Idag var det torsdag. Inget speciellt egentligen, ledig idag, och T blir hemma imorrn med dottern, fortfarande hög feber. Men hon gjorde någonting idag som hon inte gjort på länge, nämligen att somna om efter frukost och sedan sova i stort sett hela dagen om man räknar antalet timmar. Men hon behöver det också i och för sig, var på BVC idag och gjorde rutinkontroll.
Hon har ju gått ner i vikt igen, och man ser ju på henne att hon verkligen har gjort det, men vi missunnar henne ingen mat om man säger så, hon äter minst 2 portioner på dagis, sen så äter hon jättebra hemma också. Hon är ju aktiv, men hur ska man annars göra då? Hon går ju inte upp i vikt. Men växt hade hon gjort så det var ju bra det.
I morgon börjar jag 7 på morgonen. Så som vanligt hade jag och T en dispyt idag, han tyckte att han kunde följa med mig och sedan ta hem bilen för han kanske skulle behöva den under dagen. Innan vi fick dottern så hade jag lika långt till jobbet då också, och då behövde han aldrig bilen om hans taxi var ute med den andra chauffören så att säga.
Men nu då jag har börjat jobba lite smått och dottern blir hemma från dagis så ska han helt plötsligt kanske behöva den.
I det läget vart jag vrång och undrade:
-" Jaha, så du menar att jag ska ta mig till jobbet på morgonen med cykel (11,8km) för att komma dit helsvettig och jobba till 15.00 för att sedan ta mig på cykeln till dagis (10,8km) för att kunna skriva upp dotterns tider som hon ska gå till veckan, för att sedan därifrån ta mig över Kolbäcksbron till Ica Maxi och helghandla för att därifrån åka över till Coop på Ersboda för att komplettera(stavning?) där?"
Men han fattar fortfarande inte, han frågade fortfarande innan han åkte på jobbet om jag skulle handla imorrn. Eh ja hur många gånger måste jag säga det.
Jag har sagt det att behöver du nödvändigtvis ta dig nånstans så ta barnvagnen och ska du längre ta bussen. Jag vill inte att dottern ska vara ute så mycket nu då hon är så febrig.. men han kan vara inne en hel dag om jag också är hemma, men är det bara han och hon så klarar han inte av det, men imorrn måste han klara av det, eller i värsta fall ta vagnen med henne. Då jag har varit utan bil så inte har jag klagat.
I vissa lägen då vi börjar diskutera vare sig det gäller bilar, ärtsoppa eller nåt annat så får jag ibland säga åt honom: Sluta med dina storstadsfasoner eller rikemansfasoner. Alltid är det nånting han klagar över, eller att han gnäller på att så här ska det inte vara, för den andra sorten eller bilen är sååå mycket bättre.
Nä nu är det bäst man bygger upp ett glatt humör och tar hand om sitt skrikande barn, för sova det vill hon bestämt INTE göra.
kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar