Ilsken

Och jag är säkert ilsken på fel sätt. Men jag står och stryker och så kommer sambon hem.. med en ny cykel för mellan 3300-3400kr. Jag avslutar samtalet med morsan ganska snabbt,och sen börjar diskussionen. Okej jag behöver en ny cykel för att jag bara har 7:ans växel på den. Men den går framåt, och en ny cykel är inte prioriterat nu då vi faktiskt inte har så mycket pengar, inte jag i alla fall, jag sa senast igår att om jag ska ha en cykel så vill jag köpa den själv för mina egna pengar, så att jag får chans att äga nånting i lägenheten förutom mobilen och tv:n.
Igår då vi satt och tittade igenom reklamen så var det massa cykelreklam. Han tittar mystiskt och då han ser att jag ser han så säger han direkt: "Ja jag har inte köpt nån:".
Och då han kommer hem med den så hade han ju köpt en..eftersom han hade gjort en låsbeställning till den och allt.

Jag sa det till han idag att vad han gör med sina arvspengar det är upp till han, men det är ju aldrig fel att spara pengarna i mer än en månad, och sen om han nu prompt skulle köpa nånting till mig så kunde han ha köpt en symaskin för den är jag f*n i mig mer behov utav än en cykel, vi cyklar så jäkla sällan tillsammans för han jobbar ju jämt, så då har ju jag hans cykel för att cykelstolen sitter ju på den. Och om han prompt skulle köpa en cykel så kunde han faktiskt ha kunnat ta med mig så jag själv får provsitta och välja färg själv. Jag får ju aldrig chansen att känna mig självständig!!
Tyck att jag överilar då, jag bryr mig inte, men han har gått bakom ryggen på mig, ljugit för mig.
Och det är ju inte första gången han gör det heller.
Jag vill ju ha barn i framtiden, varför kunde han inte ha sparat pengarna till det istället?
Då det är morsdag eller alla hjärtans dag då existerar man knappt, .... åh varför har han köpt den? Varför kan jag inte få bestämma själv?
Jag vill inte bli bortskämd på det här sättet, jag vill få chans att köpa mina egna grejor.