir tokig. Som vanligt prioriteras annat.
I morrn är det hemskt nog fredag. Helg igen (typ). Ledig i morrn igen... kanske man ska baka och ge bort till pensionärerna. Hmm.. får fundera på vad jag ska baka bara.
Söndag blir det jobb - dag. På lördag funderar jag på att åka till Övik och möta upp Jenny där. Träffas och fika, kanske julshoppa lite, vem vet. Länge sen jag träffade henne också.
Vi får se... Nä nu ska jag ta och irritera mig en stund.
Kram till er!
Så vad gjorde vi idag.. jo vi tog bilen och åkte över på mitt jobb *garv*... jag älskar mitt jobb så jag tänkte att dottern kan väl charma lös där.
Sitter där med dom som äter lunch och så börjar Emilia helt plötsligt peka på mina glasögon... hon menade på det att jag har glasögon men inte mina kollegor. Tillslut i all hast så får hon in fingret i ögat, mitt i prick.
Sedan dess har jag inte kunnat öppna mitt öga helt. Svider fortfarande. Hon gjorde det vid halv 1 så det är konstigt att det inte gått över än.
Ögat mår bäst då ögonlocket är stängt, men eftersom jag inte är trött så är det drygt att sitta med andra ögat öppet så jag funderade på om man skulle köra på Pirat-stilen i morrn. Men för att kunna göra det så krävs det att man kommer iväg på apoteket och handlar en ögonlapp. Men då händer det en rooooolig (ironi) grej.
Jo chauffören som skulle köra efter T hör inte av sig, så då ska han väl inte köra. Då fortsätter T. Vilket resulterar i att jag inte fått komma på apoteket och ej heller fått åka och handla. Affären stänger inte förrän 22. Men i alla fall. Det komiska i detta läge är... jag vet att jag säkert är schizo...men frågan är om inte T är det också. Ena dagen så säger han att han och B förra månaden körde in lite över 100000kr..vilket han var så nöjd med. Sen idag på telefonen så säger han att han fortsätter köra ikväll för det har gått dåligt för han i veckan. Det har gått 3 dagar på nya månaden. Han förväntar sig ibland som om allt ska bli bättre på så kort tid...?!?
Samma var ju alla diskussioner gällande vårat sk förhållande innan vi beslutade allt att vi måste kämpa för att få det bättre. Och så kunde det gå ett dygn och han kunde komma med kommentaren: Vårat förhållande har inte blivit bättre.
Men ursäkta.. ett dygn? Kan det blir bättre? och hur? med en knäpp med fingrarna?
Sen vette 17 om jag vill fira nån jäkla jul i år. Det är ju jul hos mamma i år. Men vi funderade på om man kanske inte ska fira jul just i lägenheten utan kanske någon annastans för att få komma ifrån lite. Men jag tänkte på faster B, men då visar det sig att hon ska vara hos sin dotter på jul. Och då jag pratar med syrran i telefonen så säger hon: "Ja men ska vi inte vara hos Carro?".
Mitt svar: Men måste vi alltid vara där?
Jag kanske kan käka lunch där eller så men vi är alltid hos dom så fort det är nåt. Jag vet att hon inte vill flänga runt på jul , det slipper hon, men jag vill inte vara där. Jag vill heller inte flänga runt för jag har också barn, så i sånna fall får jag bosätta mig i morsans lägenhet. Just det, jag måste kolla om jag kan sova hos brorsan en natt så jag slipper sova i bilen. Nä det skulle jag inte behöva vilket som, men i alla fall.
Tanken var då som sagt att jag skulle få chans att åka och handla. Och han är inte hemma än. Blir tokig. Som vanligt prioriteras annat.
I morrn är det hemskt nog fredag. Helg igen (typ). Ledig i morrn igen... kanske man ska baka och ge bort till pensionärerna. Hmm.. får fundera på vad jag ska baka bara.
Söndag blir det jobb - dag. På lördag funderar jag på att åka till Övik och möta upp Jenny där. Träffas och fika, kanske julshoppa lite, vem vet. Länge sen jag träffade henne också.
Vi får se... Nä nu ska jag ta och irritera mig en stund.
Kram till er!
Love it
Jag älskar den här butiken, den har allt, och det är billiga grejor till hemmet. Love it. Jäkla Anna som fick mig att gå hit ;-)
tisdag 1 december 2009
Jag har så tråkigt i all missär
Bara för att alla andra gör det... =)
1. Vad är klockan: 22:44
2. Vilket namn står på din legitimation: Tina Helene Bylund
3. Smeknamn: Kakan
4. Vad heter dina föräldrar: Sven-Erik och Elisabeth
5. Antal ljus på din senaste tårta: 25.. alldeles snart blir det en tårta med 26 ljus *huga*
6. Husdjur: Tama dammråttor och vilda silverfiskar
7. Hårfärg: Just nu är jag brun/rödhårig
8. Favoritfärger: Lila, grön, gul, svart och rosa
9. Piericing: Nej jag tatuerar mig hellre
10. Tatuering(ar): 6 st, men vill tatuera in Emilia och hennes födelsedata på kroppen
11. Födelseort: Härnösand
12. Bostadsort: Umeå
13. Nuvarande bostad: 4:a med Emilias pappa (flyttar till en 2:a i januari)
14. Har du varit kär: Ja man har ju varit dum som har varit det
15. Har du varit i någon annan världsdel: Nej det har jag inte..
16. Har du varit med om en bilkrasch: Ja 2 gånger,..2 gånger på sjukhus, 2 gånger med nackkrage.
17. 2 eller 4 dörrar (på bilen): 4 stycken
18. Kaffe eller glass: Kaffe för då vaknar jag till på dagen
19. Snuttefilt eller kramdjur: Jag hade kramdjur då jag var liten. Nu vill jag hellre att någon håller om en istället.
20. Salladsdressing: Rohde Island
21. Färg på strumporna: Vita oftast, och olika mönster och aldrig samma mönster på båda fötterna heller.
22. Lyckotal: 5 eller 6
23. Favoritfilm: Love Actually
24. Favoritcitat ur en film: ”Love, Actually is everywere”
25. Bästa semestern: Det blir väl den dagen jag får sällskap med ner till Ullared.
26. Favoritmat: Kyckling och fisk, gärna lax.
27. Bästa veckodagen: Fredag..
28. Senaste låt du lyssnat på: Någon gammal julmelodi på Spotify
29. Tandkräm: Sensodyn
30. Favorit TV-program: Desperate Houswives, finns inget som kan hindra mig från att se den på tv:n.
31. Favoritrestaurang: Loftet i Östersund
32. Favoritfågel: Påfågel?
33. Tycker inte om: Mitt utseende och mitt liv just nu.
34. Sport att titta på: Fotboll på sommaren, skidåkning på vintern (män i trikåer :-P)
35. Snabbmatsrestaurang: Oj.. om det nu ska vara någon så gud förbjude så är det gott med Max
36. Senaste sjukhusvistelse: 30/11 då pappa låg inne svårt sjuk.
37. Favoritdricka: Vatten eller juice med blandade frukter.
38. Vilken färg på väggarna i ditt sovrum: Den är gul i denna lägenhet.
39. Hur många gånger kuggade du på körkortet: Kuggade på teorin 1 gång, och på uppkörningen kuggade jag inte någon gång.
40. Vem/var är du om 10 år: Om 10 år jobbar jag kvar inom vården trots att jag borde utbilda mig till det jag vill vara. Sen kanske jag är kvar i Umeå eller så bor jag någon annanstans.Förhoppningsvis har jag minst 2 barn då.
41. Vem fick du senast e-mail från: Nåt idiotiskt mail om nåt som hänt på Facebook.
42. Har du någonsin blivit dömd för något brott: Ja
43. Om du fick ett enda kreditkort, vilken affär skulle du välja: Ullared
44. Vad gör du när du är uttråkad: Slösurfar och gör sådana här värdelösa listor.
45. Fras/ord du använder (för) ofta: ”Ja absolut”
46. Vän som bor längst från dig: Det blir Krille som bor i Gävle.
47. Vad retar du dig på: Gubbar i keps och tanter med glasögon.
48. Det bästa du vet: Att få massa kramar och jobba.
49. Läggdags: Helst 22 alltid 24
50. Vem tror du kommer att kommentera det här snabbast: Anna, Anders eller Jenny.
51. Vem/vilka tror du kommer låta bli att kommentera: Zandra
52. Vad är klockan: 23:06
53. Favorit Beatle: Paul Mc Cartney
54. Favoritspel: Tragiskt nog är det café world på facen
55. Favoritfilmmusik: Fields of golden med Eva Cassidy
56. Skostorlek: 40-42, beroende på vilken sorts skor det är
57. Syskon: Syster Malin, Broder Ante och Broder Robert
58. Favoritpålägg: Ägg
59. Om du var tvungen att skänka bort 25 000 till välgörenhet, vem skulle få dina pengar: Hjärt och lungfonde, Diabetesfonden eller cancerfonden. Dom 3 får väl dela på det då.
60. Vilket är det vackraste ordet/orden du vet: Kom får jag krama om dig, för du behöver det
61. Bästa bok du läst: Jenny av Jonas Gardell
62. Är du Internetberoende: Ja tyvärr, men då jag inte har så många vänner i Umeå att umgås med så blir det tyvärr så.
63. Favoritdjur: Hundar
64. Gillar du snö: Jag älskar snö.
65. Favoritglass: Oj… Jordgubb kanske?
66. När köpte du något åt dig själv sist: Oj det var länge sen, men måste köpa åt mig själv sedan då jag flyttat :-S
67. Är du långsint: Nja det beror på, har du sårat mig så hoppas jag att du ber om ursäkt ganska snart för då är jag inte långsint.
68. Favoritgrupp/artist: Oj det är blandat, just nu är det så
69. Vilken är din bästa egenskap: Arbetstrogen (kan man säga så?)
70. Vilket är ditt nästa mål i ditt liv: Att klara av att vara ensamstående mamma.
71. Skulle du döda en kattunge om du fick 20 000kr: Nej aldrig i livet
72. Vad gör du i sommar: Oj…det undrar jag med.. kanske bor jag i en stuga i Ullared ett par dar ;-)
73. Mest intressanta stad du varit i: Köpenhamn (inte så berest)
74. Vilket djur skulle du identifiera dig själv med: En giraff ;-)
75. Vad fascinerar dig mest hos andra människor: Humorn
76. Senaste pojkvännen/flickvännen: Tobba
77. Favoritgodis: Ingen direkt favorit egentligen.
78. Spelar du nåt instrument: Nej kan jag inte påstå.
79. Vilken/vilka sporter gillar du mest: well.. ;-)
80: Vilken person i hela världen skulle du helst vilja träffa, och varför: Min pappa, för han gick bort alldeles för tidigt.
81. Vilken film såg du på bio senast: Guldkompassen
82. Senaste köpta skiva: Köper folk skivor?? ;-)
83. Roligaste konserten: Smalare än Thord
84: Bästa känslan: Glädje
85. Samlar du på något: Damm tror jag
86. I sånt fall, vad: Kolla ovan
87. Är du feminist: Nej inte i trafiken i alla fall
88. Om du var ett instrument, vad skulle du vara då: Cello
89. Favoritskiva: I am Sasha Fierce
90. Bästa kompis: Jenny
91. Hur tror du att folk som ser dig på stan uppfattar dig: Klädkrock
92. Vad stör du dig mest på i detta ögonblick: Att jag tappat intresset för att promenera, men får inte chans att gå själv heller så då får jag inte gå hur jag vill.
93. Favoritlåt: Changes – Kelly och Ozzy Osbourne
95. Har du en mobiltelefon: Jajjemän, den går dåligt att ringa med. Enbart sms.
96. Vem är du kär i just nu: Jag förnekar sånna känslor, för man har ingenting för det.
97. Vad är det vackraste som finns: Min dotter Emilia.
98. Om du fick en resa helt gratis, vart skulle du åka då: För mig är det inte så viktigt att resa utomlands, utan Ullared räcker för mig.
99. Är du homo- eller bisexuell: Jag är mer bisexuell än homo, men är mer heterosexuell än bi.
100. Vad är klockan nu när du är klar: 23:33
1. Vad är klockan: 22:44
2. Vilket namn står på din legitimation: Tina Helene Bylund
3. Smeknamn: Kakan
4. Vad heter dina föräldrar: Sven-Erik och Elisabeth
5. Antal ljus på din senaste tårta: 25.. alldeles snart blir det en tårta med 26 ljus *huga*
6. Husdjur: Tama dammråttor och vilda silverfiskar
7. Hårfärg: Just nu är jag brun/rödhårig
8. Favoritfärger: Lila, grön, gul, svart och rosa
9. Piericing: Nej jag tatuerar mig hellre
10. Tatuering(ar): 6 st, men vill tatuera in Emilia och hennes födelsedata på kroppen
11. Födelseort: Härnösand
12. Bostadsort: Umeå
13. Nuvarande bostad: 4:a med Emilias pappa (flyttar till en 2:a i januari)
14. Har du varit kär: Ja man har ju varit dum som har varit det
15. Har du varit i någon annan världsdel: Nej det har jag inte..
16. Har du varit med om en bilkrasch: Ja 2 gånger,..2 gånger på sjukhus, 2 gånger med nackkrage.
17. 2 eller 4 dörrar (på bilen): 4 stycken
18. Kaffe eller glass: Kaffe för då vaknar jag till på dagen
19. Snuttefilt eller kramdjur: Jag hade kramdjur då jag var liten. Nu vill jag hellre att någon håller om en istället.
20. Salladsdressing: Rohde Island
21. Färg på strumporna: Vita oftast, och olika mönster och aldrig samma mönster på båda fötterna heller.
22. Lyckotal: 5 eller 6
23. Favoritfilm: Love Actually
24. Favoritcitat ur en film: ”Love, Actually is everywere”
25. Bästa semestern: Det blir väl den dagen jag får sällskap med ner till Ullared.
26. Favoritmat: Kyckling och fisk, gärna lax.
27. Bästa veckodagen: Fredag..
28. Senaste låt du lyssnat på: Någon gammal julmelodi på Spotify
29. Tandkräm: Sensodyn
30. Favorit TV-program: Desperate Houswives, finns inget som kan hindra mig från att se den på tv:n.
31. Favoritrestaurang: Loftet i Östersund
32. Favoritfågel: Påfågel?
33. Tycker inte om: Mitt utseende och mitt liv just nu.
34. Sport att titta på: Fotboll på sommaren, skidåkning på vintern (män i trikåer :-P)
35. Snabbmatsrestaurang: Oj.. om det nu ska vara någon så gud förbjude så är det gott med Max
36. Senaste sjukhusvistelse: 30/11 då pappa låg inne svårt sjuk.
37. Favoritdricka: Vatten eller juice med blandade frukter.
38. Vilken färg på väggarna i ditt sovrum: Den är gul i denna lägenhet.
39. Hur många gånger kuggade du på körkortet: Kuggade på teorin 1 gång, och på uppkörningen kuggade jag inte någon gång.
40. Vem/var är du om 10 år: Om 10 år jobbar jag kvar inom vården trots att jag borde utbilda mig till det jag vill vara. Sen kanske jag är kvar i Umeå eller så bor jag någon annanstans.Förhoppningsvis har jag minst 2 barn då.
41. Vem fick du senast e-mail från: Nåt idiotiskt mail om nåt som hänt på Facebook.
42. Har du någonsin blivit dömd för något brott: Ja
43. Om du fick ett enda kreditkort, vilken affär skulle du välja: Ullared
44. Vad gör du när du är uttråkad: Slösurfar och gör sådana här värdelösa listor.
45. Fras/ord du använder (för) ofta: ”Ja absolut”
46. Vän som bor längst från dig: Det blir Krille som bor i Gävle.
47. Vad retar du dig på: Gubbar i keps och tanter med glasögon.
48. Det bästa du vet: Att få massa kramar och jobba.
49. Läggdags: Helst 22 alltid 24
50. Vem tror du kommer att kommentera det här snabbast: Anna, Anders eller Jenny.
51. Vem/vilka tror du kommer låta bli att kommentera: Zandra
52. Vad är klockan: 23:06
53. Favorit Beatle: Paul Mc Cartney
54. Favoritspel: Tragiskt nog är det café world på facen
55. Favoritfilmmusik: Fields of golden med Eva Cassidy
56. Skostorlek: 40-42, beroende på vilken sorts skor det är
57. Syskon: Syster Malin, Broder Ante och Broder Robert
58. Favoritpålägg: Ägg
59. Om du var tvungen att skänka bort 25 000 till välgörenhet, vem skulle få dina pengar: Hjärt och lungfonde, Diabetesfonden eller cancerfonden. Dom 3 får väl dela på det då.
60. Vilket är det vackraste ordet/orden du vet: Kom får jag krama om dig, för du behöver det
61. Bästa bok du läst: Jenny av Jonas Gardell
62. Är du Internetberoende: Ja tyvärr, men då jag inte har så många vänner i Umeå att umgås med så blir det tyvärr så.
63. Favoritdjur: Hundar
64. Gillar du snö: Jag älskar snö.
65. Favoritglass: Oj… Jordgubb kanske?
66. När köpte du något åt dig själv sist: Oj det var länge sen, men måste köpa åt mig själv sedan då jag flyttat :-S
67. Är du långsint: Nja det beror på, har du sårat mig så hoppas jag att du ber om ursäkt ganska snart för då är jag inte långsint.
68. Favoritgrupp/artist: Oj det är blandat, just nu är det så
69. Vilken är din bästa egenskap: Arbetstrogen (kan man säga så?)
70. Vilket är ditt nästa mål i ditt liv: Att klara av att vara ensamstående mamma.
71. Skulle du döda en kattunge om du fick 20 000kr: Nej aldrig i livet
72. Vad gör du i sommar: Oj…det undrar jag med.. kanske bor jag i en stuga i Ullared ett par dar ;-)
73. Mest intressanta stad du varit i: Köpenhamn (inte så berest)
74. Vilket djur skulle du identifiera dig själv med: En giraff ;-)
75. Vad fascinerar dig mest hos andra människor: Humorn
76. Senaste pojkvännen/flickvännen: Tobba
77. Favoritgodis: Ingen direkt favorit egentligen.
78. Spelar du nåt instrument: Nej kan jag inte påstå.
79. Vilken/vilka sporter gillar du mest: well.. ;-)
80: Vilken person i hela världen skulle du helst vilja träffa, och varför: Min pappa, för han gick bort alldeles för tidigt.
81. Vilken film såg du på bio senast: Guldkompassen
82. Senaste köpta skiva: Köper folk skivor?? ;-)
83. Roligaste konserten: Smalare än Thord
84: Bästa känslan: Glädje
85. Samlar du på något: Damm tror jag
86. I sånt fall, vad: Kolla ovan
87. Är du feminist: Nej inte i trafiken i alla fall
88. Om du var ett instrument, vad skulle du vara då: Cello
89. Favoritskiva: I am Sasha Fierce
90. Bästa kompis: Jenny
91. Hur tror du att folk som ser dig på stan uppfattar dig: Klädkrock
92. Vad stör du dig mest på i detta ögonblick: Att jag tappat intresset för att promenera, men får inte chans att gå själv heller så då får jag inte gå hur jag vill.
93. Favoritlåt: Changes – Kelly och Ozzy Osbourne
95. Har du en mobiltelefon: Jajjemän, den går dåligt att ringa med. Enbart sms.
96. Vem är du kär i just nu: Jag förnekar sånna känslor, för man har ingenting för det.
97. Vad är det vackraste som finns: Min dotter Emilia.
98. Om du fick en resa helt gratis, vart skulle du åka då: För mig är det inte så viktigt att resa utomlands, utan Ullared räcker för mig.
99. Är du homo- eller bisexuell: Jag är mer bisexuell än homo, men är mer heterosexuell än bi.
100. Vad är klockan nu när du är klar: 23:33
måndag 30 november 2009
söndag 29 november 2009
skitsöndag
Känner mig så oälskad, värdelös och som skit.
Är ledsen, men det mår han väl bara bra av. För det är så rätt åt mig.
kanske är lika bra att man inte existerar. Underlättar för de flesta.
Är ledsen, men det mår han väl bara bra av. För det är så rätt åt mig.
kanske är lika bra att man inte existerar. Underlättar för de flesta.
fredag 27 november 2009
Fredag
Idag är det fredag, och ni kommunalare vet ju vad det betyder, Yeah baby, PAYDAY!!
Efterlängtad så in i hvetet.
Idag hade jag en sådan rolig dag på jobbet, först så ser jag till att jag blir minst en halvtimme sen genom att åka till helt fel tant.. första gången som jag blandar ihop efternamnen.
Men då fick jag stressa och det var skönt, vilket resulterade i att jag helt plötsligt låg 5 minuter före mitt schema :-)
Sedan jobbade jag med underbara kollegor idag, vi hade så roligt på lunchen och även efter deras lunch (slutade 12:30 idag). Dom har sån skön, snuskig humor, precis som jag gillar. :-D
Man får som tänka på annat verkligen då man är på jobbet.
Nä nu ska jag ta upp dottern som vaknat och sedan då hennes pappa kommit så ska jag åka och handla hade jag tänkt. Vill ju vara ifred någon gång.
Kram till er!
Efterlängtad så in i hvetet.
Idag hade jag en sådan rolig dag på jobbet, först så ser jag till att jag blir minst en halvtimme sen genom att åka till helt fel tant.. första gången som jag blandar ihop efternamnen.
Men då fick jag stressa och det var skönt, vilket resulterade i att jag helt plötsligt låg 5 minuter före mitt schema :-)
Sedan jobbade jag med underbara kollegor idag, vi hade så roligt på lunchen och även efter deras lunch (slutade 12:30 idag). Dom har sån skön, snuskig humor, precis som jag gillar. :-D
Man får som tänka på annat verkligen då man är på jobbet.
Nä nu ska jag ta upp dottern som vaknat och sedan då hennes pappa kommit så ska jag åka och handla hade jag tänkt. Vill ju vara ifred någon gång.
Kram till er!
torsdag 26 november 2009
Torsdag
Döm av min förvåning då jag vart inringd i morse. Första gången sen jag flyttade upp hit. Kändes bra att säga ja också. Fick jobb för i morrn också. Det är superbra.
Hann få ångest över att jag varit ledig i så pass många dagar.
Vill ju som jobba, främst då jag tycker om att göra det.
Fick ett samtal idag. Från ett företag som söker en person till en tjänst på 75-80% tjänst - Nattvak. Dom behövde personen typ nu och fram till i februari bara. Och jag har inte tackat ja till det än, för 3 månader är så kort tid. Hade det varit 6 månader så hade jag känt mig mer säker på att tacka ja. Men nu funderar jag fortfarande.
Jag får se... kan ju träffa han så jag får veta mer och få mer information om företaget.
Ska fundera som sagt.
Sen ringde Micke från dagis, då har Emilia feber igen, så det var till att vabba sista 1½-2 timmarna som jag hade kvar :-S Hon har kommit in i en helt annan fas nu har jag märkt. Hoppas den går till sig så att säga.. för det är en situation som jag inte vet hur jag ska göra som i.
Jag har börjat gilla Dead and Gone med Justin Timberlake. Blir bra ljud i bilen faktiskt.
Saknar baslådan, men men... inget jag får med mig i alla fall i separationen, så det kvittar.
Har insett att min önskelista inför julen börjat bli lång. Det är lite illa.
Vet inte om jag kommer våga lägga ut den här.. skäms lite.
Egentligen har jag inte så mycket att blogga om nu ikväll då T snart kommer hem. Ska fortsätta med photoshop och sen om jag kan göra det jag vill få fram.
Sen får man se om T fått lägenheten som han anmälde intresse för. Vi får se.
Lön i morrn :-)
Ta hand om varandra i helgen.
KRAM!
Hann få ångest över att jag varit ledig i så pass många dagar.
Vill ju som jobba, främst då jag tycker om att göra det.
Fick ett samtal idag. Från ett företag som söker en person till en tjänst på 75-80% tjänst - Nattvak. Dom behövde personen typ nu och fram till i februari bara. Och jag har inte tackat ja till det än, för 3 månader är så kort tid. Hade det varit 6 månader så hade jag känt mig mer säker på att tacka ja. Men nu funderar jag fortfarande.
Jag får se... kan ju träffa han så jag får veta mer och få mer information om företaget.
Ska fundera som sagt.
Sen ringde Micke från dagis, då har Emilia feber igen, så det var till att vabba sista 1½-2 timmarna som jag hade kvar :-S Hon har kommit in i en helt annan fas nu har jag märkt. Hoppas den går till sig så att säga.. för det är en situation som jag inte vet hur jag ska göra som i.
Jag har börjat gilla Dead and Gone med Justin Timberlake. Blir bra ljud i bilen faktiskt.
Saknar baslådan, men men... inget jag får med mig i alla fall i separationen, så det kvittar.
Har insett att min önskelista inför julen börjat bli lång. Det är lite illa.
Vet inte om jag kommer våga lägga ut den här.. skäms lite.
Egentligen har jag inte så mycket att blogga om nu ikväll då T snart kommer hem. Ska fortsätta med photoshop och sen om jag kan göra det jag vill få fram.
Sen får man se om T fått lägenheten som han anmälde intresse för. Vi får se.
Lön i morrn :-)
Ta hand om varandra i helgen.
KRAM!
onsdag 25 november 2009
Något positivt i all missär
Ringde kk idag... alltså kvinnokliniken.
Idag orkade jag inte med nåt mer skitsnack. Som tur var så fick jag prata med en väldigt sympatisk person (thank god!).
Hon såg i journalen samtidigt som jag berättade om hela kalaset och godtog INTE att få träffa samma läkare igen, ej heller att få en samtalstid med någon utav dom heller.
Så nu fick jag en tid den 4:de December :-D
En sten som lättat från hjärtat.
Jag tänker inte accepterad att bli flyttad fram och tillbaka mellan olika avdelningar nu, jag vill ha utrett om vad som är fel på min kropp, varför min kropp inte mår bra. För det gör den ju inte.
Ska i morrn också ringa till min doktor och begära blodprover för att utröna närmare om vad felet är.
Tänker inte ta nån skit nu. Jag vill må bra, min kropp vill må bra, det har den rätt till. Jag har rätt att få vara glad och trygg, inte orolig så att mina humörsvängningar speglar sig mot mitt barn och mina underbara vänner.
Sen saknar jag pappa så mycket.. saknar folk i Härnösand rent allmänt. Ni betyder mycket för mig.
Kram
tisdag 24 november 2009
måndag 23 november 2009
Begravningen
Allt är egentligen i en enda röra i huvudet. Men ska försöka skriva på ett sånt bra sätt som möjligt.Torsdag:
Skulle åka i väg till jobbet för jag började klockan nio. T går och kör fram bilen för jag lätt skulle kunna lasta in det jag skulle ha med mig ner till Härnösand och åka direkt efter jobbet.
När allt är lastat så startar inte bilen. Hur förtvivlad tror ni att jag var? klockan var nästan tjugo i 9. Sms.ar Maria och frågar om hon kunde jobba för mig för jag skulle inte kunna ta mig till jobbet.
Det kunde hon, ringer jobbet och förklarar läget för Madde. Men det var lugnt.
Vi bogserar bilen till taxiverkstaden och då ringer T till Falck och dom säger att i och med att vi bogserat bilen till verkstaden så gäller inte hyrbilsförsäkringen.
"Så om vi bogserar bort den till nåt ställe så gäller den då?" frågar T.
"Ja det gör den då" säger växelhäxan.
Så då bogserade vi den till macken knappt 100 meter bort. Ringde Falck igen och sen kom "Lillbiln´" Fraktade tillbaka oss till taxiverkstaden och sen var det klart med hyrbil och allt.
Skönt.. så slapp man åka buss eller bli hämtad.
Åkte förbi jobbet för jag ville förklara lite också vad som vart fel på bilen. Sen så var det skönt att få prata lite innan begravningen.
Åker sedan ner på eftermiddan. Mörkare och mörkare. Stannar i Ö-vik för att vila lite.
Rullar vidar mot Härnösand. Dåligt väder... men det har ju inte varit annat de senaste dagarna heller.
Åker till C för att pussa på mitt lilltroll som knappt märkte av mig tykte jag. Sen då hon var lagd så åkte jag vidare.
Det som var läskigt på torsdagkvällen/natten var att jag helt plötsligt var på toa så kände jag att mina ben började skaka som bara den. Jag hade upplevts som blek och annorlunda under kvällen, men just då började benen skaka som bara den, jag tänkte att dom fått nåt tuppjuck bara. Reste mig upp och föll ner på toaletten igen. Jag hade som ingen känsel från knäna och nedåt. Tårarna började rinna ner för kinderna. Jag vart ju orolig över varför det vart så.
Nog för att jag inte ätit; vissa dagar ingenting alls och knappt druckit någonting, men tänkte att de inte bara kunde bero på det.
Men benen fortsatte skaka och jag kunde inte gå upprätt. Fick hjälp att bli skjutsad hem. Hjälp upp för trappen till L's lägenhet. Benen kändes inge vidare.
Var väldigt lessen den natten, svårt att sova men då jag väl somnar så sover jag.
Fredag:
Vaknar av L's larm. Benen kändes sådär. Men hade svårt att stå. Men ville som inte be om hjälp eller så. (Tjurig). Sedan så åker L till sin släkt innan begravningen och jag skulle duscha och hitta kläder att ha. Sedan åka förbi C med kläder till Emilia som hon skulle ha. Hos C vart det såklart tjaffs med T som vanligt. Sedan gick tiden så fort, jag skulle ut till kyrkan för att ensam få se på pappa innan begravningen. Blir ju sen såklart då jag ska betala servitriserna och måste ta ut pengar innan.
Då jag kommer ut så kommer min syster ut ur församlingsgården. Jag visar fotografiet på pappa och hon bryter ihop. Jag skyndar mig in i kyrkan och får ännu frågan om jag orkar det.
Jag har inget val, för jag är fortfarande i chock över det faktum att han är borta.
Kommer in i kyrkan och får där träffa Margareta från Fonus.
"Är det bara du?" undrar hon.
"Ja det är bara jag, T avböjde i sista stund".
Jag ursäktar att jag är sen och får då höra att hon med blommorna inte har kommit än.
Så jag kunde i lugn och ro titta på pappa.
Jag står precis i mitten av kyrkan. Tittar fram mot kistan som står uppställd.
"Det här går bra, följ med mig" säger hon då.
Hon går fram och ska lyfta på locket... jag står kvar och tvekar.
Jag går fram ett par steg, men så fort hon tar i kistlocket för att öppna det så vänder jag mig om och går stegen tillbaka. Gnager lite på kameraväskan samtidigt som jag i samma veva vänder mig mot kistan igen och ser att hon nästintill öppnat locket helt och jag ser pappa panna och näsa. Då kommer tårarna igen.
Mina händer börjar skaka. Min underläpp lika så.
Helst av allt skulle jag vilja haft sällskap där, ett stöd som bara funnits där för mig.
Jag började sakta gå framåt med osäkra steg..Margareta möter mig halvvägs. Tar tag i min ena arm och lägger sin andra arm om min rygg och hjälper mig fram.
För varje steg jag tar så ser jag min pappa mer och mer.
Väl framme vid kistan så bryter jag ihop, mina knän skakar och jag klarar inte av att stå upp.
Jag faller ner på knäna skriker "Neeeeeej" med gråten i halsen; totalt förtvivlad.
Margareta försöker trösta, men jag är otröstbar.
Jag ser på pappa med tårarna rinnande nedför kinderna.
Men det var inte pappa. Sådär ser inte pappa ut. Inte min pappa.
Jag ville se pappa redan på söndan efter hans bortgång...men då vi inte fick det den gången så vart jag arg, för dom förändras så mycket på bara 14 dagar. Men folk ville som inte lyssna.
Inget stöd och totalt ledbruten.
Jag la min hand på pappas.. den var så kall så jag tog bort min på en gång.
Jag tittar ner i golvet och gråter högt.
Han ligger där alldeles kall med sjukhusarmbandet fortfarande på sig. I pappas kista låg det en nallebjörn till vänster om hans huvud. Han hade sin rutiga favoritfilt på sig så att han inte skulle frysa.
Teckningarna som han fått av alla barnbarn från tiden på sjukhuset låg på hans mage från bröstkorgens början ner över benen. Bilden på alla barnbarnen samlade låg på bröstkorgen närmast hjärtat.
"Din pappa verkar ha varit en underbar människa som hjälpt så många för det är otroligt många som har skänk pengar i hans namn."
"Han hade ett stort hjärta som alltid fanns där för alla och det är så orättvist att han var tvungen att lämna oss." säger Margareta.
Det finns inga ord som beskriver vad min pappa betydde för mig.
Jag har sedan födseln varit pappas flicka, och att behöva se sin pappa död vid 60 års ålder, är ett hårt slag mot min kropp.
När jag till slut måste säga åt mig själv att gå ut och ta luft för att över huvud taget kunna klara av begravningen så får jag hjälp av Margareta att resa mig upp. Jag håller handen på kistan och viskar "Älskar dig" till pappa. Hon hjälper mig bort från kistan. Jag blir ståendes på halva vägen för att samla kraft i kropp och sinne.
Jag går ut ur kyrkan. Är alldeles tom i tankar och sinne. Jag vet att jag vandrar mot min bil, träffr på Emma som ska sjunga. Men jag kommer inte ihåg vad jag säger till henne. Eller om jag över huvud taget säger något till henne. Kommer till bilen. Sätter mig i baksätet och börjar återigen att gråta.
Jag klarar inte av att gå in i församlingsgården där alla är, utan går in i kyrkan igen.
Känner i mina ben då jag precis kommit innanför portarna att jag håller på att falla ihop igen så jag sätter mig på en stol som är närmast utgången och ser hur blomsterkvinnan smyckar kistan och runt omkring. Samtidigt börjar Emma att testa ljudet i micken tillsammans med Solveig som är kantor. Då hon börjar sjunga "Håll mitt hjärta" så brast det ännu en gång.
Sitter och hulkar då Solveig kommer fram till mig. Ger henne skivan med de två låtar som jag vill ha spelade. Enya-låten under farvälet och Ozzy-låten efter farvälet då alla sitter ner som en slags tribute till min pappa från mig.
Sedan så fotade jag en del då allt var i ordninggjort.Han ligger där alldeles kall med sjukhusarmbandet fortfarande på sig. I pappas kista låg det en nallebjörn till vänster om hans huvud. Han hade sin rutiga favoritfilt på sig så att han inte skulle frysa.
Teckningarna som han fått av alla barnbarn från tiden på sjukhuset låg på hans mage från bröstkorgens början ner över benen. Bilden på alla barnbarnen samlade låg på bröstkorgen närmast hjärtat.
"Din pappa verkar ha varit en underbar människa som hjälpt så många för det är otroligt många som har skänk pengar i hans namn."
"Han hade ett stort hjärta som alltid fanns där för alla och det är så orättvist att han var tvungen att lämna oss." säger Margareta.
Det finns inga ord som beskriver vad min pappa betydde för mig.
Jag har sedan födseln varit pappas flicka, och att behöva se sin pappa död vid 60 års ålder, är ett hårt slag mot min kropp.
När jag till slut måste säga åt mig själv att gå ut och ta luft för att över huvud taget kunna klara av begravningen så får jag hjälp av Margareta att resa mig upp. Jag håller handen på kistan och viskar "Älskar dig" till pappa. Hon hjälper mig bort från kistan. Jag blir ståendes på halva vägen för att samla kraft i kropp och sinne.
Jag går ut ur kyrkan. Är alldeles tom i tankar och sinne. Jag vet att jag vandrar mot min bil, träffr på Emma som ska sjunga. Men jag kommer inte ihåg vad jag säger till henne. Eller om jag över huvud taget säger något till henne. Kommer till bilen. Sätter mig i baksätet och börjar återigen att gråta.
Jag klarar inte av att gå in i församlingsgården där alla är, utan går in i kyrkan igen.
Känner i mina ben då jag precis kommit innanför portarna att jag håller på att falla ihop igen så jag sätter mig på en stol som är närmast utgången och ser hur blomsterkvinnan smyckar kistan och runt omkring. Samtidigt börjar Emma att testa ljudet i micken tillsammans med Solveig som är kantor. Då hon börjar sjunga "Håll mitt hjärta" så brast det ännu en gång.
Sitter och hulkar då Solveig kommer fram till mig. Ger henne skivan med de två låtar som jag vill ha spelade. Enya-låten under farvälet och Ozzy-låten efter farvälet då alla sitter ner som en slags tribute till min pappa från mig.
Går sedan ner till kapprummet där jag hänger av jackan och halsduken. Ruth kommer fram och kramar om mig och alla tittar på mig med en blick som säger: "Jag vet inte vad jag ska säga, men jag lider med dig".
Tårarna forsar under kramen och jag sliter mig loss och går nedåt gången. Mot bänken som jag ska sitta på. Jag klarar inte av att se upp..för då jag går där så tänker jag:"Titta inte upp, för då ser dom dig inte". För varje blick som jag skulle möta så skulle jag aldrig sluta gråta. Tittar ner i golvet samtidigt som jag vandrar mot bänken. Märker inte av vilka som kommit dit för att säga farväl till pappa.
Sedn kommer världens längsta väntan. Dels innan klockorna börjar klämta men även efteråt. Sedan så börjar kantorn spela en melodi..då hör man fler och fler som börjar hulka. Jag orkar inte vara stark inför Emilia som by the way skötte sig exemplariskt i kyrkan. Jag gråter och gråter inför henne, och vanligtvis brukar hon sadistiskt nog bli glad då jag är ledsen, men denna gång så tittar hon på mig med sorgsna ögon och släpper inte blicken. Hon satt i Mattias famn enda fram till avskedet.
Nilsing pratar lite runt bortgången, hur pappa var som, att Nilsing känt pappa i typ 30 år eller mer. Sedan kommer första psalmen, "Härlig är jorden". Lars pratar lite mer om något som kommer ur bibeln. Sedan är det dax för Emma att sjunga. Då sätter jag huvudet i mina händer och har så svårt att gråta tyst.
Efter det kommer det svåraste jag någonsin varit med om. Avskedet.
Hur kan jag säga hejdå till pappa? Till min pappa. Hur ska jag orka vara stark?
Vi hade alla fått en ros var, även Emilia som hon bar på. Alla reste sig upp samtidigt. Jag tog Emilia i min famn och sa till henne med gråten i halsen att vi ska säga hejdå till morfar.
Mina knän börjar skaka... håller Emilia och stödjer mig samtidigt mot den främre bänkryggen. Stegar sakta fram mot kistan. Får känslan i kroppen som jag fått kvällen innan och innan begravningen, så jag släpper ner Emilia, håller henne i handen.
Jag ser min mamma ta farväl av sin livskamrat som hon känt i 39 år. Jag ser min syster bli alldeles utom sig av förtvivlan. Mina bröder är ledsna men sammanbitna. Jag kliver upp ett steg på det golv där kistan står. Jag tittar på skylten av guld som är fastskruvad med textraderna:
" Sven-Erik 1949-2009".
Emilia lägger sin ros på kistan strax efter att jag lagt ner min. Hon blir rastlös och springer neråt. Jag har ingen aning om vem som fiskar upp henne.. tror det var T..
I samma stund som hon går från kistan så viker sig mina ben under mig och jag faller ihop. Förtvivlad och otröstlig. Lägger min vänstra hand på kistan och gråter ut. DÅ struntade jag i vilka som fanns där, vilka som kunde höra. Just då var jag i min egen värld.
Ni kan inte förstå vad jag i det läget gick igenom. En person som i mina 25 år ALLTID funnits där. En person som jag trott ska finnas i mitt liv så länge som möjligt. Pappa dog då jag var 25 år. Man kan inte förstå förrän man går igenom det själv. När det sker finns inga ord. Finns inga ord som kan få min pappa tillbaka, inga ord som kan få mig att inte känna den totala hopplösheten som då existerar. Men det finns kramar.
Det första min kollega Maria gjorde på jobbet då hon fått veta att min pappa gått bort var att gå fram och ge mig en kram. Ord hjälper inte. Men kramar skänker mer tröst än något annat.
Då jag sitter där på knä, brevid kistan med ena handen mot kistans sida så går det så många tankar genom mitt huvud. Men främst finns ett ord som ständigt dyker upp: "Varför?".
Varför min pappa?
Min pappa ville leva.
Jag vet inte hur länge jag var nere på knä; ledbruten. Men plötsligt så kommer min faster B fram på min höger sida och min kusin A från min vänster sida och hjälper mig upp. Säger till A att jag inte orkar stå upp, jag har inte kraft att stå på mina egna ben. Dom hjälper mig till bänken så jag tillslut får sätta mig ner. Jag ser på de andra som går runt pappas kista. Som bugar och niger som sig bör inför den avlidne. Vissa säger några ord. Och det är så hårt att se hans kollegor, gamla kollegor, bästa vännen och goda vänner och bekanta att ta farväl.
Med vetskapen om att han aldrig kommer tillbaka. Att han inte kommer sitta på sin stol i köket då man kommer ner från Umeå nästa gång.
Då man kommer ner nästa gång så kan man inte tänka " Men pappa är bara på jobbet" för så kommer det inte att vara. Pappa kommer inte att vara på jobbet, han har slutat jobba nu.
Jag lägger ner ansiktet i händerna och lägger dom i sin tur ner på mina lår och hulkar, höga hulkar. Jag lägger märke till att bakom mig sitter C med pojkarna. Pojkar som är snart 9 år som förlorat sin farfar. Gråtandes och utom sig av förtvivlan. Hur går man vidare nu?
Då alla satt sig igen och man är utom sig av sorg. Så säger Lars några ord....sedan blir det tyst och så kommer den melodi som jag tillängnat min idol, pappa. Då..då fick jag se mina bröder bryta ihop ordentligt. Det kändes inte verkligt. Men den låten betydde mycket förr i alla fall 3 av 4 syskon. En sista psalm skulle också sjungas. "Tryggare kan ingen vara".
Och jag undrar en sak. Varför är det tvång på att psalmer ska sjungas av de sörjande? Varför inte av sångerskan eller någon som kyrkan står för? Det går inte att sjunga psalmer en sådan gång då man har sorg.
Sedan spelade kantorn en melodi som ett slags avslut. Klockorna klämtade och sedan vart det tyst och vi fick resa på oss. Det var över. Mina ben började darra när jag skulle gå ifrån den bänkrad där jag suttit. Jag går med ansiktet ner mot golvet. Jag känner hur kraften börjar ta slut och jag blir tvungen att stötta mot en bänk. L kommer och frågar hur det är, och om det var lika dant som kvällen innan.
"ja" hulkar jag fram. Hon går raskt och hämtar en stol till mig. Jag får sätta mig och .. ja jag finner inga ord.. tårarna forsar. Han betydde allt för mig.
Lena var snäll nog att ge mig en näsduk. Jag satt bra länge på stolen och då de flesta eller i stort sett alla gått ut ur kyrkan och in mot församlingsgården så får jag hjälp av L att stiga upp. Går mot kistan. Faller på knä. Emilia och T står brevid mig och jag säger till Emilia att vi måste säga hejdå till morfar. Hon vinkar ivrigt med sin vänstra hand mot kistan och mot fotot på morfar som står ovanpå. T tar Emilia och går ut ur kyrkan.
Allting känns så overkligt. Det känns som ett stort jävla dåligt skämt.
L går och hämtar min jacka. Hon hjälper mig upp från golvet och sedan går vi armkrok in mot församlingsgården.
Tog av mig jackan, och halsduken och tog Emilia i hand och gick mot min plats.
Då tårtan serverats så ger jag nästan hela min bit till Emilia uppskuren. Jag hade ingen matlust. Jag bara satt och stirra. Prästen Lars läste upp en del av bunten med alla som skänkt.
Sedan kom kakan in. Efter kakan så gick jag ut till min farfar Eric's grav. Där hade dom lagt alla blomsteruppsättningar som stått runt kistan i kyrkan.
Då pappa ska kremeras så valde vi att lägga blommorna där. Det vart så fint.
Jag har alltid vart dåligt på att prata med farfar då jag väl är på hans grav och hälsar på. Min farfar dog det år jag skulle fylla 4 så jag kommer inte ihåg honom. Kanske därför?
Kommer dit och säger hej. Och pratar om att "Nu har ni äntligen fått återförenats". Sedan blir det stopp. Jag vet att det inte är dumt att prata, men jag känner mig dum då jag sitter där. Så jag börjar sjunga den melodi som spelades under avskedet. Det var det enda jag kom på just då. Satt länge där och nynnade på meodin. De flesta hade åkt då jag kommer tillbaka till församlingsgården. Några släktingar var kvar, så man fick chans att prata lite med dom, men just då så var allt en enda röra i mitt huvud.
Känslomässig storm.
Det var skönt att det var över, men otroligt att det över huvud taget hade skett.
Fick chans att säga hejdå till vissa. Bland annat en som sa att alla sörjer vi, men att det var mest synd om min syster. Kan någon förklara det för mig? Varför är det mest synd om henne? Borde det inte vara mer synd om mamma? mamma som förlorat sin livskamrat.
Ibland blir man fundersam.
Fick chans att prata med min bästa morbror som precis flyttat till stor-Stockholm med sin fru då alla barnen bor där nere nu. Vi pratade, kramades och så frågade jag hur flytten hade gått och så. Jag berättade att jag snart skulle flytta i januari. "Jaha vart flyttar ni då?" undrar han då.
Och då kändes det för första gången skamset och jobbigt att säga " Nej jag och Emilia flyttar".
Han blir genast orolig och vill veta vad som hänt och varför det gått så pass långt att ett sådant beslut har fattats. "Vet du det är en lång historia och just idag så orkar jag inte ta upp det, jag är här för att sörja min far idag". Och det respekterade han.
Det vart ett långt inlägg idag märkte jag. SÅ ni har väl somnat vid det här laget.
Känslor är svårt att få nerskrivet nu när allt egentligt är i en enda röra.
Saker som hände senare på kvällen och dagen efter tar jag vid ett annat tillfälle. Jag har fått skriva av mig en del i alla fall.
Sov gott och ta hand om varandra.
Kram!
Jahaja
Alltså klockan är ganska mycket egentligen. Har massor jag vill skriva, men är för hungrig för att orka. För omotiverad och värdelös för att ens kunna tänka ut vad jag vill förmedla för dagen. Jag vill ju blogga om begravningen, men får återkomma då jag har någon bild dessutom att visa upp. Men som sagt det kommer nu till veckan.
Då var det måndag, idag blir det hemfärd till Umeå igen...*suck* känner mig heller inte motiverad för det.
Idag har jag varit till Lena på fika. Var länge sen vi sågs bara hon och jag, så det var skönt att få snacka lite.
Nä nu ska man sova då. Ta hand om er, och håll tummarna för att det är bra väder i morrn nu då.
kram
Då var det måndag, idag blir det hemfärd till Umeå igen...*suck* känner mig heller inte motiverad för det.
Idag har jag varit till Lena på fika. Var länge sen vi sågs bara hon och jag, så det var skönt att få snacka lite.
Nä nu ska man sova då. Ta hand om er, och håll tummarna för att det är bra väder i morrn nu då.
kram
fredag 20 november 2009
Då var det över
Bloggar från mobilen så det blir inget långt inlägg. Har dator men inget internet. Begravningen är gjord nu. Fy fan va jobbigt det var. Innan begravningen så skulle jag se pappa. Jag bröt ihop då jag såg honom ligga där. Det där var inte pappa, inte min pappa. Jag sjönk ihop och landade på mina knän, tittandes på honom, skrek ut min förtvivlan över hur fel det var. Han låg där, totalt olik sig. Alldeles kall med sjukhusarmbandet fortfarande på sig. I pappas kista låg bredvid hans huvud till vänster om honom en nallebjörn. Han hade sin favoritfilt på sig så han inte skulle frysa. Barnens teckningar låg på hans kropp från bröstkorgen ner på benen. Bilden på alla barnbarnen låg på bröstkorgen närmast hjärtat. Jag var själv. Ingen som trösta mig förutom den otroligt underbara margareta på fonus. "Din pappa verkar ha varit en underbar människa som hjälpt så många, för det är otroligt många som har skänkt pengar i hans namn". "Han hade ett stort hjärta och det är så otroligt och orättvist att just han var tvungen att lämna oss". Det finns inga ord som beskriver vad pappa betydde för mig. Jag vill så gärna skriva mer om begravningen, tankar, rädslor och ben som inte ville bära mig alls idag. Men det får bli då jag har dator med internet igen. Kram till er!
torsdag 19 november 2009
Saknar min solstråle
Saknar min solstråle som brukar få mig att le då jag är ledsen. Hon är nu i Härnösand sedan igår hos min underbara svägerska och har det så bra.. Men saknar henne så enormt att det gör ont i hjärtat. Men i morgon kväll får jag pussa på henne igen.
bjuder på denna
Bjuder på denna bild trots att jag är så lessen idag... inte många timmar kvar nu *snyft*
söndag 15 november 2009
Måste pigga upp mig själv
Bjuder på denna bild. Hon tyckte det var roligt tills jag tog fram mobilen: 
lördag 14 november 2009
Förvirrad
Har blivit så förvirrad idag.. skönt man har Jenny att vädra tankar med... Älskar dig vännen, synd att du bor så långt bort. Behöver dig då inte så många andra ställer upp. många har tagit avstånd har jag märkt.
Sitter och tänker om och om igen på pappa.
Är så arg på Sundsvalls sjukhus.
Pappa hade ju baknat upp ur respiratorn, kommit så långt att han fått en talkanyl.
Sen kom dom på att testa han att koppla ur han från respiratorn lite så att han får träna upp sig att andas själv.
Felet dom gjorde den dagen han dog var att dom kopplade han ur respiratorn 3 gånger, dom sista 2 gångerna var på 10 respektive 20 minuter :-O
På 10 minuters bortkopplingen så hade sköterskan sagt på ett otrevligt sätt:" nej det är inte för mycket, han behöver träna sig"
Tredje och sista gången så hade han haft jobbigt att få åt sig andan då han försökte kämpa själv, då mamma frågade den manliga sköterskan hur länge han ska ligga utan så frågade han hur lång tid han hade legat.."20 minuter" hade morsan svarat då.. "Oj" hade sköterskan sagt och gått direkt till pappa och kopplat in respiratorn igen..det var ju alldeles för lång tid tyckte han. Främst om det var typ första eller andra dagen som dom testat och koppla ur han.
Sedan kommer läkaren och pratar med mamma och resterande familj (utom ena brorsan och mig) om att han tyckte att det började se bra ut, att det ser ut att vända och att vi kanske kan börja se framåt.
Det som sedan sker är helt overkligt.
Ca en halvtimma efter att läkaren varit och pratat med dom så får pappa sitt första hjärtstopp. Som dom dock får ordning på. Ca en halvtimma efter det så får han nästa hjärtstopp.
Vid det laget så ringde syrran och säger att pappa fått hjärtstopp och att dom håller på att arbeta på honom, för då hade han klarat av första stoppet.
Plötsligt säger syrran:" Jag ringer dig snart för läkaren kommer nu".
Exakt 19:38 ringer syrran. Slänger mig på telefonen och det första jag hör är gråt i bakgrunden och en syster som säger gråtandes:"Neeej".. Då hade dom försökt att återupplivat pappa i 34 minuter.
Då bryter jag ihop och jag kan som inte förstå riktigt vad som hänt.. blir som i chock.
"Han klarade sig inte" får min syster fram.
Jag skriker ut min förtvivlan.. men tänk er.. man sitter 25 mil ifrån. Även om jag inte kunnat göra något om jag varit där så är det just själva grejen att jag inte fanns där, jag fick inte chans att säga hur mycket jag älskade honom. Fick inte chans att visa min familj att jag fanns där för dom.
Och det enda jag får ut i det läget är: "Skämtar du?". Jag fick inte fram nånting annat.
"Nej jag skämtar inte" snyftar min syster fram.
Jag lägger på i all hast, springer in till sovrummet, lägger mig i sängen och gråter i minst 1½ timma.
På bara några sekunder så rasar min värld samman. Jag har ju sedan födseln varit pappas flicka, och det går inte in i mitt huvud att han är borta. Allt känns så overkligt. Som ett stort jävla dåligt skämt.
Å det enda jag vill göra nu är att skrika.. skrika mig hes, skrika mig tom..skrika ut min förtvivlan, min rädsla, bara låta tårarna forsa.
Och det värsta... det värsta är... jag känner att jag inte har någon att vända mig till.
Självklart Jenny... men henne kan man inte ringa varje dag och varje gång man är lessen.
Nästan alla på jobbet vet om det. Och dom som vet.. dom ser man undviker helst ögonkontakt, utom Maria som kom fram och kramade mig. Och det är ju skitjobbigt att alla vet men ingen vågar fråga ens hur det är, bara en sån sak.
Vänner undviker en helst.
Självklart förstår jag att dom förstår att ingenting som dom kan säga kommer få min pappa tillbaka. Men jag behöver bara nån som ringer och frågar hur det är. So what om jag blir lessen och börjar gråta, låt mig få göra det då. Finns där för mig, för jag har ju ingen annan.
Ingen annan som vill finnas där för mig och lyssna på mig utan att prata om dom själva. Lyssna på mig, låt mig få skrika om det är så, bara ni finns där.
Krama om mig då vi ses, låt inte mig släppa taget för jag behöver tryggheten. För nu är det så jobbigt.
Dels separationen..och så detta på alltihopa. Hade mycket att bära på mina axlar...men nu har detta totalt sänkt mig.. slagit ner mig i grunden. Fått mig att känna mig så där värdelös som jag är.
Fredag den 20:de november kl 11 är det begravning. Jag har ju bestämt mig för att se pappa innan begravningen för jag fick ju aldrig se honom de dagar jag var nere efter dödsfallet. Jag såg ju även svärfar före begravningen, det ångrar jag, jag skulle nog ha behållt den minnesbild som jag hade utav honom.
Och egentligen vet jag inte om jag är stark nog att se pappa. Men jag måste..tror jag måste för att kanske kunna förlåta mig själv, för att jag inte fanns där nere i Sundsvall den kvällen.
Kunna förlåta mig själv för att mina sista ord till pappa var: "Schh, försök inte att prata, du måste vila dig, det har varit en lång dag, jag kommer tillbaka till dig senare, Älskar dig"... och det värsta där... jag kom ju inte tillbaka...jag hade velat säga så mycket mer. Berättat så mycket mer för honom om vad som händer i mitt liv. Berättat för honom hur mycket jag älskade honom.
Ångest att jag har känslan över att min syster vart sur för att jag inte kunde stanna där nere då han låg där. Som om hon är besviken på mig.
Nu i flera nätter har jag inte kommit i säng i tid, antingen har jag somnat i soffan (dock inte till bolibompa ;-) eller så har jag bara suttit och surfat, lyssnat på musik eller bara varit. Inte vågat sova. Igår tex så somnade jag kl 3. Klockan ringde halv 6 för jag skulle upp på jobbet och iväg med Emilia på dagis först. Jag somnade vid fel tidpunkt på jobbet (alltså inte på lunchen).. men tror inte att någon märkte det.
Undviker sömnen så mycket jag kan. Undviker att äta om det går.. allting går bara utför ändå, så varför äta? Inget blir ju bättre utav det. Mat löser inget.
Å det enda som de söta tanterna och farbröderna säger på jobbet är:"Hur är det egentligen? du ser ut som om du har sovit dåligt"...
I look like hell. Kanske lika bra att camen inte funkar.
Tv:n gick ju sönder härom dagen. Man kan bara lyssna på tv:n genom dvd:n och förstärkaren. Men tv:n visar inget program.
Den dog samma tidpunkt som pappa fick åka in med ambulans nu sist.
Så nu vart flytten i januari dyrare. Som om man inte hade nog med möbler som man behöver köpa, ska man behöva köpa ny tv också.
Idag kom Carola på jobbet och frågade mig om lite olika arbetspass. Tog på mig onsdagkväll och torsdag-dag. Tog också på mig lördagen, men så frågar hon om jag hinner det. Jo jag hinner svarar jag, bara att jag åker hem på fredag efter begravningen.
"Men orkar du det?"frågar hon då.. och då får hon ett svar som jag aldrig trodde skulle komma ut ur min mun,
"Nej det gör jag inte rent mentalt".
Så jag hoppas att det behövs arbetskraft på måndag och tisdag, för att sitta hemma får jag tuppjuck utav. Då måste jag ju tänka.
Denna låt betyder väldigt mycket för mig just nu, det är min gråtlåt just nu:
Pappa jag älskar dig!
Och då allting skedde så plötsligt så får jag inte fram de ord jag behöver få fram på papper. Hjälp mig. Vill så gärna läsa något för dig. Varför är det så svårt denna gång?
Sitter och tänker om och om igen på pappa.
Är så arg på Sundsvalls sjukhus.
Pappa hade ju baknat upp ur respiratorn, kommit så långt att han fått en talkanyl.
Sen kom dom på att testa han att koppla ur han från respiratorn lite så att han får träna upp sig att andas själv.
Felet dom gjorde den dagen han dog var att dom kopplade han ur respiratorn 3 gånger, dom sista 2 gångerna var på 10 respektive 20 minuter :-O
På 10 minuters bortkopplingen så hade sköterskan sagt på ett otrevligt sätt:" nej det är inte för mycket, han behöver träna sig"
Tredje och sista gången så hade han haft jobbigt att få åt sig andan då han försökte kämpa själv, då mamma frågade den manliga sköterskan hur länge han ska ligga utan så frågade han hur lång tid han hade legat.."20 minuter" hade morsan svarat då.. "Oj" hade sköterskan sagt och gått direkt till pappa och kopplat in respiratorn igen..det var ju alldeles för lång tid tyckte han. Främst om det var typ första eller andra dagen som dom testat och koppla ur han.
Sedan kommer läkaren och pratar med mamma och resterande familj (utom ena brorsan och mig) om att han tyckte att det började se bra ut, att det ser ut att vända och att vi kanske kan börja se framåt.
Det som sedan sker är helt overkligt.
Ca en halvtimma efter att läkaren varit och pratat med dom så får pappa sitt första hjärtstopp. Som dom dock får ordning på. Ca en halvtimma efter det så får han nästa hjärtstopp.
Vid det laget så ringde syrran och säger att pappa fått hjärtstopp och att dom håller på att arbeta på honom, för då hade han klarat av första stoppet.
Plötsligt säger syrran:" Jag ringer dig snart för läkaren kommer nu".
Exakt 19:38 ringer syrran. Slänger mig på telefonen och det första jag hör är gråt i bakgrunden och en syster som säger gråtandes:"Neeej".. Då hade dom försökt att återupplivat pappa i 34 minuter.
Då bryter jag ihop och jag kan som inte förstå riktigt vad som hänt.. blir som i chock.
"Han klarade sig inte" får min syster fram.
Jag skriker ut min förtvivlan.. men tänk er.. man sitter 25 mil ifrån. Även om jag inte kunnat göra något om jag varit där så är det just själva grejen att jag inte fanns där, jag fick inte chans att säga hur mycket jag älskade honom. Fick inte chans att visa min familj att jag fanns där för dom.
Och det enda jag får ut i det läget är: "Skämtar du?". Jag fick inte fram nånting annat.
"Nej jag skämtar inte" snyftar min syster fram.
Jag lägger på i all hast, springer in till sovrummet, lägger mig i sängen och gråter i minst 1½ timma.
På bara några sekunder så rasar min värld samman. Jag har ju sedan födseln varit pappas flicka, och det går inte in i mitt huvud att han är borta. Allt känns så overkligt. Som ett stort jävla dåligt skämt.
Å det enda jag vill göra nu är att skrika.. skrika mig hes, skrika mig tom..skrika ut min förtvivlan, min rädsla, bara låta tårarna forsa.
Och det värsta... det värsta är... jag känner att jag inte har någon att vända mig till.
Självklart Jenny... men henne kan man inte ringa varje dag och varje gång man är lessen.
Nästan alla på jobbet vet om det. Och dom som vet.. dom ser man undviker helst ögonkontakt, utom Maria som kom fram och kramade mig. Och det är ju skitjobbigt att alla vet men ingen vågar fråga ens hur det är, bara en sån sak.
Vänner undviker en helst.
Självklart förstår jag att dom förstår att ingenting som dom kan säga kommer få min pappa tillbaka. Men jag behöver bara nån som ringer och frågar hur det är. So what om jag blir lessen och börjar gråta, låt mig få göra det då. Finns där för mig, för jag har ju ingen annan.
Ingen annan som vill finnas där för mig och lyssna på mig utan att prata om dom själva. Lyssna på mig, låt mig få skrika om det är så, bara ni finns där.
Krama om mig då vi ses, låt inte mig släppa taget för jag behöver tryggheten. För nu är det så jobbigt.
Dels separationen..och så detta på alltihopa. Hade mycket att bära på mina axlar...men nu har detta totalt sänkt mig.. slagit ner mig i grunden. Fått mig att känna mig så där värdelös som jag är.
Fredag den 20:de november kl 11 är det begravning. Jag har ju bestämt mig för att se pappa innan begravningen för jag fick ju aldrig se honom de dagar jag var nere efter dödsfallet. Jag såg ju även svärfar före begravningen, det ångrar jag, jag skulle nog ha behållt den minnesbild som jag hade utav honom.
Och egentligen vet jag inte om jag är stark nog att se pappa. Men jag måste..tror jag måste för att kanske kunna förlåta mig själv, för att jag inte fanns där nere i Sundsvall den kvällen.
Kunna förlåta mig själv för att mina sista ord till pappa var: "Schh, försök inte att prata, du måste vila dig, det har varit en lång dag, jag kommer tillbaka till dig senare, Älskar dig"... och det värsta där... jag kom ju inte tillbaka...jag hade velat säga så mycket mer. Berättat så mycket mer för honom om vad som händer i mitt liv. Berättat för honom hur mycket jag älskade honom.
Ångest att jag har känslan över att min syster vart sur för att jag inte kunde stanna där nere då han låg där. Som om hon är besviken på mig.
Nu i flera nätter har jag inte kommit i säng i tid, antingen har jag somnat i soffan (dock inte till bolibompa ;-) eller så har jag bara suttit och surfat, lyssnat på musik eller bara varit. Inte vågat sova. Igår tex så somnade jag kl 3. Klockan ringde halv 6 för jag skulle upp på jobbet och iväg med Emilia på dagis först. Jag somnade vid fel tidpunkt på jobbet (alltså inte på lunchen).. men tror inte att någon märkte det.
Undviker sömnen så mycket jag kan. Undviker att äta om det går.. allting går bara utför ändå, så varför äta? Inget blir ju bättre utav det. Mat löser inget.
Å det enda som de söta tanterna och farbröderna säger på jobbet är:"Hur är det egentligen? du ser ut som om du har sovit dåligt"...
I look like hell. Kanske lika bra att camen inte funkar.
Tv:n gick ju sönder härom dagen. Man kan bara lyssna på tv:n genom dvd:n och förstärkaren. Men tv:n visar inget program.
Den dog samma tidpunkt som pappa fick åka in med ambulans nu sist.
Så nu vart flytten i januari dyrare. Som om man inte hade nog med möbler som man behöver köpa, ska man behöva köpa ny tv också.
Idag kom Carola på jobbet och frågade mig om lite olika arbetspass. Tog på mig onsdagkväll och torsdag-dag. Tog också på mig lördagen, men så frågar hon om jag hinner det. Jo jag hinner svarar jag, bara att jag åker hem på fredag efter begravningen.
"Men orkar du det?"frågar hon då.. och då får hon ett svar som jag aldrig trodde skulle komma ut ur min mun,
"Nej det gör jag inte rent mentalt".
Så jag hoppas att det behövs arbetskraft på måndag och tisdag, för att sitta hemma får jag tuppjuck utav. Då måste jag ju tänka.
Denna låt betyder väldigt mycket för mig just nu, det är min gråtlåt just nu:
Pappa jag älskar dig!
Och då allting skedde så plötsligt så får jag inte fram de ord jag behöver få fram på papper. Hjälp mig. Vill så gärna läsa något för dig. Varför är det så svårt denna gång?
torsdag 12 november 2009
Snart helg
I morgon är det fredag, på lördag är det en vecka sedan pappa gick bort.
Känns fortfarande overkligt, speciellt nu... eftersom jag är så van att träffa pappa då man åker hem till Härnösand, finns mycket jag kommer sakna men främst de spontana kvälls-samtalen då mamma jobbar och han har lite att göra.
Inga fler samtal..
Jag har bestämt mig för att läsa upp en sak på fikat efter begravningen, men finner inga ord, många har sagt att jag ska tala ur hjärtat... men vill ha saker och ting uppskrivet utifall att jag inte skulle klara av det och att prästen måste läsa upp det...
Hoppas orden kommer i helgen.
Känns fortfarande overkligt, speciellt nu... eftersom jag är så van att träffa pappa då man åker hem till Härnösand, finns mycket jag kommer sakna men främst de spontana kvälls-samtalen då mamma jobbar och han har lite att göra.
Inga fler samtal..
Jag har bestämt mig för att läsa upp en sak på fikat efter begravningen, men finner inga ord, många har sagt att jag ska tala ur hjärtat... men vill ha saker och ting uppskrivet utifall att jag inte skulle klara av det och att prästen måste läsa upp det...
Hoppas orden kommer i helgen.
Pappa jag älskar dig!
Sitter nu och beställer kort.. dels korten från sjukhusvistelsen för han... sen också kortet på honom förstorad som ska finnas i tavelram på kistan nästa fredag.
Nu är den en vecka kvar till begravning.
Jag gråter.
Delar med mig av min sista officiella bild på pappa. Bilder från sjukhusvistelsen orkar jag inte dela med mig, nog jobbigt som det är.
tomma tankar
Försöker skriva ihop det som jag ska läsa på fikat efter begravningen. Men det kommer inga ord. Jag är helt tom.
Nu vart det som svart på vitt
I tidningen så är det 2 hjärtan som går ihop lite som dessutom är sådär röd/rosa. Vet inte varför det ser ut som det gör på bilden.
Älskade pappa.
Jäkla skit
Hade skrivit långt inlägg som jag ville att det skulle publiceras, men då kukar telefonen ur. Så jag ska bara säga att ni är inte bortglömda, har ett långt inlägg, men återkommer efter lite sömn.
Kram till er.
Kram till er.
måndag 9 november 2009
Kaos
Ja då var det måndag.
Jag kom till Robert.. vi säger så här.. jag la mig i soffan för att försöka sova strax efter kl 5 i morse. Kroppen ville och behövde sova, sinnet orkade inte. Men jag däckade. Vaknade strax innan 9. Eller telefonen ringde vid 8 men jag var inte i mina sinnens fulla bruk för att ens svara.. jag var så förvirrad så jag uppfattade inte först vad som lät.
Senare så visade det sig att det var Fonus, så jag ringde upp han på Fonus, så vi ska vara där på möte 14.30 och gå igenom allt. Fixa in annons i tidningen så att folk vet så mamma slipper jobbiga frågor. Var nog jobbigt för henne igår med alla samtal, plus telefonförsäljare.
Usch.
Igår var ingen bra dag, man som fattar inte.. det har inte gått upp för mig att pappa är borta. Och då jag ser på bilderna från sjukhuset, och främst sista bilden där han ser så lessen ut.. det skär i mitt hjärta ska ni veta.
Jag har sån ångest, ångest över att jag inte var där då han dog, utan var i Umeå.. det kändes så fel. Fan fan fan, varför var jag inte där?
Jag vet att jag inte hade kunnat göra något, men du hade kunnat känna att jag fanns där. Min familj har haft en slags "påhälsning" av pappa. Känslan av att han varit nära. Inte jag... varför vill han inte vara nära mig och på sitt sätt visa för mig att "Jag finns här vid din sida".
Jag är så sorgsen....tror inte jag var sånt bra sällskap hos Jenny igår, för det var så mycket tankar som snurrade i mitt huvud. Kunde som inte tänka eller prata klart. Förlåt vännen.
Jag är bara så tom...
Nä nu måste jag gå och duscha och sedan åka och hämta mina syskon och mamma och åka ner på Fonus.
Kram till er som skickat sms till mig med stöttning. Ni betyder mycket för mig.
kram
söndag 8 november 2009
Sorgens dag
Hade tidigare idag skrivit ett långt inlägg men det sparades inte ens, så då vart man förtvivlad bara därför.
Idag var ju tanken att vi skulle titta på pappa.
Innan jag lämnar stan så sitter jag i bilen vid gamla försäkringskassan.. bryter ihop... alltså jag ska inte köra bil, men jag orkar som inget annat. Jag måste ju. Vill inte förlita mig på att mina vänner ska finnas där för mig när som helst. Jag skulle helst inte vara i trafiken idag, eller igår,... eller i morrn.
Men hur som helst, då ingen heller erbjuder sig så blir man som pappa var, man ber inte om den sortens hjälp, för mig känns det som ett nederlag.
Åker ner och hem från sjukhuset i ren dvala.
Speciellt hem, minns inte hur jag kom till mamma och Malin.
Kommer ner på sjukhuset och möter upp Ante, Carro och hennes mamma Anncha.
Kommer in på IVA och s'ger att vi skulle få titta på pappa idag för Thomas hade lovat oss det igår att någon här uppe på iva skulle följa med oss ner så vi fick säga hej då.
Då blir vi förpassade in i anhörigrummet och så kommer en sköterska och säger att vi inte kan få träffa pappa idag. Det är helg och dom är färre personal på helgen så det finns ingen som kan följa oss dit ner där han ligger...det enda jag har i huvudet är kyldisken, jag kommer inte ihåg vad det heter..pinsamt nog.
Sen så fanns det tydligen ingen där nere som kan ta emot oss för att dom på iva kommer minsann inte in där. Men då tänkte jag såhär: Så om någon dör på en söndag; får den personen ligga i korridoren då? eftersom ingen kommer in där på helgen?
Det måste ju för fan finnas jour? För hon sa också det att det finns en kurator som jobbar som var nere på iva nu då vi var där, men som var upptagen i ett krisläga... sedan såg vi även att en präst kom in på avdelningen, så någon har ju uppenbart avlidit, vad gör dom då med honom eller henne? Får denne en kölapp runt foten och får vänta tills på måndag morgon?
Blir så förbannad... här har man åkt ner, och tro mig, jag ser hellre pappa nu då pappas ögon och kinder inte har hunnot sjunka in..för i samband med begravning vill man inte se det. Gjorde det förra året, den minnesbilden finns där än från Björn. Jag ångrar på ett sätt att jag såg han.
Sen hos morsan så förde jag över bilderna från hennes digitalkamera till min dator så jag kan skicka efter bilderna, för det har ju tagits bilder på han nu då han har legat inne.
Sen ska jag se om brorsan blir i sundsvall inatt hos sin kärlek, jag tänkte börja fnula på ett tal som jag ska läsa på begravningen för pappa.
Vi ska ju till Fonus i morrn, morsan och alla syskon. Måste fixa med dödsannonsen. Ju tidigare vi fixar annonsen desto större chans till en begravning innan december månad. December månad är nog jobbig ändå.
Vi kommer ha begravningen i domkyrkan.. och den kommer vara öppen för alla.
Nä nu ska jag surfa vidare.
Kram till er alla!
Idag var ju tanken att vi skulle titta på pappa.
Innan jag lämnar stan så sitter jag i bilen vid gamla försäkringskassan.. bryter ihop... alltså jag ska inte köra bil, men jag orkar som inget annat. Jag måste ju. Vill inte förlita mig på att mina vänner ska finnas där för mig när som helst. Jag skulle helst inte vara i trafiken idag, eller igår,... eller i morrn.
Men hur som helst, då ingen heller erbjuder sig så blir man som pappa var, man ber inte om den sortens hjälp, för mig känns det som ett nederlag.
Åker ner och hem från sjukhuset i ren dvala.
Speciellt hem, minns inte hur jag kom till mamma och Malin.
Kommer ner på sjukhuset och möter upp Ante, Carro och hennes mamma Anncha.
Kommer in på IVA och s'ger att vi skulle få titta på pappa idag för Thomas hade lovat oss det igår att någon här uppe på iva skulle följa med oss ner så vi fick säga hej då.
Då blir vi förpassade in i anhörigrummet och så kommer en sköterska och säger att vi inte kan få träffa pappa idag. Det är helg och dom är färre personal på helgen så det finns ingen som kan följa oss dit ner där han ligger...det enda jag har i huvudet är kyldisken, jag kommer inte ihåg vad det heter..pinsamt nog.
Sen så fanns det tydligen ingen där nere som kan ta emot oss för att dom på iva kommer minsann inte in där. Men då tänkte jag såhär: Så om någon dör på en söndag; får den personen ligga i korridoren då? eftersom ingen kommer in där på helgen?
Det måste ju för fan finnas jour? För hon sa också det att det finns en kurator som jobbar som var nere på iva nu då vi var där, men som var upptagen i ett krisläga... sedan såg vi även att en präst kom in på avdelningen, så någon har ju uppenbart avlidit, vad gör dom då med honom eller henne? Får denne en kölapp runt foten och får vänta tills på måndag morgon?
Blir så förbannad... här har man åkt ner, och tro mig, jag ser hellre pappa nu då pappas ögon och kinder inte har hunnot sjunka in..för i samband med begravning vill man inte se det. Gjorde det förra året, den minnesbilden finns där än från Björn. Jag ångrar på ett sätt att jag såg han.
Sen hos morsan så förde jag över bilderna från hennes digitalkamera till min dator så jag kan skicka efter bilderna, för det har ju tagits bilder på han nu då han har legat inne.
Sen ska jag se om brorsan blir i sundsvall inatt hos sin kärlek, jag tänkte börja fnula på ett tal som jag ska läsa på begravningen för pappa.
Vi ska ju till Fonus i morrn, morsan och alla syskon. Måste fixa med dödsannonsen. Ju tidigare vi fixar annonsen desto större chans till en begravning innan december månad. December månad är nog jobbig ändå.
Vi kommer ha begravningen i domkyrkan.. och den kommer vara öppen för alla.
Nä nu ska jag surfa vidare.
Kram till er alla!
lördag 7 november 2009
hjärtstillestånd
Pappa fick 2 hjärtstillestånd nu i kväll. Den första kunde få ordning på. Men den andra orkade inte pappa kämpa emot. Pappa gick bort nu ikväll. 60år gammal. Hela min värld har rasat samman.
Helg
Då var det lördag igen, och där satt jag och deppa....
eller nä förresten.. jo lite uttråkad är jag...
har inte hänt ett skit idag..
igår då jag skulle laga mat så hade jag kört igång ugnen. Kruxet var bara att då jag öppnade luckan och skulle ställa in plåten så vällde det ut ett moln (efter rengöringsmedlet som använts för ett par veckor sen, konstigt för ugnen har ju använts efter det) som stiger upp mot taket...
Brandlarmet börjar tjuta.. T bara irrar omkring och då går hans nya extrachaufför in i bilden, han är väldigt lång så han sträcker sig bara efter den i taket och tar ner den...
Snöat har det gjort sen igår kväll, men det är ju plus samtidigt så det är ju inget som kommer stanna kvar i normal vacker form, utan slaskform.
Men vad ska man förvänta sig?
Ikväll ska jag unna mig en öl eller två. Det kan jag banne mig behöva efter gårdagskvällen som slutade i katastrof. Jag orkar inte blogga om det just nu, men jag vart väldigt sårad.
Nu ska jag ta upp mitt gostroll från vilan.
Kram till er!
eller nä förresten.. jo lite uttråkad är jag...
har inte hänt ett skit idag..
igår då jag skulle laga mat så hade jag kört igång ugnen. Kruxet var bara att då jag öppnade luckan och skulle ställa in plåten så vällde det ut ett moln (efter rengöringsmedlet som använts för ett par veckor sen, konstigt för ugnen har ju använts efter det) som stiger upp mot taket...
Brandlarmet börjar tjuta.. T bara irrar omkring och då går hans nya extrachaufför in i bilden, han är väldigt lång så han sträcker sig bara efter den i taket och tar ner den...
Snöat har det gjort sen igår kväll, men det är ju plus samtidigt så det är ju inget som kommer stanna kvar i normal vacker form, utan slaskform.
Men vad ska man förvänta sig?
Ikväll ska jag unna mig en öl eller två. Det kan jag banne mig behöva efter gårdagskvällen som slutade i katastrof. Jag orkar inte blogga om det just nu, men jag vart väldigt sårad.
Nu ska jag ta upp mitt gostroll från vilan.
Kram till er!
Ungefär såhär
Ungefär såhär vill jag at mitt nya köksbord ser ut, dock inte med sånna stolar. Vill ha som ett sådant barbord i nya lägenheten, för det skulle vara perfekt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)