Jag är lite trött. I morse vaknade Emilia tidigt. Men nu då hon ligger så lägger inte jag mig :-S Är så rädd att så fort jag lägger huvudet på kudden så vaknar hon, det brukar vara så..jag har otur.
Och igår kväll var både hon och jag trötta och jag ganska hungrig (jag glömmer oftast bort att äta) så jag vart ganska lätt irriterad på henne, vi bråkade och bråkade Emilia och jag. Tack vare att jag inte åt. Sambon vart sen hem med maten så irritationen var hög. Jag får inget som helst brake ifrån min dotter. Behöver lite tid utanför hemmet själv. Han kan vara hemma och ta hand om henne, men låt mig få vara ute själv... men det går inte in i honom.
Jag kanske inte är tydlig??
Jag säger ju så här till honom: "Jag behöver mer egentid, jag får aldrig chans att ladda batterierna så att jag kan bli den bästa mamman till Emilia och kanske också en bättre sambo"
Redan då jag sagt orden "jag behöver mer egentid" så blir han sur och besviken i blicken. Jag får förklara och förklara för honom gång på gång, och han skyller gång på gång att han inte förstår vad jag menar med egen tid. Men HALLÅ??? Samma sak hände i fjällen, redan innan resan så sa jag att det var ju perfekt att fler följde med för då kunde han få egen tid att åka en massa skoter som jag ändå inte tycker är så kul, och jag skulle kunna få egen tid och promenera som jag tycker om.
Inte en enda promenad vart det, bara en massa skoter med allihopa. Jag fick bara vara själv på toa innan man skulle lägga sig och sova.
Snälla.... är det nån som vill adoptera min sambo?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar