Tillbaka en vända

Ja trevlig söndag på er!
En helt värdelös dag har det varit. Inte hänt ett skit.
Jo för utom att jag nästan blivit ganska påkörd 2 gånger idag.
Alltså bilister, vilken planet kommer dom ifrån? Egentligen?
Kommer körandes längs E12:an, det har precis slagit om till grönt i trafikljuset för mig så jag behöver liksom inte ens stanna. Då åker det ut en bil (kvinna såklart)(som by the way har väjningsplikt), Hon stannar först för hon ser ju att jag kommer åkandes, och så kör hon ut, Självmordstankar??
Tack och lov var det 2 filer på den sträckan vi var så jag fick trots halkan väja ut och lägga mig i yttre filen. Tuuuuutandes såklart och Tobba snabb som fan; upp med fingret :-) Ibland och då menar jag verkligen ibland, så är vi ett team :-D
Jag på tutan och han med fingret eller tvärtom.

Hur som helst. Sen så kommer vi körandes längs Björnvägen förbi alla affärer, och så ser jag en bil som står vid ut/infarten vid Barnens Hus, "Stå still" säger jag högt, vad gör gubbfan?
Han kör ut. Så tekniskt sätt hade vi om vi haft riktigt otur varit utan bil nu pga framskärmskrockar.
Alltså hur tänker folk? Om dom har väjningsplikt för att man kommer körandes på huvudled..då kör man väl för fan inte ut i trafiken så att dom orsakar bilolyckor?
Kvinnor och gamla gubbar ska inte köra bil, (jag vet jag är kvinna själv, men blir alltid som en man bakom ratten).
Gud jag är så förbannad..bara kokar innuti mig. Jag har ju barn i bilen också, det är väl tur att man har bra bromsfot, för annars vet man inte hur det skulle gå i denna stad.
Visst skulle jag kunna köra på för att personen på så sätt skulle få se att denne gjort fel, men jag har redan krockat 2 gånger i livet, det känns i kroppen, onödigt att göra det fler gånger liksom.

Men jag kokar.
Sen blir jag arg för att inte få egen tid, han bara tittar missbelåtet på mig som om "kan vi inte alltid alltid vara med varandra typ jämt hela tiden".
Även fast han jobbar mycket så inte vill väl jag då han är hemma ha han uppe i mig.
Jag har försökt fått i han det i snart4 års tid att bara för att man har ett förhållande så behöver man inte alltid vara med varandra, för bor man ihop och är förlovade (eller gift som vissa är) så är väl tanken att man måste kunna hitta på annat med sina vänner eller få vara själv trots barn och sambo?

Man måste kunna umgås med andra eller att få vara själv trots att man har ring på fingret?
I tidigare förhållanden som jag levt i så var det kontroll på hög nivå. Helst skulle man bo hos den man var ihop med trots att man bara varit tillsammans i några veckor, och då jag för en gångs skulle ville sova hemma(gick ju fortfarande gymnasiet då) för att verkligen kunna plugga så fick man slängt i ansiktet att man var otrogen, och om han tillät mig vara hemma hos mina föräldrar, så kunde han ringa förtielva gånger och fråga vad jag gör och skyllde på att han bara ville höra min röst.
Han kontrollerade min mail, kom in på den och skrev ut saker, medans hans sexchattande var okej :-S
När jag åkte på Ikea en gång med en tjej-kompis så lämnade jag mobilen medvetet i bilen, när vi gick ut för att lämna några kassar sådär i halvtid så hade jag 26 missade samtal!

Förhållande 2... jisses. Blir bara så skakig då jag tänker på det.
*focus*
*Take a deep breath*
Förhållande två trodde jag var den stora kärleken, men ack så fel jag hade. Där var det okej att han åkte till sina tjejkompisar som jag dessutom inte fick följa med till, men det var inte okej att jag hade killkompisar.
Då jag träffade honom så frågade jag min äldsta bror vad han tyckte om honom: "Ja han är ju ingen Hugo tack och lov".
Han var en Hugo... fast till en viss gräns, han hade stora problem kan man säga.
Hur som helst, Bjarne var våldsam då han var arg. Vi hade den sortens relation(så som med Hugo) att vi skrek då vi bråka...med Tobba kan man inte skrika, för han får en alltid och le jämt, vilket är jobbigt i längden)
Hur som helst..skrek och gorma. Speciellt en gång, det hade varit dåligt så pass länge och så känner jag att "Nä nu vill jag byta telefon"
Jag är en sådan person att jag alltid har mina mobiler länge, om jag inte får en så att säga.
Så då kände jag att jag ville ta en mobil på avbetalning och skaffa abbonemang.
Jag ville testa det istället för refill. Sagt och gjort, hela resan ner till Borsta var bara bråk i stort sett, "Abbonemang är bara dåligt, du kan få hur dyra räkningar som helst, du har ingen koll på hur mycket du ringer för"
Fick bara höra skit, det enda jag kunde svara då var ju:" ja men JAG vill ju testa, JAG har aldrig haft det, JAG måste få lära mig att göra mina egna misstag"

Köper mobilen..får fortfaqrande höra en massa strunt ifrån han.
Kommer hem och börjar ladda telefonen, då bryter det lös.
Han börjar skrika om vad för skit jag gett mig in på etc etc. Han går inte att lugna, till slut så försöker jag gå ut ur lägenheten..då skriker han åt mig att jag minsann inte ska gå nånstans, tar tag i mig och drar tillbaka mig in i lägenheten.
Sen så bråkar vi lite till, jag blir så lessen för han lyssnar ju inte på mig. Då stormar han ut ur lägenheten.
Jag ringer som jag ofta gjorde då jag var lessen till min syster..Hasse svarar, får prata med han, sen ringer syrran upp... pratar med henne. Då han väl återkommer till lägenheten så ville syrran snacka med han, då säger hon såhär: Men snälla du, om hon vill ha ett abbonemang är ju upp till henne, hon måste få göra som hon vill, och vill du nu hålla koll på henne så får hon ju hem räkningar då hon har abbonemang, så du ser ju vem hon ringer till, hur mycket hon sms:ar för osv, det gör du inte om hon har refill" "Så varför blir du så arg"
Då vart han lugn, för det hade han inte insett, att han faktiskt hade bättre koll på mig via abbonemang än via refill.

Både Hugo och Bjarne var otrogen mot mig, Hugo hade alla bevis emot sig, jag hade till och med fått prata med tjejen ifråga, men han fortsatte förneka..trots tågbiljetten ner till henne och minigolfpapperet med ett hjärta ritat mellan namnen. Det jag ångrar där.. jag dumpade han på annandagen det året. Det jag ångrar är att jag gav han en dyr Salvador Dali-tavla i julklapp.

Bjarne.. han var en klass för sig. Även efter det förhållandet tog slut..tog slut i September 04. Jag träffad Tobba i April 05 så fortsatte han att tortera mig, och varför tilläta jag honom göra det?
Kunde få sms: "Du måste ta katterna, dom klöser överallt och är galna, tar du dom inte så vrider jag nacken av dom"
Vad skulle jag göra? Jag visste ju inte vad han var kapabel till. Sen så visade det sig att den han varit otrogen med(som han numer är gift med) var allergisk mot katter, så därför var han tvungen att ljuga för mig om att han skulle vrida huvudet av dom. Jävla idiot.
Så då satt jag där med 3 katter igen. Jag har inget emot katter, absolut inte, Smilla, Bamse(han var liten, bra namn va? :-) och Raja var min styrka.. mitt sällskap, tills jag en dag var tvungen att sälja dom, jobbade 7 dagar i veckan en tid och kunde inte ge mina katter vad dom behövde, så alla 3 kom till bra hem.
Då fick jag ett sms utav Bjarne: Varför ska du sälja katterna? Om du ska sälja dom vill sara och Åsa(Åsa var hans syster och sara var systerdottern) ha tillbaka Raja.
Dom hade redan hela huset fullt med katter, dessutom var Raja min, självklart skulle hon få komma till ett bra hem. Gud dom saknar jag.. mina tre musketörer. Smilla-sur och bestämmande, Bamse-en toffel och Raja- åt som en häst och trots att hon var yngst så bestämde hon över alla..i alla fall över Bamse :-D

Gud vilket utlägg det vart.
Hur som helst, skyll er själv ;-P

Träffade Tobba i slutet på April-05. Då började helvete nr 3.
Inte Tobba då, utan fortfarande Bjarne + hans fru.
Det helvete dom hade för sig. Slutade med en mordisk pappa(min alltså) hjälpsamma syskon(mina) och 2 polisanmälningar för bla dataintrång( japp Bjarne där med)

Jag som trodde 2005 skulle bli ett bra år. Hade helt fel.
Tänk vad mycket en människa kan åstakomma. Tänk hur mycket en person kunde förstöra.
Egentligen, var blind man var, varför lämnade man inte tidigare?
Då hade man ju mått mycket bättre idag plus att självförtroendet hade vart mycket starkare idag också.
Nu är det lågnivå.

Nä nu ska jag titta tillbaka på bilden som jag hade i början av detta inlägg så att jag får ett leende på läpparna ikväll.

Ta hand om er

Kram