Jag är så bitter nu på kvällen märkte jag. Bitter på det sättet som jag ibland (sällan dock) känner mig både bitter och ledsen på en och samma gång.
Vill bara gråta ibland.
har kommit underfund med att mitt liv är så jävla tråkigt.
Sen jag fått barn så har mitt liv blivit så jävla tråkigt. Eller om det beror på att jag flyttat till Umeå kanske där jag inte känner någon. Men alla mina tjejkompisar har ju också barn så dom kan som inte ta sig vart som helst när som helst, precis som jag. Sen är det svårt att få vänner, riktiga vänner speciellt om dom själva inte har barn.
Jag kan som (inte just nu i alla fall) inte bara hitta på nåt hux flux, eller jo förresten.. jag har lättare att vara spontan än att planera framåt.
Men oftast går det inte att vara spontan heller med vissa för då har dom planer för flera veckor framöver.. alla kompisar som dom ska umgås med, alla resor som ska göras.
Jag som småbarnsförälder går inte att umgås. Det känns som så.
Är så bitter... jag vet varför jag är bitter... men har som ingen att prata med det om..eller jo, men Jenny, jag kan inte alltid berätta allt via msn. Vill sitta öga mot öga med någon som är villig att lyssna, som kan krama om en och säga nåt tokigt roligt så man får skratta igen mellan snyftningarna... orkar som inte vara bitter, vill som inte vara det heller. Men då ingen... ja ingen jag tror i alla fall förstår, vad gör man?
Och det trista är ju att då man är så här bitter vill ju ingen fler vara med en heller. Så antingen eller liksom.
Gud.. detta inlägg blev så jävla bittert.. så less på mitt trista bittra sugliv som suger så förbannat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar