måndag 30 juli 2012

Complicated

SÖNDAG

Morgonen var så otroligt jobbig. Totte var ju en familjemedlem.
Som från början var en eremit som utvecklades och blev en helt fantastisk social kille.
Så otroligt jobbigt då han flög ut genom dörren och kände att jag och barnen kommer aldrig få se han mer :(
Sigge är så orolig.
Han har ändrat sina mönster helt på ett dygn. Från att alltid ligga inne på dagen och sova och ute på kvällen så har han bara varit inne för att äta, sedan har han gått runt och jama för att sedan direkt velat gå ut..och väl ute så går han runt och jamar lite,..men han vill verkligen inte vara inne. Det är tomt inne för han, jag hoppas han ändrar sig. Vi försöker ge han mycket kärlek och gos men det går sisådär.

Till slut vart förmiddagen för jobbig så jag och Lillfisen vart bortbjudna på middag och trevligheter för att få annat att tänka på en stund.
Vi fick supergod middag, lillfisen åt så det stod ut genom öronen på henne.
Sedan hamnade vi på infall på Bölesholmarna.
Härligt med lite folk...där kunde man köpa glass-struttar. Jojjemänsan, antingen en stor strutt eller en liten strutt.
Härligt då stavningen blir lite tokig haha.
Var himla härligt att få lite kaffe också medans lillsamurajen vankade runt på stranden, i vattnet och gjorde även sina försxök till att traska omkring på bryggan vilket ogillades..
Söndagens outfit:

Sedan hem på kvällen och lägga fisen...sen eftersom jag redan sprungit mina 2mil den veckan så fick jag barnvakt så jag kunde gå ut och plocka blåbär...närmare 5 liter vart det efter rensningen.
Men fatta hur mycket det finns där...hade jag haft barnvakt på dagen nån gång hade jag mer än gärna plockat blåbär då...men folk har aldrig tid på dagen :-/

MÅNDAG

Ja alltså jisses vilken otroligt dålig natt det var mellan söndag och måndag.
Och vilken mardröm sen...och idag då vi gick till vaktmästaren för att göra en beställning så hade jag fått som en annan bild av honom då han var en av huvudpersonerna i mardrömmen.

Min KP började idag igen. Fast nu har vi ju ett nedtrappningsschema istället.
4åringen vart himla glad av att träffa KP...hon hade verkligen saknat henne.
Dagen förflöt lugnt ändå.
Vi fixade till köksväggen. Vet inte om orden stämmer, men det känns bra i alla fall att ha fått upp dom.

Lyssnade mycket på musik, vi pratade och främst skrattade...Lilleskutt alltså(inside joke).
Middagen vart denna gång blåbärstjockpannkaka. 4åringen var skeptisk till den först, inte just över färgen eller så, utan mest för att hon vill alltid ha vanlig tunnpannkaka. Måste ju variera sig tycker jag.
Vart rätt okej.

Var ut och sprang ikväll..vart bara 5 km ikväll. Men får väl vara nöjd, men vänster knä krånglade, och ja jag vet inte, har inte haft nån sovmorgon på länge nu och lillfisen vaknar före 7 :-s
Man får som aldrig lov att vara trött enligt vissa och aldrig vila ut.
Så nu försöker man köra slut på sig i spåret i hopp om att nån gång få chans att somna fort då man lägger sig...går sisådär.
Känner att jag börjar bli bra less nu. Less på det mesta.
Tror det beror på bristen på sömn, dels i och med alla mardrömmar och dels alla tidiga mornar.
Får som aldrig ladda batterierna.
Förut då lillfisen sov i 2 timmar på dagen och då det var soligt just då så laddade jag batterierna på ballen och kände mig full med energi igen.
Men nu har det inte varit nå sol då hon har vilat. Precis innan och på kvällen kan det vara sol, men inte just under vilan så det blir ingen laddning.
Men men, som ensamstående har man ingen rätt att gnälla. Man ska vara glad, kåt och tacksam enligt andra...
Men börjar fan bli less på det med.
Fan man är ju ingen robot, och bara för att andra är så jäkla missnöjd över om ens humör är fel just den dagen (för dom ser ju aldrig sitt eget dåliga humör) eller att man aldrig verkar vara tacksam (vissa kan visa tacksamhet vissa kan inte visa ärlighet, vi är uppenbart alla olika).

När jag var tonåring och vi bodde inne i stan så har jag ett kraftigt minne av att pappa satt i köket på Norra kyrkogatan. Vid det tillfället både rökte och snusade han.
Vissa gånger hade han varken snus eller cigaretter för dagen och humöret ställdes på sin spets.
Kommer ihåg hur jag kom in i köket nån gång och var man glad så muttrade han surt "varför är du så glad för?".
Var det en dag då jag kom in sur i köket så muttrade han "varför är du så sur för?".
Visade jag ingenting, dvs varken glad eller sur så var inte det bra heller.

Nu upplever jag det igen.
Skillnaden nu är att jag hela tiden uppenbart måste vara glad jämt.
Jag orkar fan inte vara lycklig jämt, finns ingen anledning till det.
Ska jag vara oärlig och le för glatta livet om jag är trött efter en lång dag, det värker i kroppen och sömnen är bortsprungen sedan länge?
Medans vissa får sova ut VARJE morgon men har rätt att bli sur för minsta lilla?
Jag blir så oerhört ledsen på att måsta spela en roll för vissa. Bara för att jag inte har samma rättigheter.
Trodde det var 2012 och att det var ett mer jämställt samhälle?

Med pappa då han hade abstinens efter cigg eller snus så fick man inte vara nånting för allt var fel.
Och nu då man har otrolig värk i kroppen, att man försöker gå ner i vikt för att man får för sig att värken kanske minskar då så att andra ska sluta gnälla på en.
Varför ska jag tvingas vara lycklig varje dag då vissa inte är det själva?
Enligt vissa har jag inte rätt att gnälla, inte rätt att vara trött och inte rätt att ifrågasätta.
Inte rätt att tycka och inte rätt att varken älska eller sakna.

Varför ska det vara så svårt för män att stå för relationen?
Stå upp för kärleken?
Varför är vissa så jäkla konflikträdda då det kommer till vad deras kompisar tycker och tänker högt om relationen och partnern?
Varför betyder vännernas ord mer? Varför vara så feg och inte våga stå för att den personen älskar just mig av alla människor?
Varför gå in på toa för att inte vännerna ska se när du skickar sms till flickvännen? Vad är man rädd för liksom?
Eller vännerna kanske inte vet om relationen snarare.

Ååååh så oerhört less och oerhört trött och fantastiskt gnällig, just idag.
Fan också!!!

Som ensamstående mamma ska man klara av exakt allt alldeles själv.
Man ska vara en mamma, en pappa, en elektriker, en hantverkare, en rolig lekfarbror, en kock, morgonpigg, rättvis, frisk, påhittig, psykolog, baderska, sköterska, bagare, vvs-tekniker, vältränad, snygg plus mycket mer.
Är det konstigt att man är trött jämt?
Och ovanpå allt det så ska man vara glad jämt.

Ja man får väl börja i morgon då med fejkade ständiga leenden. Bygga upp en illusion.
Det är väl bra, då slipper folk känna avsky då man är på dåligt humör och sen behöver inte folk låtsas vara omtänksam genom att fråga hur det är då dom ändå inte bryr sig.



Bitter? Jajjemän, men det var som dax. Skyll er själva säger jag bara. Tant röd har inte fått sovit på länge.


Avslutar med dagens outfit. Love this dress.
Nu har jag ju en del klänningar och försöker se till att använda dom nu vid alla tillfällen.. bara för att ;)

Nej hopp i duschen och sedan i säng...
Nattinatt.

Kram.



Inga kommentarer: